Vinnerliste

Denne helgen var det om å gjør å nyte godværet, så sekken med telt ble pakket. Turen gikk til Vikahornet ved Dyrkorn. Flott og enkel tur med storslagen utsikt.

For 2. gang denne uka. Vi har vært velsignet med et fantastisk vær den siste tiden. Sol, blå himmel. Lite vind eller vindstille og varmt hjemme, med frost i heia. Utfordringen er å finne turer som kan gjennomføres uten å bli helt gjennom sliten. Det ble tur tidlig i uka, og når Bengt tar kontakt og spør om jeg kan bli med, så må svaret være ja. Han ville en tur til Blåfjellenden og kunne tenke seg følge. Tur tirsdag til onsdag. Og nå Fredag til lørdag… Og torsdagen var ikke akkurat hviledag, med styrketrening og jobbing hjemme. Men det blir antakelig tid til å ta seg inn gjennom vinteren - her må de gode dagene utnyttes så godt som mulig. Vi skulle treffes på parkeringsplassen klokka tre, men på grunn av trafikken, ble det avgang først en halv time senere. Heia innover lå uendelig vakker - sol og lite vind, men med mørke farger og høst i sjela. Med et fantastisk vær, blir turen uansett fin. Det gikk i et greit tempo - vi hadde en del ting å prate om. Småstopp for å ta bilder og for å riktig nyte synet. Selvsagt går tankene til vinteren - det kan ikke være lenge til snøen legger seg. Bengt ser fram til vinteren. Han går faktisk så langt som å dra på bildekk om høsten som forberedelse til pulk-sesongen. For egen del, betyr vinteren overgang til turer i lavlandet. Jeg liker meg ikke på ski. På hytta ble vi i alt 7. To kom rett etter oss fra Hunnedalen. To karer kom fra Flørli. De kunne fortelle om ryper i hopetall i heia mellom Flørlidalen og Jomfruvannet. De snakket om hundrevis av ryper. I forhold til det jeg har hørt om fra andre, så må alle rypene i nærheten ha samlet seg der oppe. Det ble en kjekk kveld, der alle satt rundt bordet og pratet og fortalte, Nå viste det seg at jeg kjente tre av karene fra før. En hadde jeg gått sammen med på folkeskolen for lenge siden…. Det var hyggelig å treffe gamle kjente, spesielt når de også har vært en del i heia, og kunne fortelle om sine turer. Morgenen kom med sol fra blå himmel. Det var omtrent vindstille. Hjemover kommer sola i ansiktet og turen blir lett ennå bedre enn den inn. Med nok en frostnatt, hadde isen lagt seg og i smådalene uten sol gjennom dagen, var isen så tykk at det var mulig å gå ut på. Ikke jeg men Bengt, han måtte bare teste - uten å bli våt på beina. Leitesvann lå speilblankt. Det er ikke ofte, og det ble en liten stopp for å ta bilder. Vi møtte mye folk. To jenter ville ned til Mån på dagen. Andre var på dagstur, og vi møtte noen gjenger dom ville til hytta. Så mye folk i heia så sent er ikke vanlig. Det fantastiske været får ta skylda… 　 　[url={url}]Vis hele artikkelen slik den er på hjemmesiden[/url]

Har hatt to fantastiske høstuker her i Indre Agder. Mange småturer men på fredag gikk jeg og Balder en lang tur innover Knabeheia som også gikk oppom Venaheia 993 moh som er kommunetoppen i Kvinesdal. Balders første kommunetopp. Fikk 42 000 skritt på telleverket, 5 topper over 900 m og gode minner !

Har prøvd meg litt på lengre eksponeringsbilder, her er noen av dem der jeg selv prøver å lage litt aktivitet i bildet med lommelykt(er). Kult eller ødelegger det bildene? Lengste eksponeringstid her er vel omkring 40min.

Så, nu var det dax för den tur som skulle ha blivit förra söndagen, om tillräckligt många hade haft vett att boka upp sig på cykelbussen som skiföreningen har. Märkligt nog ofta tunnt med folk på hösten, som är bästa tiden, men fullt mitt i sommaren när det egentligen är på tok för varmt för långa cykel turer. Nåväl, ingen buss = tåg. Och till Grua istället för Ringkollen ger ca 25 km extra + 400 extra höjdmeter. Turen började i ett dimmigt och frostigt Grua. Lite kyligt, men så fort man kom ut i solen ca 50 meter upp så blev det varmt. Asfalt väg upp, knak och knirr i min gamla velociped. Knakande spåras till främre fästet till bakdämparen. Vilket åtgärdades på plats, snabbt och enkelt. Sjön låg om en spegel när jag kommer fram vid Mylla damm. Jag körde vidare på nordsidan för att få mer sol. Det finns en väg på sydsidan också, jag antar att den är plattare. Efter en massa uppförsbacke så stannade jag på ett ställe för att ta en bild. När jag vände mig om för att fortsätta så såg jag att ovanför vägen, liksom lite undangömt, så fanns bord och sittplats. Tydligen fler som tyckte det var bra utiskt här. Fram med köket och test av min nya Soto 4dl bränsleflaska. Man behöver inte pumpa så in i h-e med denna lilla flaskan, men luftfjädern inuti tappar snabbt trycket (liten luftvolym) så man måste ge den några tryckare då och då. Helt OK med tanke på platsen man sparar i packningen. Färden gick vidare söder ut förbi Sindersetra. Kör ut i skogen för tidigt, men hittar sedan stigen som leder mot Tversjöstallen. Fortsätter där vidare söder ut. Orkar inte köra över Ringkollen, tar det en annan gång. Gör istället en rekognosering och hamnar så småningom i Finnseter (testar ny väg till Sinnerdammen). Massor av uppförsbacke på vägen dit. Eftersom det är naturreservat mellan Finnseter och Sinnerdammen var jag tvungen att rulla ihop cykeln och stoppa ned den i ryggsäcken och gå till fots hela vägen till Sinnerdammen. Framme vid Sinnerdammen kunde jag snabbt konstatera att man huggit ned en del skog så nu lyser solen på stugan! Trevligt. Upp från Sinnerdalen mot Storflåtan. Här har jag två val. Antingen en 7-jäkla uppför från vägen söder om Hägglivattnet, eller en 7-jäkla uppför till Lövlia med option på Sörsetra + att jag får med mig den mycket fina nedkörningen från Lövlia på sydsidan. Bestämmer mig för att köra via Løvlia. Lunch i solen vid Storflåtan. Jag skulle gärna stannat här längre, men det är långt kvar hem, så jag måste fortsätta. Det är vad jag saknar på sådana här långturer: Möjligheten till långa pauser. Det går ju inte, man måste ju komma hem någon gång. Vidare till Løvlia. Stort ståhej med någon barnaktivitet. Fantastiskt fin körning ned trillestien, den bästa körningen jag gjort här någon gång. Hög fart, bra flyt. När jag svängt vänster ned till Lommedalen, så kommer jag på krönet upp till en plats där det står en karl och viftar med ett gevär (riffle) och pillar med området där man har amunitionen (kammarstycke?). Bäst att hålla sig bakom honom tänkte jag. Han hade en hund med sig, och den verkade också nervös. Handhavandet med vapnet såg inte förtroendeingivande ut och det tyckte nog inte hunden heller. Såg ut som ett vapen för älgjakt. Knasboll, det finns ju inga älgar i det där området, det vet alla som rör sig där. Det duger inte att sätta sig i bilen och åka ut i skogen en gång om året och tro att man kan skjuta älg från grusvägen. Särskilt inte i ett område som kryllar av hytter, marka-gåere, cyklister mm. Nåväl, vid korsningen Lommedalen - Kleivstua blev det Kleivstua. Jag ville få med mig stigen från Sørsetra och söder ut. Ovanligt tort där nu. Och faktiskt så är den här vägen inte dirket så mycket längre än att köra via Lommedalen, men man får en rejäl uppför till Dronningens utsikt. + några backar fram till Sørsetra. Exiten via Lommedalen är bra, men stigen söder ut från Sörsetra är bättre. Jag skippade att svänga förbi PG-landningen vid Solfjellstua, utan tog bestemor-ruta hem, dvs asfaltsvägen. Hade haft mitt av uppför den här dagen... Starten i Grua... ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Vid Mylla damm ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Kaffeplats. Tyvärr bara mobil med istället för riktig kamera. Jag kan i alla fall snobba med 4dl flaska till Soto Muka Stove, troligen den enda i Norge. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Spålen ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Lunch vid Storflåtan. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Vid Dammtjern. På plats så såg Gaustatoppen nära ut, närmare än någonsin. Ser inte riktigt så ut på denna bilden... ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- På HG-rampa vid Sundvollen/Dronningens utsikt, vy mot kongens. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Sørsertra. En favorit i repris. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Profilen på själva resan från Grua och hem.

I dag gikk jeg mellom bussholdeplasser nærmere bestemt en kronglete rute mellom Solheimsviken og Nipedalen snuplass. Med en velvoksen porsjon godvilje kan dette kalles en 7-fjellstur - med Strandafjellet, Løvstakken, Ravnefjellet, Damsgårdsfjellet, Olsokfjellet, Holefjellet og Gravdalsfjellet. Faktisk kunne ruten lett ha vært utvidet med ytterligere to toppavstikkere, Nygårdsnipa og Lyngbønipa, men der strakk ikke tiden fram til bussavgangen til - det fikk holde med 4 timer. Bildet under er knipset på toppen av Løvstakken (477 moh), jeg har gått opp i strålende høstvær utenfor høyrekanten på bildet. Ser ryggen på Ravnefjellet til høyre som jeg skal nedover mot Melkeplassen og oppover igjen på andre siden. Midt i bildet ligger toppen av Damsgårdfjellet (344 moh), og litt til venstre for det ligger Olsokfjellet (353 moh) - ikke store marsjen mellom dem Går ned fra Olsokfjellet på baksiden, så opp på Holefjellet og fortsetter mot venstre i bildet over Gravdalsfjellet. Helt til venstre er Lyderhorn, men der var jeg på fredag, så i dag får hornet være i fred fra meg På Olsokfjellet ble det kaffestopp, og nyting av solvarmen - det var virkelig flott og avstressende der. Og spritbrenner for å koke kaffe er behagelig udramatisk og stille (men kjedelig i et bilde...), det eneste som bråkte var utrulling og sammenrulling av titanskjermen (som strengt tatt var overflødig, denne plassen lå i ly for den lille nordavinden som var), kanskje jeg skal prøve med en filtskjerm i stedet: På tur ned fra Gravdalsfjellet gledet det meg å se at det var kommet på plass en grunnmur på branntomta etter Viggohytten, som brant ned uten at noen oppdaget brannen i juli 2014 - en forunderlig sak. Var godt med folk der, og grunnmuren var tatt i bruk som kjøkkenbenk. I bakgrunnen sees Løvstakken. Droppet som sagt avstikkerne til de to nipene mot slutten av turen, hvilket betydde at jeg var ved holdeplassen 3-4 min før avgang Enda en flott tur - men nå tror jeg nok det blir litt tid før neste, godværsperioden er snart over og jobben vil nok kreve sitt fremover...

Det hender jeg blir spurt om hva som egentlig er så bra med Blåfjellenden. Og det er et spørsmål som ikke er så lett å svare på. Kan det være turen inn? Eller utsikten? Muligens hytta, som er usedvanlig koselig? Kan det være menneskene som jeg møte? Turen inn er ikke spesiell, og i hvert fall ikke etter 100 vis av ganger på samme sti. Utsikten er formidabel, men det finnes også andre hytter med god beliggenhet og utsikt. Hytta er spesiell, kan det være årsaken? Menneskene da? Det er jo stort sett samme sort mennesker på alle hyttene. Jeg har, etter en grundig overveielse, kommet til at det er totalen. Pakken…. Turen inn, sammen med koselig hytte, med fantastisk utsikt, men først og fremt menneskene jeg treffer. Denne fredagen tok jeg turen inn til hytta i selskap med Bengt. Vi fikk en svært hyggelig tur innover, og på hytta kom - og var det, et knippe med kjekke folk. Noen kjente fra tidligere besøk, en gammel skolekamerat og en som kjente min yngste bror. Ut på kvelden, mens mørket snek seg inn i kriker og kroker, og stearinlysene ble tent, satte vi oss ved det runde bordet. Lyset forsvinner sist her og utsikten bør tas med og samtidig med at mørket senket seg ute, kom “den gode samtalen” i gang. Det ble pratet om løst og fast - stor ting og mindre saker. Ikke så mye for å finne løsninger eller gi gode råd. Helst fortellinger og historier fra forskjellige turer eller hytter. Selv gamle Lysebu, som ble brent i 75, ble nevnt. En slik kveld knytter oss sammen på en forunderlig måte. Det blir nesten som å ta farvel med venner når de forlater hytta om morgenen. Underlig tomt etter at folkene er gått.

Dro tidlig fra jobb (som en god nordmann på en fredag ), pakket ryggsekk og tok bussen til Loddefjord. Tanken var å gå fra Loddefjord til Laksevåg via Lyderhorn (396 moh), Ørnafjellet (329 moh) og Kvarven. Det skulle vise seg å bli en flott tur i ettermiddags- og kveldssol! Startet opp Grøvledalen ikke langt fra Vannkanten. På bildet under er Lyderhorn besteget, og Ørnafjellet er litt til høyre for midten av bildet, mens Kvarven er litt til venstre: Gikk greit over til Ørnafjellet - der tok jeg en lengre pause og fikk en ny bekreftelse på at min DIY Fancee Feest rødspritbrenner kunne brukes til å lage god kaffe, selv med kjølig nordavindsdrag Fortsatte videre mot Kvarven, og da jeg nærmet meg knipset jeg et tilbakeblikk preget av nydelige høstlige farger. Ørnafjellet ligger her i midten av bildet, mens Lyderhorn ligger lanbgt bak helt til høyre Turen gikk videre mot Laksevåg i rolig tempo, og godt fornøyd rakk jeg hjem før solen gikk ned

Bra skrevet, og helt enig.

Vært på en liten tur i dag med barna, til en plass som heter Graveråsen. Fin, vindskjermet plass med god plass til -mange- barn. Derfor mye brukt av skolen da det ligger kun 3 kvarters gåtur derfra. To fine bålplasser og masse tau til balanse- og klatrelek i trærne. Ungene storkoste seg. Og vi fant mengder med traktkantarell!Hadde bare tid til å plukke i 30 min, men det ble jammen 3-4 liter. Deilig! Nå ligger det i fryseren. Vi skal tilbake på tirsdag og plukke mer.

2.46 ut i denne og han fyrer sin Fancee Feest i -35C (-32F) "https://youtu.be/CTuGJgka1qc?t=166" men da hadde han med seg spritflaska i køya. Samme karen : Fancee Feest Alcohol Stove...My Go-To Stove https://www.youtube.com/watch?v=dKAFAsPfC4s Og her nok en som viser hvordan lage: DIY Fancy Feast Alcohol Stove https://www.youtube.com/watch?v=1AP1cO71oI4

Jeg har samme teltet, men ikke i nærheten så stor glippe. Når teltet er strammet til, er det vel et par-tre cm, og såpass må det være for lufting.

Jeg pleier å kappe stengene litt for å senke duken. Det er det mange som gjør hvis teltet skal brukes mye om vinteren. Helt greit å legge glippe på lesiden og stramme helt ned på vindsiden.. Ved å stramme på den ene siden og slakke på den andre så kan du endre siden glippen kommer på.

Jeg foretrekker en løsning hvor kjelen står stødigere enn å balansere på selve brennertoppen. Jeg ble nok mest inspirert av pepsi-can-stove som rett og slett ligner på trangia, stort hull i midten, og en ring med små hull (dyser) En noe skuffende observasjon (etter å ha bygget flere komplisere brennere) var at en bit brusboks (5-6 cm) fylt med vanlig bomull også gav rimelig bra effekt, og selv etter flere gangers bruk var bomullen litt svart på toppen, men ellers like bra. Noe bedre var brenneren laget av en AXE deo (aluminium) kuttet 7 cm høy, og utstyrt med 6 8mm hull i en ring ca 1 cm fra toppen. Fylles med sprit, og flammene drar greit ut av de store hullene. og jeg som hadde laget så mye "hightech" greier. Uansett, blir det ordentlig kaldt må man forvarme, da er veke, eller et lokk med sprit som brenner under selve brenneren en mulig løsning. dsk

Du har selvsagt rett i at noen båter er enklere å mestre enn andre, men man kan jo lure på hva man skal med kajakk dersom man ikke har tenkt å bruke den noe særlig, og ikke har tenkt å bli bedre til å padle? Det fins båttyper som er veldig enkle, men hvor man knapt blir en bedre padler. Jeg ville valgt en båt med lav primær- og høy sekundærstabilitet. Etter min mening utvikler man seg best som padler i en slik kajakk. De fleste kajakker som selges til nybegynnere er dessverre motsatt..

Ikke i dag, men i går (satser på at det er innenfor). Syltraversen i stort sett skyfri og vindstille forhold. Kjempeflott tur. Orket ikke drasse med meg kamera, så det får duge med mobilbilder.

+1 på Osprey sitt meshsystem i ryggen. Knallfornøyd. kjøpte først Exos 48, men gikk å bytta til 58 for å få de ekstra litrene jeg følte jeg manglet på fisketurer med flere overnattinger. Brukes til alt fra dagsturer til nettopp turer med flere overnatinger og litt mer utstyr enn de mer tradisjonelle vandreetappene. Klart 58 liter er langt mer enn hva en vil anse som dagstursekk. Kikket selv etter dagstursekk+ og endte opp med Exos 58, som i utgangspunktet ikke var i kikkerten en gang. Ramma og meshsystemet gjør at sekken er god å bære selv ved kun themos, vannflaske og et par plagg i. sekken kan virke litt slaskete med så lite oppakning uten at det påvirker bærekomfort, som jeg har opplevd med andre litt for store sekker til aktuell last. For meg er dette blitt en sekk som dekker meget mange bruksområder uten alt for mange ulemper. Sekken kan forøvrig snurpes ganske godt sammen. i bunn og grunn anbefaler jeg dette vellklingende Airspeed Trampoline Mesh Ryggsystemet, dog kanskje i en annen størrelse og kanskje modell.

En fin dagstur inn til Simskarhytta i Børhefjell! En flott planleggingshelg går mot slutten!

Bare ungdommen kjem seg ut av teltet er vi klare for 18 km på flott skiføre - noe skare og is

Sov i bilen på en avsidesvei på Dovre forrige uke. Ble vekt av heftig knurring som viste seg å være en gjeng fjellrever som lekte 5m fra bilen. Telte 6-8 hvalper og to voksne. Ble tatt mange bilder!