marmotta

Tack, det är bra att veta lite alternativ. På rak arm kommer jag inte ihåg om det går att tälta nära Finse, där det ju finns både hotell och DNT-hytte. Har f ö också funderat på om jag skulle kunna få med mig Hallingskarvet som jag aldrig korsat, och återse Raggsteindalen och en del annat. Men nu börjar turen bli rätt lång.

Tack, det lutar åt en utvidgad rundtur. Idén att starta i Halingskeid hade jag för två år sen, men nattåget stannar inte där, så den gången leddes jag att starta i Myrdal: http://www.huthyfs.com/myrgal/index.html Det blev två fina etapper till Hallingskeid och vidare mot Geitrygghytta, men inget jag vill göra om. Jag är beroende av att på slutet komma till en ort där jag kan ordna tågresa hem, och då verkar Geilo mest praktiskt.

tack för svaret. Jag har sett igenom dina föreslag lite. Nu verkar förbindelserna hemifrån mig till Haukeliseter (eller tillbaka därifrån) förskräckligt dåliga. Ser ut som att den vettigaste slutpunkten är Geilo som har järnvägsstation och campingplats; förbindelsen till Finse är också utmärkt, även om jag får gå upp kl. 4 på morgonen. Kanske något mera rundtursliknande vore att föredra? Ack, så nära och ändå så krångligt det är ibland till Norge.

Åtminstone den första bron ser ut som en jag bara skulle våga krypa över. Usch, påminner om en norsk-svensk tur i Nordland och Sulitelmatrakten där en bro krossats av vårfloden och en provisorisk bro lagts ut över en yster fors. Den var inte mycket bredare än jag och vaggade lite när jag kröp. Säcken var i tyngsta laget, dessutom.

Jag har gått 14 fjällturer sen 1994, varav 12 i Sydnorge, 94 och 97-07, en i Nordnorge/Sverige 98 och en i Sylarna, bägge sidor, 97. Jag tycker mig kunna allt som finns norr om Finse och sydligare än Trondheim (Femundsmarka räknar jag inte, det verkar vara mer ett skogsområde): http://www.huthyfs.com/nortrek.html Då kanske Hardangervidda återstår att pröva? Funderar t ex på att ta bussen till Haukeliseter och sedan gå norrut, först på västsidan, sen mer österut mot Hallingskarvet och runt Skarvheimentriangeln mot Finse - har inte tänkt igenom tåg- och busstransporter hem, dock (i regel brukar jag ordna hemfärden från Lillehammer). Är det någott att se efter alla de andra turerna eller bleve det antiklimax? Jag tänker givetvis använda tält.

Se så enkelt det är att gör länkar klickbara. ALDRIG ovidkommande tecken direkt före eller efter. Och aldrig ovidkommande mellanslag som i ett annat inlägg ovan.

Tält har jag alltid med. Och den här kvinnan pratade oavbrutet.

Jag var där 2005, kom med nattåg från Oslo. Då fanns buss som passade bra; gick sedan till gjevilvasshytta, åt frukost och tältade senare på dagen vid Minnilla. När jag kom tillbaka till G-hytta efter en vecka gick jag till parkeringsplatsen och frågade om det var någon som skulle till Oppdal. Så enkelt var det!

Resan till Pyreneerna är inställd. Det är för mycket snö. Det började bra i maj, sen har det varit skitväder mest hela tiden så att snösmältningen så gott som stannat av. Enligt en stugvärd jag talade med är förhållandena riktigt dåliga och bitvis farliga - t o m risk för laviner på sina håll. Så jag bokade om den sista biljetten efter Paris och beger mig till Västalperna istället. Då kan det bli så att sensommarturen istället går till Västpyreneerna.

http://www.huthyfs.com/dovretafjord/dovtafindex.html http://www.huthyfs.com/trollheimen/trollindex.html Den första turen innehåller ett två orösade avsnitt i Dovrefjell, Dovredelen av turen varade 8 dagar. Även Trollheimenturen hade ett orösat inslag för att slippa gå ned till Kårvatn (200 m ö h!). Andra etappen utnyttjdae en föga begången vinterled (markerad med stora stakar).

1997 tältade jag nära den stugan i vackert väder. Fantastiskt läge, inte en tanke på att begagna stugan. Dessutom var den upptagen. Några män som arbetade och tältade där berättade att en engelsk kvinna med dåligt ben skulle övernatta där tillsammans med en ledsagarinna. Det är enda gången jag hört talas om förhandsbokning av en ubetjent hytte! Utan tält hade jag alltså fått gå ett långt, långt stycke vidare (jag kom nedifrån Jenstad)! År 2000, i dåligt väder, hade jag en olycka i Hjelledøla. Jag sökte mig västerut, bort från leden, och hittade bron över vid Fremre Hjelledalen. Då hade Årdal Turlag fortfarande sin lilla hytte med DNT-lås. En del saker, bl a mina kartor, var rätt blöta, så jag tillbringade natten där och utnyttjade dess kamin (jag tror ni säger ovn i Norge). Den var mycket mysig.

Hade tänkt mig ända upp till fyra resor; nu blir det troligen två. Den första skulle ha gått till Skottland i början av maj. Jag hade köpt kartor, och planerat en tur. Maj är rätt bra årstid för att slippa knott. Den 12 februari kl. 9.58 blev jag påkörd av en bil på en cykelöverfart och ådrog mig bl a en stabil bäckenfraktur och en kraftig försvagning av vänster sätesmuskel. Med tanke på den förväntade läkningstiden och all nödvändig rehabilitering (man kan inte ens träna muskeln meddetsamma, eftersom det skulle göra ont) ställde jag genast in den turen. Likväl var jag i maj såpass återtälld att jag kunde göra en fyradagars övningstur på det sydsvenska låglandet. Det gav mig mod att planera nästa tur, som ska gå till Pyreneerna för sjätte gången. Det ska bli några enklare turer i öst innan snösmältningen nått så långt att jag kan genomföra den viktigaste och bäst planerade turen, i väst. Jag hoppas, som förra året, att tillbringa ett minimum av nätter under tak (det blev en sådan natt på 16+5 dagar). Jag kommer aldrig mer att göra en 31-dagarstur som jag gjorde 2005 (jag är snart 64 år). Eftersom jag inte vet när jag kommer hem har jag inte planerat ngn fjälltur i större detalj. Jag har en tid att passa, rättegången den 19 augusti (jag är målsägare, bilisten är åtalad), och måste alltså klara av en sådan tur under de första veckorna i augusti. Det kan tänkas att jag reser till Ammarnäs i Väserbotten och tar mig genom Vindelfjällen till Ranafjellene och vidare upp i Saltfjellet och vidare, i riktning Sulitjelma. Jag har också haft funderingar i riktning mot fjällen ovanför Lustrafjorden, helt utanför lederna. Den fjärde resan, som verkar troligare, skulle gå efter rättegången, till Östalperna för första gången på 14 år. Ungefär Val Müstair i Schweiz, Stelvio, Obernegadin i Schweiz ånyo, Valmalenco och Le Orobie. Jag hoppas på tre veckor. Det är en bra årstid. Förra året gick jag en 11-dagarstur i Sydalperna 23/8-2/9. De första försöiktiga turerna i Pyreneerna får bli en fingervisning om vad kroppen klarar. Jag slutade gå utan krycka den 1 april och gjorde låglandsturen 8-11 maj. En läkare hade sagt att det skulle ta tre månader innan jag kunde gå utan smärta - han talade definitvt inte om vandringsturer med tält och packning. Idag kunde jag för första gången springa fem km utan allvarligare känningar. Läkningen av frakturen har gått oväntat fort. Att träna upp den försvagade muskeln tog c:a två månader, från slutet av mars.

http://www.huthyfs.com/jot02/jotindex.html (rättelse: det är nog inte Falketind man ser när man går över passet in i Fleskedalen).

Här generaliseras det utan hejd! Själv är jag man och lockas på intet vis av topparna, även om jag varit på ett fåtal. Den första var Piz Boé i Dolomiterna, knappt 3150 m ö h, 1988, och den senaste var väl Helags, 1997. Jag tycker nu om att resa till fots, genom dalarna, längs vattnet och över passen, oberoende av om det är norska fjällen, Pyreneerna eller Alperna och har aldrig ens funderat över om det skulle vara manligt eller kvinnligt. Vad jag som vandringsturist i Norge varje sommar 1997-2007 tycker mig ha observerat är att norska fjällturister finns av två sorter. Klättrare eller toppsamlare som tar bilen till lämplig plats, traskar till lämpligt läger, gör en bestigning och sen åker hem igen. Eller vandrare från hytte till hytte, ofta på rätt korta turer, trerättersmiddag, jättelik frukost och nistepakke - en diet som skulle vålla mig svårartad övervikt. Något som har med närheten till fjällen att göra, antar jag. Vi sydsvenskar får resa en bit och då vill vi säkert ha med lite mer natur på resan, och lite större närhet till den exotiska naturen. (Själv vill jag också kunna gå ut tidigt så det dröjer innan jag stöter på de första överviktiga vandrarna med bar överkropp.) Alltså, det stora flertalet tältande vandrarturister som jag stöter på är danskar, tyskar och lite svenskar, enstaka italienare, engelsmän och fransmän har jag också stött på, men förvånansvärt få holländare. När jag gick genom Leirungsdalen 2002 träffade jag bara på utlänningar. En eller två dagar senare stötte jag på två tyskar i slutet av etappen, ingen annan, och på en etapp som gav mig läger i Fleskedalen träffade jag ingen - mina stråk, förvisso T-märkta, passar inte in i stugturerna. Några gånger har jag behövt gå utanför lederna, t ex i Reinheimen och Trollheimen (där man måste lämna lederna för att hålla rimlig höjd). Jag har aldrig lyckats få tips från föreningar som TT, KNT eller ÅST om etapper utanför lederna i deras områden.

Myrdal-Krossbu, 2006, 11 dagar: http://www.huthyfs.com/myrgal/myrindex.html (digitala bilder) Jag vill minnas att jag valde att utgå från Myrdal därför att nattåget från Oslo inte stannar i Hallingskeid Finse-Memurubu, 2003, 12 dagar: http://www.huthyfs.com/skarvheimen/skarvindex.html (scannade bilder) Även i detta fall tog jag nattåg från Oslo.

Jag övernattade på Fondsbu 2001, på en tur genom Breheimen och Jotunheimen. Det var enda hyttenatten på den turen, och de följande 6 somrarna har jag övernattat en enda gång under tak på turen; det var i Skarvedalen i reinheimen, då jag magsjuk släpat mig fram i dimman över den stenigaste etapp jag upplevt. Annars hade jag gått vidare. Definitiv avsmak för hytter fick jag 2000. Turen började i Finse och jag låg i tält hela tiden i Skarvheimen. Efter en vadningsolycka i Hjelledøla toig jag mit till Årdal Turlags lilla stuga i Fremre Hjelledalen (de har den inte längre), och övernattade sedan även på Skogadalsbøen (med Jotunheimens bästa stugvärd, L-Å Hilde) och Olavsbu. På Skogadalsbøen stannade jag en extra natt och Lars-Åge höll mitt rum för mig enbart eftersom jag var magsjuk - tydligen var dt ignen rusning just den dagen. Det var Olavsbu som gav mig avsmaken. Överfullt och med snarkare vars like jag aldrig hört - jag trodde de skulle dö i varje drag. Man ska ju vara med och städa och det är inget vidare att städa farstun när folk kommer och går hela tiden (f ö är det osannolikt vad morgonsena norrmän är - deras exkta motsats är fransmännen). Fondsbu har den stora nackdelen att ligga vid väg - många norska stugor ligger konstigt; andra exempel är Lønsstua nära Polcirkeln och Grøvudalshytta i Dovrefjell. År 2002 gjorde jag en tälttur i Jotunheimen enbart och gick förbi stället. Jag hade hoppats vada Mjølkedøla (?) längre upp för att slippa vägen men på avstånd såg det äventyrligt ut. Det var en fin tur, min andra rena tälttur i Norge (dne första var i Tafjordfjella 1999). Eftersom många lämnar hyttene först framåt 9 och jag själv ofta börjar turen klockan 6 kunde jag ofta gå i fyra timmar utan att träffa en enda människa. Jag tror det var den följande etappen som tog mig till Fleskedalen - där mötte jag ingen på hela dagen. Andra etppen på turen, från Torfinsdalen till Høustakkadalen träffade jag bara två tyskar precis i slutet av etappen. Så rofyllt kan det vara i Jotunheimen i början av augusti!

Oj, en tre år gammal tråd, som vaknar till liv. Och jag har hunnit byta namn sen dess. Tog fram kartorna. Undras om Ingjerdbu och området däromkring kan undvikas, t ex ser det ut att vara möjligt att ta en genväg mellan Hjelledalen och Morka Koldelalen helt ovanför trädgränsen. Fast iår hade jag funderingar på nordligare trakter, från Vindelfjällen över gränsen, Ranafjellene, Saltfjellet, och vad som sen kan tillkomma. Min trafikolycka, nämnd i annan tråd, kan försena mina resor, isåfall blir det nog bara Sydeuropa iår. Efter elva raka somrar med minst en norsk tur!

Blotta tanken på mer än 20 kg gör ont, i ryggen och i knäna! Jag tror jag bar 20 kg på en 14-dagarstur i Saltfjellet-Sulitjelma-Arjeplogsfjällen för 10 år sen. Det var 15 kg bas och 5 kg mat så jag räknade med proviantering. Idag skulle det ha varit snarare 10+10 med mat för hela turen. Mer än 20 kg är i alla händelser svårt att ha med på tåg, så den gränsdragningen sköter sig själv. I Jotunheimen 2002, 10 dagar, hade jag cirka 18, och jag har efter hand fått ner startvikten för en sådan tur med drygt två kilo (på ryggen och med tom vattenflaska). Dock har jag bestämt mig för att hålla startvikten ner mot 15 kg för 10 dagar i fjällen eller 8 dagar i Sydeuropa, vilket är en fråga om att undvika förslitningsskador och att hålla god säkerhet. Jag är 63 år, 177 cm lång, brukar väga under 70 kg på sommaren; har opererat ena hälsenan, har en förbening i den andra, och har haft än så länge lindriga knäbesvär, senast 2006. (För att göra saken ännu intressantare ådrog jag mig en bäckenfraktur vid en trafikolycka den 12/2, känner fortfarande av den och har ännu inte återställt benstyrkan på den sida där frakturen satt).

Jag blir lite förbryllad när jag läser detta. Pyttbua-Bjorli - jag antar att det betyder två dagar i Reinheimen som min tur 2004, något annat alternativ finns väl ine. Gammelsetra till Dindalshytta är vad jag kan se på kartan skogsvandring. Grøvudalshytta till Åmotsdalshytta är fint, men jobbigt; snöfält och tämligen grov blockterräng ett stycke. Vike - är inte det väldigt lågt? Och lift eller taxi är väl inte vandring? Hur man går, är Trondalen (nedlagd T-stig) en bra utväg ur Dovre. Jag tror ingen väg från Bjorli in i Dovrefjell är bättre än den jag gjorde i motsatt riktning: upp Gravdalen, nästan till Finnset, därpå skarpt söderut förbi Rundtjønne och Langtjønne fram till T-leden vid Miutjønne. Dock inte omvägen som jag gjorde väster om Mehøe eftersom passagen förbi en sjö kan vara farlig på ena sidan (brant snö) och jobbig på den andra (platt is - fick kämpa med stavarna).

Jag har ju gått från Oppdal till Djupvatnet nära Geiranger, 13 dagar, så en stor del av min tur kan ju användas. Den finns, med bilder, på http://www.huthyfs.com Den innefattade två etapper i Reinheimen. Scrolla ned en bit så hittar du rapporten.

låter bra! 1994 gick jag stugvandring i Jheimen, 7 dar. 2002 gick jag med tält, 10 dar. Redan längden på turen visar hur mycket större frihet tältet ger. Då hade jag ännu inte fått ned min packning så den vägde 18-19 kg (på ryggen, kläderna vägde väl därutöver 2 kg). Idag klarar jag en sådan tur med mindre än 16 kg och vill få ned packningen under 15. Min tur framgår av http://www.huthyfs.com med bilder.

Men då är det detta med tältet igen. År 2002 kom jag från andra sidan Lerivassbu och efter att ha gått nedåt Visdalen ett stycke började jag leta efter läger. Men vattnet var oaptitligt grått. Folk jag möte sa att jag kunde gå ner till Spiterstulen och tälta där, mot avgift. Sånt vill förstås ingen, och Spiterstulen är ett ställe jag inte vill ha att göra med. Så jag gick tillbaka uppåt dalen och hittade faktiskt friska sidoflöden nära Urdadalen som jag ändå skulle genom nästa dag. Ska man ändå vidare åt det hållet så är det förstås rekommendabelt. Vill man gå ännu längre kan man tälta vid Kyrkjetjønna.

Jag har varit i Jotunheimen sex gånger. Två var turer i enbart det området, en stugtur 1994 och en tälttur 2002. Området har allt att vinna på tält. Det är itne bara upplevelsen, utan också friheten i uppläggningen. Den första turen var 7 dagar, den andra var 10 och det senare hade jag nog inte klarat av utan tält. Dock har jag aldrig varit på någon topp eller Besseggen. Skillnaden om man tar toppar eller ej kanske är hur mycket mat man ska bära. Sen är jag lite osäker - kan man tälta i närheten av Glitterheim? Om inte, hur långt extra måste man gå?

Iår kom jag för första gången åt att göra turer i både Alperna (11 dagar, augusti-september) och Pyreneerna (16+5 dagar, juni-juli). Berättelser och bilder finns på http://www.huthyfs.com Scrolla förbi Matterhorn och Här är mitt liv; länkarna finns i slutet av listan över reseberättelser. Det kanske kommer bilder från Dovre+Reinheimen också framgent.

De senaste dagarna har jag plockat fram och studerat kartor över fjällen och Östalperna. Om jag klarar förbindelsen till Ammarnäs (jag tycker inte om att beställa resor långt i förväg) skulle jag gå över Ammarfjället och vidare mot Norge, antingen Okstindan via Artfjället eller Ranafjellene på en rutt rakt norrut från Ammarfjället. I Alperna har jag konstaterat att Texelgruppen är en naturpark och i sådana är det så gott som säkert tältförbud, vilket är en avgörande begränsning. Det såg annars frestande ut att börja en tur i Sterzing upp dit. Jag funderar iaf på att gå in från Sydtyrolen till Müstairdalen i Schweiz, därifrån genom Stelvio (utan övernattning - tältförbud även där) mot Livigno, åter in i Schweiz och vidare mot Valmalenco där jag var senast 1991. Här finns många alternativ. Ett annat, söder om Valtellina, är Le Orobie, Bergamos alper, där jag var 1992 och vars nordsida jag inte utforskat. Här är man beroende av övernattning i det fria; jag har träffat på tältare där, så jag tror det inte är några bekymmer. Detta skulle bli en sensommartur, slutet av augusti, början av september. Andra östalpina områden jag har funderat på är Pfunderer Höhenweg i Sydtyrolen, österut från Sterzing mot Bruneck, eller Catena dei Lagorai, möjligen avslutat med några stugdagar i Dolomiterna. Mycket Italien. Återstår sommarens första turer, i Västalperna eller Pyreneerna. Det tar mycket längre tid att hitta på.