Gå til innhold

marmotta

Aktiv medlem
  • Innholdsteller

    328
  • Ble med

  • Besøkte siden sist

Om marmotta

  • Bursdag 23. aug. 1944

Nylige profilbesøk

547 profilvisninger
  1. marmotta

    Turtips 5-7 dager i fjellet med telt.

    På min webbplats http://www.huthyfs.com Har jag publicerat en översikt över de sydnorska områden jag gått i. Det finns också berättelser och bilder från flera av turerna. T ex min senaste norska tur, 2014: http://www.huthyfs.com/nor14gal/index.html som jag gjorde en månad före min 70-årsdag. Jag bar c:a 13 kg på ryggen. Där var förstås en av etapperna i längsta laget, men kunde ha delats (vid Upsete). Det är också rätt lätt att plocka ut en mindre del av turen, t ex kan man lätt hitta en avslutning efter Vindedalen (god stig, rösad, men ej T-märkt). Annars kan du ju titta på Trollheimen 2011, de första 8 dagarna av 2007 års tur (Dovrefjell) och Hardangervidda 2009. Den senare var planerad att ta 8 dagar, men p g a regnet tog jag en genare väg, så det blev bara 6.
  2. marmotta

    Jämtland 2017

    Det är nu 3 år sen jag senast vandrade i Norge - jag verkar ha slut på idéer. Så iår prövade jag att göra en turi Sverige, i Jäntlandsfjällen. När jag gick där senast, för 20 år sen, var det ren stugvandring - jag hade besvär med ett hälsenefäste och ville gå med lättast möjlig packning. Denna gång utnyttjade jag tältets frihet. Såhär blev det: http://www.huthyfs.com/jamt17gal/index.html
  3. http://www.huthyfs.com/aug16gal/index.html
  4. marmotta

    Sydalpin avskedstur?

    Årets sydalpina tur, syd-nord, Limone-Modane, 19 dagar, skilde sig från de tidigare i att jag inte sökte nyheter, utan snarare en sammanfattning. På så vis kan den turen ha blivit ett avsked. Jag är snart 72 år och kroppen gnisslar en del, det är ett knä, det är två buktande diskar, och minskad rörlighet som kortar steget. . Av skäl jag inte riktigt begriper har jag blivit långsam utför, med ständiga halktillbud på löst grus och rullande stenar - uppför klarar jag mig fortfarande bra. OCh jag är uthålig. Flera etapper blev bortåt 10 timmar. Det har ju blivit en del. Mina senaste 58 utlandsresor har haft vandring som ärende. 800 dagar har det blivit på 28 år, i 9 länder. Jag har varit 17 gånger i Norge, varav 16 i syd (söder om Trondheim), 8 gånger i Pyrenéerna, 11 i Sydalperna, osv. Jag fyllde 50 i Jotunheimen och 70 i Posets (i spanska Pyrenéerna). Såhär såg turen ut: http://www.huthyfs.com/syd16gal/index.html
  5. marmotta

    marmotta

  6. marmotta

    Tåg eller buss till fjället.

    Jag knappade in 15/7 som avresedatum. Jag har nu också testat 1/8 - senare än så är knappast aktuellt. Jag ser av svaret att jag borde ha länkat till http://www.huthyfs.com/ där jag listar alla mina turer genom åren och/eller min översikt över Sydnorge: http://www.huthyfs.com/nortrek.html Min senaste Norgetur, 2014, varade 8 dagar och gick från Fyre till Finse. Nu hittar jag ett gäng kartor där jag prickat in en tur i Reinheimen med start i Dombås - jag vill minnas att jag kopierat turen för säkert 10 år sen från en tysk vandringsberättelse. Jag kan ju åerkomma med frågor om framkomlighet etc.
  7. Förra året blev det ingen Norge-tur, eftersom jag hade akuta ryggbesvär. Nu tittar jag igenom möjligheterna för en tur iår, men jisses, vad dåliga förbindelserna blivit. Kunde tänka mig en tur som börjar i Bjorli, där det finns campingplats. Går till DB:s sajt och knackar in Linköping 7.30 - på en dag ska jag väl hinna till Bjorli?. Nej, tidigaste förbindelse är vid 14-tiden och jag är hänvisad till nattåg (mot Trondheim) som kommer till Dombås 3.38 på morgonen. Och sen får jag vänta till 12-tiden på tåg vidare. Iofs kanske det går att börja en tur i Dombås, eller kanske det finns bättre förbindelse med buss? Nån som vet vilket bolag, så kanske jag kan köpa biljett på internet. Kollade också Otta, som anhalt på väg till Jotunheimen (där jag ju bara varit 7 gånger, senast 2010). Senast tog det 7 timmar hemifrån, nu kommer jag inte fram före 22.20. Återigen, kanske buss är bekvämare? Eller kanske jag ska satsa på Sverige, för en gångs skull (jag har varit fler dagar i Andorra; färre endast i Skottland). Det skulle kunna bli Jämtland (det går nattåg en kort tid på året) eller Vindelfjällen.
  8. marmotta

    Vandretur fra Geiranger til Reindalsseter

    Jag gick ju 2004 från Oppdal till Djupvatnet http://www.huthyfs.com/drtgal/dovtafindex.html och vill minnas att det fanns en fjällanläggning vid Djupvatnet. kanske väl dyr, isåfall?
  9. Konstig fråga. Om man använder stavar kanske man inte längre kan anses som lättpackare? För min del är saken rätt enkel, jag använder stavar delvis av samma skäl som jag försöker minimera packningsvikten på ryggen. Redan när jag började med dagsutflykter i Schweiz, alltså med ett fåtal kilo på ryggen, märkte jag att knäna tog stryk i branta passager utför - det handlar ju ofta om runt 1000 höjdmeter. Så jag började använda en stav, och efter ett tag en teleskopstav, när jag upptäckte att sådana fanns att köpa. Efter ett par år började jag pröva att gå med två stavar och märkte då hur mycket fortare det gick i utförsbackarna. Men då var jag ung, inte ens 50. Idag är jag 71 och har blivit lite mindre rörlig, vilket konstigt nog verkar ha lett till att jag halkar oftare på stenar och grus när jag går utför - jag tvingas ofta parera med stavarna. De har alltså blivit en viktig säkerhetsdetalj. Säkerheten är förstås också avgörande på branta snöfält eller när snön tvingar mig ut i instabil terräng. Jag kan t o m vara beroende av stavarna uppför: http://www.huthyfs.com/aug15gal/images/page58.html Det var kämpigt nog att ta sig upp för branten åt höger från passet med stavarna, fan vet om jag klarat det utan. Allmänt är det mitt intryck att en obetydlig insats av armkraft kan spara åtskilligt med benkraft vid branta sliriga stigningar. Att stavarna skulle öka energiåtgången nämnvärt tror jag därför inte på - bergsvandring är något helt annat än motionsformen stavgång, där man ju använder stavarna till att forcera takten. Vid vandring använder man stavar mest för fotfästet. På låglandsturer i Sydsverige, där jag bor, använder jag däremot aldrig stavar. Jag ser uteslutande praktiskt på utrustningen. Det finns detaljer i min utrustning, som en del ifrågasatt här, men som gör turen - inklusive de långa resorna - behagligare och säkrare.
  10. Ännu ett fotogalleri från sommaren 2015: http://www.huthyfs.com/jun15gal/index.html 18 dagar; 12 nätter i tält, varav 10 fri bivack. Lite andra snöförhållanden än i fjällen!! (Tyvärr hade kameran datummarkeringen påkopplad, vet inte hur det kom sig. Ibland ändrar man saker utan att veta om det).
  11. Jag gjorde två turer denna sommar. Den första, i Sydalperna, var på 18 dagar och gick hårt in för att ta många höga höga pass (upp till 2800 m ö h) för att utnyttja det fantastiska snöläget. Jag ska återkomma med bilder från den turen. Fjällen skippade jag iår, eftersom jag fick stora besvär med ett gammalt diskbråck i början av juli - dessutom var ju snöläget långt ifrån perfekt! I slutet av augusti kände jag mig såpass bra att jag satsade på en lite kortare tur i Österrike och Schweiz; som vanligt med flertalet nätter (7, varav 6 fritt) i tält. Bilderna finns på min sajt huthyfs.com, närmre bestämt här: http://www.huthyfs.com/aug15gal/index.html
  12. marmotta

    Kompromiss: Vekt vs Nostalgi & stemning

    Hur man får ihop 25 kg till en fyradagarstur övergår min föreställningsförmåga. Nu blev det ingen fjälltur iår, eftersom mitt gamla diskbråck gjorde sig akut påmint i början av juli, efter en 18 dagars tur i Sydalperna. Förra året gick jag däremot 8 dagar i Norge, Fyre till Finse, med en packning på c:a 13 kg. Och nu i augusti-september var ryggen så pass bra att jag kunde gå nio dagar i Alperna, vilket är fysiskt mer krävande (jag sov en natt på hotell och sju i tält, varav sex fri bivack). Även då klarade jag mig med 13 kg, med 6 dagsportioner i säcken, men jag passerade två orter med mataffärer, och kunde inta extra måltider i en by (landsby) i Österrike och på en stuga i Schweiz. Dessutom kunde jag köpa lite ost på ett par fäbodar. Det får annars bli den mat jag klarar av att ta med ty sådant jag äter hemma är otänkbart att ta med. Och jag klarar mig utan alkohol, det går bra att njuta av naturen ändå. Det viktigaste motivet att packa lätt har jag redan antytt, jag har haft diskproblem sedan 1999. Jag är förstås inte helt ung, fyllde 71 strax före senaste turen. Det handlar också om säkerheten på utsatta passager och svåra passövergångar. Packningen ska också vara lätthanterlig på resan (min hemresa krävde en sträcka med buss och fem med tåg). Så de här avvägningarna och motsättningarna som en del talar om är aldrig riktigt aktuella för mig.
  13. Jag har faktiskt två par trailrunners, modell Salomon Fellraiser, som jag provat i hemtrakten; de var väldigt sköna att gå i, och mönstret i Contagrip-sulan kan mycket väl klara hala grusiga stigar bättre än vad mina lite tyngre vandringsskor (märke Merrell eller Salomon) gör. Sulorna är mindre styva men jag tror att de ger tillräckligt stöd i sidled, som är det känsliga.
  14. marmotta

    snöläget

    Jag förstår faktiskt inte hur man ska kunna utläsa något alls av den kartan. Bättre då med wecamerorna som afe länkar till. Och jag har ju själv länkar från min sajt.
×

Viktig informasjon

Ved å bruke dette nettstedet godtar du våre Bruksvilkår.