marmotta

Jag uppskattar att moderatorn (?) bröt ut denna tråd ur lättpackningsmötet. På svenska utsidan.se (där jag heter camoscio, stenget, rupicapra rupicapra) har vi ibland haft problem med dem som tror att lättpackningsmötet är till för att håna själva företeelsen - vilket aldrig händer i andra specialiserade möten. Jag föreslog en gång att man skulle lägga upp en dårtråd dit man förde dessa inlägg (det finns också en tråd som heter "klenisar", som kunde tjäna det syftet), men det var det ingen som nappade på. När jag läser urinlägget här så roas jag av förutsägbarheten. Jämför anslaget med början av detta dokument på min sajt: http://www.huthyfs.com/minpack.html När jag läser vidare inser jag dock att jag borde sluta att kacka i eget bo - det är alltså inte bara svenskar som tror att lättpackning är ett substitut för träning. Jag tränar själv för en PT, fr a buk, ben och rygg och älskar fortfarande att springa, även om det inte går så fort längre. I ungdomen, vid nära 44 års ålder, sprang jag en gång en halvmara på 80.30; jag kan inte springa en enda kilometer i den farten idag. Själv packar jag säkert tyngre än LightDan och är lika säkert sämre tränad, redan av åldersskäl (jag fyllde 70 på min senaste tur i Pyreneerna). Jag grävde just fram min baspacklista för 8 dagar i Norge (Stalheim-Finse) förra året; basvikten blev 7,5 kg. Då ser jag att jag räknat in gasen, 686 gram (380 hade räckt), att jag hade med pannlampa i onödan, en extrafleece till lägret, vilken jag aldrig tog på, och onödigt mycket av annat. Men jag bekymrade mig inte så mycket, jag var nöjd att klara mig med 13 kg på ryggen vid start. På kontinenten får jag alltid två kommentarer om min utrustning: min säck är alldeles för stor och tung (jag tältar ju en hel del till skillnad från de flesta) och jag har alldeles för lätta skor (låga vandringsskor, 9 hekto). Vad som nu är hysteriskt i detta begriper jag inte, men även på utsidan.se talas om hysteri och "viktshets". Att få till en smidig, överskådlig och lätthanterlig packning kräver snarare lugn eftertanke. Det hette t o m en gång att det var hysteriskt att inte ta med handduk, den kanske onödigaste artikeln av alla på en vandringstur. Jag bär alltså ungefär vad jag behöver eller eventuellt kan behöva. Dit hör inte alkohol, jag kan njuta av naturen ändå.

Lindap: Frønningen kan bara nås vattenvägen. afe: tack för länken. afe: jag har tappat länken till din vandringsberättelse, kan du ge den på nytt? Tack på förhand.

Sensommaren 2010 gjorde jag en tur som utgick från Argentière och som kombinerade TMB och GR5. Den borde ha börjat i Chamonix, första dagen blev oerhört mödosam. Kanske några av de första etapperna (min tur tog 16 dar) kan intressera. http://www.huthyfs.com/west10gal/westindex.html Eller kunde man börja i Val Ferret i Schweiz, gå de italienska sträckorna och ytterligare någon etapp i Frankrike.

afe tipsade för ett par år sen om en tur han gjorde med start vid - tror jag - Ytre Frønningen. Undrar hur det är med förbindelserna dit. Tanken är att ta nattåg till antingen Voss (buss vidare till Gudvangen) eller Myrdal (tåg eller promenad vidare till Flåm - avstånd?). Sen handlar det, antar jag, om någon färjeförbindelse; hur ofta ungefär går turerna i slutet av juli-början av augusti?

Jag har ju samlat på mig kartor på alla möjliga ställen under mina resor och har alltså svårt att ange något riktigt bra ställe att handla. Jag har tittat på en del websidor http://www.huthyfs.com/maps.html och det var inte lätt att hitta på dem. Franska sidan täcks av en serie från IGN,numrerad 1-10 från väst till öst. Jag skulle säga att 3-9 täcker de egentliga bergen på fransk sida, 1-2 täcker de baskiska kullarna, och 10 området närmast Medelhavet. Det finns också en serie numrerad 22-24 (elller kanske 21-24, jag har lite dålig ordning just nu), som verkar tillkommen i samarbete mellan IGN och Institut Cartogràfic de Catalunya - desa kartor täcker de östra delarna på spanska sidan. Sen finns en hel del kartor från Editorial Alpina, asv mycket skiftande kvalitet. Kartbutiken i Stockholm, http://www.kartbutiken.se/ , har en del, kanske idé att ringa dem. Jus nu hittar jag bara en karta över Andorra.

Obs. gärna att http://www.huthyfs.com/ har bilder från ytterligare fem turer i Pyreneerna, 01, 05, 07, 09 och 12. Tacksammast, för en första tur åtminstone, är Östpyreneerna, t ex Carlit, Andorra och Haute Ariège (om snöläget tillåter).

Genom tillkomsten av nya naturparker i Spanien har det blivit strängare regler för tältning på många håll. Här är allt jag vet i frågan: http://www.huthyfs.com/pyrcamp.html På den här turen fick jag alltså avstå från tältning i Posets-området - så sent på sommaren är det otrevligt att vänta till 20 med att resa tältet. I Frankrike lyckades jag två gånger hitta läger precis utanför gränsen till PNP. Sista natten var jag dock i PNP och fick vänta till 19. Då hade solen gått ned bakom bergen - tur att föregående natt varit blåsig, så att tältet var torrt. Laser Comp är 6 hg lättare och mindre skrymmande än Akto, vilket är trevligt när jag packar på morgonen. De elastiska fästena gör det faktiskt lättare att sträcka än Akto, när man kommit underfund med hur man ska göra. Jag har bytt de titankrokar som följer med mot Hillebergs V-pinnar, de bästa jag vet. Jag behöver 10, men har alltid 12 med på turen. Kopplingarna mellan ytter- och innertält har en benägenhet att lossna under transporten, men är lätta att fästa tillbaka. Akto är mycket vindtåligt - jag har ännu inte legat i Lasern i hård vind så jag vet inte vad det tål. Jag litar på vittnesbörd från folk som använt det på TGO i Skottland. Tälten känns ungefär lika rymliga. Jag har alltid lagat frukost i absiden i mitt Akto (341 morgnar!) och fortsatt den vanan - som fabrikanten givetvis varnar för - i mitt Laser. Jag använder förtås gas.

Efersom axelväskan i sig själv väger 256 gram finns verkligen inte 500 gram att spara. Här vill jag ha en robust och stöldsäker lösning med tanke på t ex alla järnvägsstationer och storstäder jag passerar på resorna, åtminstone de kontinentala. På norska resor har jag tidigare använt en Fjällräven Ticket Holder (som jag använder iställetför plånbok till vardags), men sedan jag börjat ta med mig telefon har jag slutat med den. En läskeflaska duger inte för mig som huvdsaklig vattenflaska framme på ryggsäcken - den får sig en del smällar, icke minst under transporterna med tåg och buss. Däremot har jag en extra halvliters läskeflaska med i säcken, att ha vid matlagningen. Platypus kan däremot vara värt att tänka på OM den är lätt att fästa på axelremmen. Men det handlar alltså om 44 gram om jag läst rätt. Kök: i de 500 grammen ingår kaffet. Kärl+brännare (Soto, den bästa jag vet) väger 166+120 gram OJMR. Jag har tidigare använt ett mindre kärl (1,5 liter tror jag) nu har jag ett 2-liters, vilket underlättar vid matlagningen.

Bilder från min åttonde (och kanske sista) resa till Pyreneerna: http://www.huthyfs.com/pyr14gal/index.html

Jag packar tungt i förhållande till flertalet här, märker jag. På min senaste Norge-tur hade jag mat för 8 dagar och säcken vägde, med tom vattenflaska (och min vindoverall, 400 gram, på kroppen), 13,3 kg. Kläderna på kroppen vägde 1,8 kg, med skorna, 9 hg som tyngsta post. Utöver maten hade jag: Tält, Laser Comp, 1140 Ryggsäck, Osprey Exos 58+regnskydd, 1200 Madrass, Ridgerest, 348 Gas (en full, en påbörjad) 686 (en hade räckt, 380 gram) Köksutrustning+kaffe, 500 Reparatur, sjukvård, 250 Sovsäck+vattentät påse, 686 Hygien, 430 Axelremsväska (för kort, kontanter, biljetter, etc.), 532 (lättare ers. finns) Tandvård, 150 Ombyte till natten, närmast kroppen+ extra fleece (i den vattentäta påsen) 440 Regnkläder, 440 Handskar, 74 Kartor, kartfodral, kompass, förstoringskort, 350 Pannlampa, 94 Glasögon i etui, 90 Telefon, 160 Kamera+batterier, 220 Vattenflaska, 80 Extra flaska (till matlagning), 30 Vilket jag får till 7600 gram. Så min första fråga år vad jag kunnat spara in på. Mest uppenbart, en gasburk för mycket, 380 gram. Av regnjacka och vindoverallsjacka hade jag kunnat lämna den senare hemma (regnjackan är mycket lätt) förmodligen även den sköna lägerfleecen. Det skulle väl bli 7-8 hg. Pannlampan behövs bara på kontinentala turer. Toarullen gick inte åt. Jag köpte en inför sommarens tre turer (Alperna 12 dagar, Norge 8, Pyreneerna 14), och hade kanske hälften kvar efteråt. Och vad jag än kunnat spara in på hade jag troligen tagit igen det med lite mer mat, men inget annat. Dock är inte huvudproblemet på mina turer - speciellt inte i fjällen -mängden mat, utan kvaliteten; jag saknar t ex ägg, som är ett fantastiskt livsmedel.

http://www.huthyfs.com/nor14gal/images/page40.html

http://www.huthyfs.com/nor14gal/index.html

Turen är gjord, den blev som planerat 8 dagar. Antingen börjar jag bli gammal (70 i augusti) eller valde jag ovanligt tuff terräng för allt gick långsammare än beräknat. 22/7 Fyre (nära Stalhem) - c:a 6 km söder om Grindaflethyttene. 23/7 Till Austmannatjørni. Redan till Upsete tog 6 timmar och det var för tidigt (kl 12) att slå läger. En timme senare fanns ännu tältmöjlighet, men sen fanns ingen före Austmannatjørni. Etappen tog 12 timmar! Jag gick fel före Vossaskavlen, fast det var tredje gången! Noterade att vägen är olika inritad på kartorna Stølsheimen-Nærøyfjorden å ena sidan, Aurlandsdalen och Geiterygghytta å den andra. 24/7 Bästa etappen : vidare utmed sjöarna ned mot Rallarvegen, 3 km norrut på denna (inga cyklister så tidigt på dagen!) till Kleivagjelet(?), på god säterväg upp mot Vindedalen, vidare på rösad led österut mot Hednedalsstrupane och ned till fint läger S om Hednedalsvatnet. 25/7 Den gamla vägen hade mycket snö på sluttningen upp och lockade inte. Den hade inte heller stämt så bra i tiden. Så, upp till Rausmedsdalen, vidare upp till anläggningsväg, svårfunnen T-led (man kan stå 10 m ifrån utan att se den), över stenig terräng ned mot Berdalen, vacker, men oväntat stenig och tuvig. Läger där. 26/7 Ned ur dalen, över landsvägen, hängbro över avgrund mot T-leden Østerbø-Vassbygdi, vidare Steinbergdalshytta (stängd, fullt med fårskit vid trappor och ingångar), läger vid Breibakkahalli. Här var den enda riktigt meningslösa sträckan, ett par timmar uthuggen smal stig med hög vegetation på sluttningen. Borde kanske ha sökt väg högre upp, på Nosafjellet. 27/7 Förbi Geiterygghytta till Ynglesflaten. 28/7 Till Nordbotnane. Båda dess etapper relativt korta, men jag tog extra frukost på Geiterygghytta och Raggsteindalen och tog det lugnt överlag. Nordbotnane var ett riktigt fint läger, trots stora videbestånd. Jag lyckades överlag mycket väl med valet av läger. 29/7 Till Finse, tämligen tuff terräng från strax N om Kyrkjedøri och igenom. Första 1 1/2 etapperna var nya, annars inte så mycket nytt. Geiterygghytta-Raggsteindalen gick jag i omvänd riktning 2003 och 2008. Raggsteindalen-Finse, också i omvänd riktning, 2003. Det var gott om lämlar. Det var varmt, men jag hade regn och åska (torden) 3 dagar, mer än på min 17 tidigare Norge-resor tillsammans.

Sådär. Det verkar bli bra turväder nästa vecka. Blir det så upprepar jag troligen fjolårets etapp norr om Øljuvatnet. Nu återstår bara två frågor, om tältmöjligheter. 1) strax öst om Austre Volavatnet? Kanske längst in i Vestre Iungsdalen? 2) Längst upp i Raggsteindalen, t ex i närheten av Simlenutane? Jag vill ha fin mjuk mark, gräs och mossa och givetvis vatten, men det är väl det minsta problemet. Det blir min 18e fjällresa till Norge, sedan 1994, kanske min sista.

Inte säker själv - den genare väg du föreslår verkar vettig, bara det inte handlar om några besvärliga vad på vägen (det är det svåraste att avgöra från kartan enbart). Jag vill väl egentligen bara undvika uppstigningen från Raudsmedsdalen och sjöarna som följer - det var verkligen inte det vackraste på fjolårets tur. Den streckade leden är precis den du beskriver, öster om Volavatnet. Stig, men orösad, alltså streckad på kartan, och här hoppas jag verkligen på god stig, speciellt på den branta delen ned från Tyrvlesnuten. Tack för hjälpen

Nattåg Oslo-Voss, Expressbuss c:a 8.30 till Stalhem. Stalhem-Grindaflethytta-Breiddalen-Myrdal. Därpå ett stycke av Rallarvegen (tyvärr), genom Vindedalen (stig, rösad, dock ej T) till Hednedalsstrupane. En bit av T-leden, genväg utanför den mot Kringlebotn. Rundar Store Katlanosi, väg och stig mot Steinbergdalen. Kongshelleren, vidare riktning Iungsdalshytta, men viker av söderut på den streckade leden (tydlig stig?). Från rv 50 bro vid Skriunøse (ser ut att finnas en på kartan). På stig mot Stølebotn (stigen ser ut att ha ett avbrott på sluttningen ned - går det att ta sig ner helskinnad?). Därpå någon T-led mot Finse. Fråga: kan man gena söderut ffrån Ynglesflaten mot leden genom Raggsteindalen? Alla övernattningar i tält, förstås.

http://www.huthyfs.com/salten.html Den turen, min enda i Nordnorge (+lite Sverige), tog precis 14 dagar. Tyvärr inga bilder. Jag skulle gjort den annorlunda idag, men möjligheterna bör framgå.

Här: http://www.huthyfs.com/nortrek.html är en översikt över alla sydnorska turer jag gjort t o m 2011 (2012 blev det inge, 2013 har jag inte tagit med än). Som synes har jag återvänt till alla områden jag besökt, med undantag av Rondane ...

http://www.huthyfs.com/minpack.html (Jag är 175 cm lång och väger 66-67 kg, midjemått 78 cm. Så där finns inte mycket att ta av. Jag ska snart fylla 70 år).

Jotunheimen gränsar ju till Skarvheimen och Breheimen; kombinerar man dessa tre, samt sover och/eller provianterar på hytter kan man nog få till en tur på två veckor. Min längsta tur i desssa trakter är denna, 12 dagar: http://www.huthyfs.com/joskagal/joskaindex.html Min längsta sydnorska tur är annars denna, 13 dagar: http://www.huthyfs.com/drtgal/dovtafindex.html Men genom Reinheimen klarar man sig knappast utan tält.

Jag har ovanligt lite uttänkt för denna sommar, bl a eftersom det har blivit kallt på kontinenten och snösmältningen har stannat av. Jag hoppas på en tidig sommartur i Bergamaskalperna i Italien, eller, om förhållandena är dåliga, i Sydalperna. Viktigast är vad jag gör under senare delen av sommaren. De sju senaste åren har jag gjort turer i Alperna i slutet av augusti och, för det mesta, en bit in i september. Iår hoppas jag på en senommartur i Pyreneerna - mina sju tidigare turer har varit i början av sommaren. Jag fyller år i slutet av augusti och har alltså firat min födelsedag i bergstrakter sju år irad. Iår blir jag 70. Någon sydnorsk tur har jag inte alls tänkt ut ännu; det känns som jag betat av det mesta av intresse. Förra sommaren hamnade jag utanför lederna i Skarvheimen, norr om Store Øljuvatnet, det var väldigt fint och kanske jag hittar på något liknande iår. Men, vem vet, jag kanske gör en tur i Sverige istället? Jag har bergsvandrat i nio länder och näst minst i Sverige, bara i Skottland har jag färre vandringsdagar.

Jag har inte lust att slå upp mitt Akto just nu, men min minnesbild är att om tältet inte sträcks ordentligt så kommer innertältet att hänga betänkligt lågt, speciellt i ändarna. Kan inte tänka mig att det skulle vara någon fördel att ta bort hörnstängerna. Är det vikten det handlar om? I somras använde jag på två kortare turer ett Laser Competition. Det väger c:a 1,1 kg. De titankrokar som följde med bytte jag genast mot Hillebergs V-pinnar - krokarna är mjuka och går inte att slå ned i hård mark, dessutom vrider de sig gärna, så att öglorna rentav kan lossna. Jag har ännu inte provat mitt Laser i hårt väder, och möjligen är Akto varmare (det kan handla om 7-10 grader varmare än omgivningen på morgonen, alltså den kallaste tiden); det är lite trixigare att sätta upp, men väldigt lätt att packa ihop och gtar mycket mindre plats än Akto. Det är också billigare.

Vad jag märkte av mest på min senaste tur, när jag tältade kring 1000 m ö h, var bromsar. Sådana har jag aldrig upplevt i fjället förut, däremot i Havsalperna. Märkligt.

På mina 714 vandringsdagar, i nio länder, har det blivit c:a 370 tältnätter. Fjällen står för kanske 40% av dessa. De enda gånger jag varit ängslig är när det blåst hårt, vilket skett två nätter, en gång i Trollheimen för 8 år sen och en gång i Skarvheimen, nyss. En gång minns jag att en renflock strök förbi, men jag uppfattade bara en massa grymtningar. Kor har jag haft lite problem med på kontinenten, men det var på eftermiddagen, långt före läggdags. I Schweiz fick jag en gång frågan "haben Sie keine Angst vor Schlangen", och den saken hade jag inte ens tänkt på. Det enda djur som hälsat på var en mus en gång i Frankrike; den hittade ända ned i sovsäcken. Jag visste inte att lodjur är farliga för människan.