Søk i nettsamfunnet

Det er dette jeg reagerer på; du gir inntrykk av at folk som kjører forbi bommen ikke er glad i fjellet. Det vet du jo fint lite om. Jeg er sikker på at mange av dem som kjører der ikke en gang vet at de gjør noe galt (hvis det er galt da). De fleste av dem er helt sikkert svært glad i fjellet. Men de vil heller ut i terrenget enn å tråkke innover en kjedelig vei. Derfor kjører de til turens naturlige utgangspunkt, nemlig veis ende. Som vel Tom har nevnt tidligere, så går veien innom verneområdet lengre nede. Er ikke de kvadratmeterne like mye verdt? Hvis grensa er så viktig, hvorfor håndheves den ikke der? Poenget er at grensa er mer eller mindre tilfeldig satt. Den følger elva, og med dette sier myndighetene at den ene bredden av ei elv er mer verdt enn den andre. Hvor er fornuften i det? Og så gir de et unntak for en del av veien, for så å stenge den lengre inne. De burde heller verne området helt ned til Tyinholmen, men det har jeg jo sagt alt for mange ganger allerede... Du brakte selv etikken på banen. Det er en sak for seg selv. Som nevnt er etikk og moral langt videre begreper enn det du finner i lover og forskrifter. Grensa er satt, ok, men er det riktig eller galt på passere den med bil..? Selv ser jeg ikke noe mer galt i det enn å bryte de hersens 70-sonene de har satt opp overalt på veiene våre. Dette er også en "offisiell" grense. Det er ikke "riktig" etter lovens bokstav å bryte den, men folk flest gir f.. fordi disse sonene bryter med det som virker fornuftig. Folk har kjørt i 80 der "i alle år", og både biler og veier tåler det godt. Veien i Koldedalen er samme sak; veien ligger der og bommen er åpen. Veien var der før området ble vernet, og folk i nærområdet har "alltid" brukt den når de skulle til Falketind. Da virker det helt dustete å stoppe midt inne på en vei, for så å gå den siste lille kilometeren, bare fordi noen har bestemt at DER går grensa. Med det trafikkaoset det kan medføre på fine sommerdager. Da kjører de heller helt inn, hvis dette er mulig. Kunne være artig å vite bakgrunnen for denne grensa. Ser ut som den følger fylkesgrensa slavisk, slik at f.eks. Koldedalsvatnet faller delvis utenfor... Nok en gang; hvor i h.. er fornuften i dette?

Jeg skiller meg litt ut her... Jeg har opplevd masse med mine foreldre. Interrail, storbyferier, museumsturer +++. Men noen store fjellfantaster har mine foreldre aldri vært. Jeg må jo ikke glemme påsketurene på langrenn, men det har aldri vært det store. Så nå i en alder av øyeblikkelig snart 17, har fjellenes magi trollbundet meg. Vet aldri helt når jeg ble så interessert, kanskje når jeg var på interrail og stakk en tur opp til Zermatt for et par år siden. Hadde aldri sett så store fjell før....Til vinteren skal toppene i hjembygda Voss bestiges på ski, og så får vi ta det derfra. En tur til vinteren blir å bestige den lokale toppen Lønahorgi (1407), kanskje ikke den store turen for mange, men tanken på å komme til foten av fjellet, ta på fellene og begynne å traske oppover, helt stille. Komme på toppen, drikke litt kakao, har med meg pannakakerøre, så jeg tar fram primusen og lager meg gode pannekaker. Sitter og ser utover vossebygda. Bare litt vind bryter stillheten, bare meg og fjellene. Tar på meg skia og kjører nedover i fantastisk pudder. Den opplevelsen gleder jeg meg til, og den skal jeg love det blir mange flere av...Så en ting er sikkert. Jeg har funnet meg en hobby for livet....

Er det noen som har en god skistøvel (og dermed også bindingstype) å anbefale? Ser gutta på sportsnett sverger til Alfa Skarvet (altså BC-binding) eller Salomon X-Adventure Raid Boot. Støvel og binding skal sitte på et par Åsnes Rago som skal brukes til mye rart, men ikke nor særlig utpregede toppturer.

Mandag 8. desember er Banff Mountain Film Festival i Filmens Hus, Cinemateket Oslo. Dette er verdens største Mountain Film festival som Norge nå får en smakebit av. Varer fra kl 18 - ca 22 inkludert pauser. Vil bli visning av 9 forskjellige filmer som inneholder, klatring, sykling, kite, ekspedisjon, ski, toppturer osv. Opplevelser fra de mest bortgjemte til de mest ekstreme stedene i verden. Det er begrenset med billetter, så løp og kjøp. Salgssteder og annen info finnes på www.pathfindertravels.nu

Jeg skulle egentlig på topptur, men med et skydekke på 13-1400 m og ellers kjipt vær, gad jeg ikke likevel. Det ble istedenfor en 4 timers skitur i "lavlandet". Ikke rare turen, men jeg antar andre har interesse av å vite hvordan forholdene er der nå: Det er 10-40 cm snø i området. Veien fra Mysusæter til Spranget er forsåvidt fortsatt åpent, men det hjelper å ha en 4-hjulstrekker med høy klaring for å komme frem. Vi andre må dumpe bilen i Mysusæter og gå på ski oppover bakkene. Det er nok snø på veien frem til Rondvassbu til å bruke nye ski. Det er også mulig å gå på ski ellers i området, men da helst ikke med nye ski.... Det jeg kunne se oppover fjellsidene fristet ikke så mye. Det blir en stund til det er nok snø til ordinær toppturer i området.

Rondane vinterstid er svært ofte synonymt med veldig mye folk. Dette gjelder spesielt i nærheten av de store turistsentrene Mysusæter og Høvringen. Det er ikke tilfeldig at løypa Mysusæter - Rondvassbu blir sammenlignet med et 17.mai tog på de mest populære utfartsdagene. Rondane byr riktignok på flotte fjell og enkelt terreng, men dette betyr i tillegg MYE folk...

Det er ikke så lett å gi tips når man ikke vet hva du allerede bruker av utstyr. Men ett eksempel kan være å bytte ut et komplett Trangia stormkjøkken med en liten gassbrenner på 95 gram + boks. Man trenger som regel bare en til to kjeler å kokke i, så hvis man er stinn av gryn kan man kjøpe et sett av titan. Ellers er jeg enig i at det er mye å spare på telt og sovepose. "Worst case tenking" og krisemaksimering gir som regel noen kilo ekstra.

Måske er deltagelsen for dårlig, fordi udvalget af personer er for dårligt. Jeg ville fx gerne have kunnet stemme på en vis William C Slingsby! (Men valgte frustreret for sjov Saddam) Per

Jag tror det inte heller, även om wiren ser ytterst omotiverad ut på bilden i Fjell og Vidde (möjligen kan det bli något annat i regn). Som jag redan skrivit längre upp finns det åtminstone två platser i Jotunheimen där tillrättalägganden vore mycket mer motiverade, i det ena fallet rör det sig dessutom om en lös sommarspång, ungefär som den vid Olavsbu, men mer motiverad. Men det är platser där inte så många går. Jag undra om det inte vore intressantare med aktioner som går ut på att driva utvecklingen en smula tillbaka. T ex att flytta parkeringsplatsen vid Leirvassbu utom synhåll. Annat som jag inte har helt aktuellt i minnet är vägen till Grimsdalshytta i Rondane/Dovre, vägen till Snöheim i Dovre, den förskräckliga vägen mot Styggedalsbreen, och vägen österut in i Vesledalen vid Nördstedalsseter. Förmodligen skulle miljön vid Aursjöhytta (har ännu inte varit där) behöva saneras lite, osv. il C.

Hei Bjørn, Når det gjelder Høgvaglbreen så er det lite sprekker på den, så der ville jeg turt å gå et stykke utover. Til Storebjørn og Riingstind er det antakelig lurt å gå før 17. mai, men forholdene varierer selvsagt fra år til år. Til Turtagrø kan du faktisk kjøre hele vinteren, forutsatt at du kommer fra Lustersiden. Rv. 55 Sognefjellsveien åpner normalt sent i april, og da når man Turtagrø fra Østlandet, samt Krossbu. Veien over Berdalsbandet åpner ikke før omlag en måned senere. Når det gjelder veien til Leirvassbu har betjeningen der fortalt meg at den ikke åpner noe særlig før hytta åpner for sommersesongen. Det er for at den skal tørke, men også fordi de ikke ønsker lett tilgjengelighet til hytta når den er stengt. Så lenge du går skitur i april eller begynnelsen av mai bør det ikke være nødvendig med tau så lenge du leser breen litt og holder deg på god avstand fra sprekkeområdene. Disse ser man stort sett gjennom hele vinteren.

Jag har övernattat två gånger på Olavsbu. Första gången, 22-23/8 1994 (hur jag minns? Jag fyllde 50 den 23). Jag irriterades över att nästan all mat på plats var kladdiga konserver, och att det var rätt otrvliga saker man hällde ut genom fönstret efter disken. Andra gången, i augusti 2000, hade jag inte tänkt bo i hytter alls, men blev tillfälligt sjuk. Då hade jag med mig torkad mat, som inte lämnar något avfall alls, utom det man bär hem efteråt. En lösning på nedskräpningen kring Olavsbu vore förstås att göra om det till en ubetjent hytte. Jag har sovit i ett par sådana, t ex Muorkihytta i Sulitjelmafjellene, och det är hur prydligt som helst i och utanför sådana hytter. Från och med 2001 har jag förstås undvikit hyttene helt, med undantag av en enda natt på Fondsbu. il C.

Hei Svein! Slik du beskriver problemet ditt kan det være et fenomen som kalles "whiteout". Det oppstår fordi alt er hvitt og kontrurløst rundt deg. Jeg kan ikke gi noen faglig forklaring på hvorfor det skjer, men det er i hvert fall større sjanse for å få det når man er sliten. Selv har jeg bare opplevd det en gang, men det er noe man aldri glemmer. Fattern og jeg hadde gått langt i meget tett tåke mellom Glitterheim og Memurubu (Styggehøbreskaret). Det var overhode ikke konturer å se. Det som skjedde var at jeg fikk noen slags hallusinasjoner som gjorde at jeg trodde skiene gled avgårde selv om jeg sto helt stille. Dette medførte at jeg kunne stå rett opp og ned, og så gå rett på trynet, noe som i utgangspunktet så komisk ut for fattern. Men langt fra folk som vi var skapte det en betydelig bekymring. Etter å ha falt fra stillestående stilling en ti ganger klarte jeg å komme meg nedover mot Memurudalen, og alt gikk bra. Jeg tviler på om det finnes noen enkel løsning på problemet ditt, men det kan kanskje hjelpe å bruke briller som forsterker konturene i terrenget, slik at det ikke virker som om du ser inn i et hvitt A4-ark. Et annet godt alternativ er å unngå kombinasjonen hvite vidder og tåke.

Själv vill jag förstås möta så lite folk som möjligt; samtidigt kan jag inte låta bli att undra med vilken rätt jag inte räknar mig till de för många. Jag kan ju fnysa åt dem som fraktar sin säck med bil från Geitrygghytta till Steinbergsdalshytta, men dels ska jag inte dit, dels kanske det är deras förtjänst att vissa viktiga broar finns. Lösningen för min del är förstås att *välja* turer som ger mest av stillhet och avskildhet, och att med tältets hjälp välja ensliga etappmål. Det har förundrat mig ett par gånger hur pass ensligt man faktiskt kan gå i Norge, även i syd. Här är ett citat från en reseberättelse, augusti 2001: "Detta är det sista av de viktigare sydnorska områden jag vandrat genom (de övriga är Jotunheimen, Rondane, Dovrefjell, Trollheimen, Tafjordfjella och Skarvheimen). Breheimen är inte bara det mest omväxlande av dem, det är också det vildaste och ensammaste. Under fyra av mina sexochenhalv etapper möter jag ingen annan människa, under den sjunde dagen endast en. Under tre av dessa dagar kan ingen annan människa ha gått dessa sträckor åt någotdera hållet. Sammantaget möter jag kanske 15 personer på stigen, under 48 timmar och på en sträcka av 11 mil." (hela berättelsen finns på http://www.mai.liu.se/~pehac/vandring.html) I somras gick jag från Finse till Jotunheimen, 12 dagar. Mellan Raggsteindalen och Geitrygghytta inga möten, efter Iungsdalshytta och fram till Tyin ytterst få. 2002 gick jag tio dagar i Jotunheimen och lyckades gå helt ensam nästan två etapper - bara i slutet av den ena mötte jag två tyskar. Lustigt nog hade den avmarkerade Leirungsdalen desto mer trafik, men bara utlänningar med tält! I övrigt var det förbluffande lugnt denna mycket vackra augusti, mycket därför att jag började gå klockan sex varje dag. Bristande tillrättaläggning är ingen garanti för ensamhet. I Sverige är Sarek det enda området helt utan stugor och markerade stigar, det är inte precis folktomt. Man torde vandra mycket mer avskilt i Arjeplogsfjällen, mellan Silvervägen och Sulitelma, med leder hela vägen (och absolut oundgängliga broar) och drar man sig in mot Saulomassiven kan man gå en vecka utan att möta någon. Skälet verkar vara att dessa fjäll är föga dokumenterade, och inte omgivna av den aura och prestige som ännu gäller Sarek. Och i norra Norge finns förstås Saltfjellet, Sulitjelmajellene, Narviksfjellene och Indre Troms. il C.

Jag funderar lite på de oundvikliga skoråden. Själv bryr jag mig förstås inte alls om märke, eftersom det som finns i butiken är det som finns. Det blir oftast impulsköp, efter avslutad tur, och i regel i Frankrike eller Italien. Mina senaste kängor, ett par Salomon, kostade 120 euro i Modane, det är väl ungefär 1000 kroner (och lite fler kronor ...). De fungerade fint i Skarvheimen några veckor senare och behövde inte gås in. Jag har en känsla av att man i Skandinavien ofta får ge det dubbla för de oftast anbefallda märkena. Det talas en del om passform, och speciellt en nybörjare måste ju undra vad som är bra passform. Jag trodde länge att det var viktigt att skorna satt väldigt nätt och stadigt på foten, idag tycker jag det är ointressant, om inte rentav fel. Skorna ska hålla förstås, de ska helst torka fort och så ska sulan vara tämligen styv och väl mönstrad. Mycket mer är det inte. Jag är inte säker på att man ens behöver 1.6 kg tunga fjällskor för fjällvandring, speciellt om man inte bär så mycket. Jag har funderat på att använda mina Ecco Receptor, som är ett slags avancerade promenadskor, med mycket kraftig och styv sula. De väger 1 kg paret. Min enda betänklighet är att jag är lite rädd för att trampa ur dem i urig eller sumpig terräng. Kunde vara kul med erfarenheter. Möjligen hör diskussionen snarare hemma i "Utstyr". il C.

Som flere har sagt er svaret på spørsmålene dine temmelig avhengig av hva slags planer du har, men noen generelle punkter er jo alltid mulig å nevne. Utstyr: Tips: Begynn med hva du har i stedet for å kjøpe dyre ting som du kanskje aldri kommer til å bruke mer. Jeg ser svært ofte annonser fra folk som har kjøpt all slags utstyr som de aldri eller kun et par ganger har brukt. Det enste som er virkelig essensielt er fjellstøvlene! De finnes i all slag kategorier avhengig av om du først å fremst har tenkt å holde deg til gode stier (A eller A/B-sko), topp-gåing og/eller mye ur (B, B/C eller til og med C) eller klatring (D). Hvis du ikke har noen fjellstøvler i det hele tatt, ville jeg satset på en lett B/C. Med en slik mellom-kategori kan du klare deg nesten overalt. De er litt stive kanskje for lette stier, men slike er det jo ikke alt for mange av i Jotunheimen for eksempel. Enhver har forskjellige føtter, så det er veldig viktig å ta seg skikkelig god tid i butikken(e) for å prøve. Selv brukte jeg 2-3 timer: gikk en masse runder i butikken og prøvde absolutt alt de hadde av fjellstøvler i kategoriene B, B/C og C. Det er viktig at støvlene er litt større enn du tror du trenger: dette fordi føttene dine utvider seg litt når de blir gått varme. Jeg kjøpte støvlene i en skikkelig Outdoor-butikk, så de hadde meget bra utvalg. Videre fikk jeg dem med meg hjem på prøve to uker med eneste krav at jeg ikke brukte dem ute: service. Selv har jeg Meindl Air og er veldig fornøyd. Ikke hatt noen problemer med svette føtter, god fjæring, lette og vanntette. Ikke var det nødvendig med å gå dem inn heller: gikk med en gang turer fra 9-13 timer sist sommer uten problemer. Det er som tidligere sagt nok gode merker i handelen nå, så de andre merkene som er nevnt er sikkert gode de og. Til støvlene hører selvsagt gode sokker. Også for disse lønner det seg absolutt ikke å spare et par tiere. Kjøp skikkelige hiking / trek-sokker. De har en god mix av kunststof og ull. Det er viktig at du bruker sokker som passer til støvlene. Har du Goretex (ventilerende lag) i støvlene bør sokkene avgi svetten, ellers er jo effekten temmelig redusert. Når det gjelder jakke, bukse, undertøy, staver (eller ikke), stegjern, isøks, sekk osv osv. Tips: bruk det du har til du virkelig trenger bedre varer. Jeg mener ikke at du må ta vanskelige og lange toppturer med dårlig utrustning selvsagt: sikkerhet er viktig. Hva jeg mener er at du kanskje starter med enklere turer og hvis du merker at du vil høyere of lengre osv. da bestemmer å kjøpe nytt og dyrt. Dette gjelder særlig for isøks og stegjern: det er masse turer (også til topper hvor dette ikke trengs. Turforslag: Dette emnet har vært nevnt tidligere her på Fjellforum, men er nok ikke så lett å oppspore mer. Et par tips for Jotunheimen: Sti-nettet er jo godt nok. En liten rundtur med utgangspunkt på Gjendesheim f.eks. er greit. Opp til Glitterheim, videre via Spiterstulen og ned til Gjendebu + båten tilbake. Toppturer som er enkle som nybegynner på dagstur er det også nok av. Enkle topper med utgangspunkt fra vei er f.eks. Galdeberget fra Eidsbugarden og Rasletind fra Valdresflya Vandrerhjem. Som nevnt tidligere er det ofte gode beskrivelser på nettstedene som angir (subjektiv) vanskelighetsgrad.

Her er det i hvertfall en slags vurdering: http://namdalsavisa.pub.api.no/Magasin/Friluftsliv/Tester/article416162.ece

I somras köpte jag två par skor i Frankrike. Ett enkelt par för fjällbruk, som jag redan prövat i Sydnorge. Salomon. Och så ett stegjärnsfast för fr a Pyreneerna. Döm om min förvåning när jag vägde paret hemma (man borde alltid ha våg med i butiken); det vägde ÖVER 2 kg, vilket man faktiskt inte känner av förrän man väl är ute i terrängen. Och fjällparet väger, redan det ,1.6 kg. Nu har jag hemma två par Ecco Receptor som är underbara till vardags och på turer hemmavid, över fält, på småvägar och i skog (Linköping ligger i ett mycket platt område i Sydsverige). De är som joggingskor men med mycket kraftigare och styvare sula; de väger 1 kg och jag har flera gånger funderat på att använda dem på bergsturer också. Jag vet förvisso folk som går till fjälls med SANDALER eller joggingskor, men jag misstänker att de har starkare fötter än jag. Mest är jag lite rädd för att trampa ur skorna i blockterräng, vips så är man utan en sko! Det kan ju vara onödigt ängsligt, så jag är nyfiken på om andra har erfarenheter av vandring med lättare skor. Det lär f ö också finnas en stegjärnsfast typ som kallas "approach shoes" som förenar stadga med låg vikt. Svenska affärer har dem inte, eftersom de inte säljer. Det går överhuvudtaget inte att köpa verkligt lätta prylar i svenska butiker, eftersom svenskarna ofta tror att man måste bära TUNGT på fjällturer. Eller satsar affärerna medvetet på kraftiga och därför också tunga, och dyra, prylar. Nyfiken som sagt. Finns det norska butiker eller kedjor som säljer lättare saker? il C.

Hei. I føreren står det nevnt to ruter opp Giganten. Den første blei gått ved å kaste et tau og klatre på tauet. Regner den ruta som uinteressant. Den "vanlige" ruta er "Giganten fra aust". Fra føreren2 Artig rute i fastere fjell enn på nordsida, unntaket er den store skiva som er ca 3 ganger 3 meter! cruxet er høgt oppe, et lite overheng. Utsyr annbefales kamsikringer og stor rappellslynge. Står i 6-/A0

Ods, dommedagsprofetene av noen venstreradikale forskere får ikke mer rett av at du sto på en bussholdeplass på 70-tallet og tenkte rare tanker. Det er helt normalt av temperaturene svinger litt opp og ned. Det vi er vitne til nå er langt mindre dramatisk enn f.eks. "den lille istiden" på 1700-tallet, men det var vel kanskje bilismen som hadde skylden da også? De milde vintrene på 80-tallet er long gone. De siste årene har det falt rikelig med snø på Østlandet. I skrivende stund er brøytekantene høye på utsiden her, 70 meter over havet ved Oslofjorden. Vi har nettopp vært igjennom en relativt streng kuldeperiode, så nå må man slutte å bable om at alt er så utrolig forandret. Nei, hvis man skal engasjere seg for naturen synes jeg heller man bør kjempe imot utviklingen med at stadig færre områder forblir urørte og kan karakteriseres som villmark. Jeg er mye mer opptatt av at mine barn skal få skue utover et urørt og vakkert landskap enn at de skal begrense bilbruken eller senke temparaturen i stua vinterstid.

Jag är ju, som Julia, utlännning, så det jag kanske kan tillföra den här diskussionen är perspektiv. Kanske norrmännen uppskattar att få sitt land synat utifrån. Jotunheimen 1994 var det första området utanför Alperna som jag vandrade i. Det var en veckolång hyttetur med 7-8 kgs packning rätt sent på säsongen. Jag ville vara bland berg på min 50-årsdag och så sent på sommaren var Norge nästan enda möjligheten. Jag kunde konstatera att det var mera likt Alperna än jag kunde ana, bara att allting var 1000 meter lägre (och så lämlar istf. murmeldjur, vide istf. dvärgtall och dvärgbjörk istf. rhododendron). Kulturen var lika, även om norska stugor är mer ombonade. Likadana stigar, en del väldigt onaturligt anlagda, för att spara höjd. Senare har Norge blivit säsongsförlängaren, ty i augusti är det alldeles för mycket folk och alldeles för ostadigt väder (åska!) i Sydeuropa. 1997 blev det Rondane+Dovre. För mig som har en bit att resa räcker inte med en tur på några få dagar, så det blev 12. Rondane har fina partier, t ex Langglupdalen, där jag tältade, och Haverdalen. Så finns det ju faktiskt väldigt långtråkiga ställen däremellan. När man går över ett av passen, jag tror det är Dörålsglupen, ser man Snöhetta och hjärtat slår en volt. Man ser genast att det är dit man vill. Dovre är mycket speciellt och jag hoppas återvända nästa sommar. Kombinera med Tafjord, kanske på varianter utanför lederna i Reinheimen. Sedan 1999 har jag delat i mina sommarferier i Sydeuropa (juni-juli) och Norge (augusti). 2002 blev det rentav tre turer ty då gjorde jag Korsikas GR20 i juni. Jag har velat göra hela Sydnorge. Två gånger avbröt jag större projekt, en gång p g a diskbråck (fick 6 underbara dagar i Tafjord) och en annan p g a magsjuka efter en vadningsolycka i Hjelledalen. Båda gångerna hägrade Breheimen. År 2001 blev det äntligen av. Det är det ensammaste man kan göra i Sydnorge. men möjlighterna är rätt begrönsade. Nu hade jag landat flera gånger i Jotunheimen så 2002 blev det äntligen av med en tiodagars tälttur enbart där. Jag gick hur ensam som helst tack vara tidiga morgonvanor. 2003 blev det 12 dagar, Finse-Jotunheimen, enbart tält och, se, det verkar som Jotunheimen på något sätt är som Rom, att alla vägar bär dit. Det är väl områdets tillgång att möjligheterna är så stora och att grannområdena, Breheimen och Skarvheimen har sin speciella charm och tillåter att turen blir lång. Dessa områden är också en intressant kontrast till det alpina. I övrigt är det löjligt att gradera. Varje område verkar ha något speciellt att erbjuda. Jag vill ha allihop. Rätt vad det är, om jag t ex har ont om tid i augusti, kanske jag hittar oanad skönhet på Vestvidda. Är det en plats gjord att fylla 60 på ? il C.

6-7000kr ?? Vel det finnes andre løsninger... Jeg har kjøpt meg lett vanntett bukse og jakke for ca to tusen kroner, og det har holdt meg tørr i mer enn fire år hittil. Forøvrig er kanskje (mye) penger brukt på ytterplagg et utlegg som kan forsvares om man er endel utendørs, nettopp fordi man har glede/nytte av dem i mange år, også i hverdagssammenheng og ikke bare på tur. Oppi utstyrsjungelen er det greit å vite at det jo faktisk er mulig å gå i fjellet i joggesko og treningsdress også, dersom stien er lett og turen er kort... Tipset mitt til nybegynner er å prøve ut litt forskjellige former for fjell-liv, og så se hva du liker best, og så etter hvert finne ut hva slags klær og utstyr du faktisk har behov for. Men en deilig og varm mountain cap (fra lowe, etc) veier bare 85 gram og vil alltid forsvare en plass i sekken!

La oss innrømme det - forfengelighet spiller en stor rolle ved valgt av utstyr. Enkelte av oss har imidlertid litt sære meninger om dette. Det er greit med funksjonelle klær og noen kule detaljer, men prøver man seg kun ikledd de siste hippe fjellklærne fra topp til tå blir det fort harry. Vi har alle sett eksemplarer på dette: par i 30-årene på parkeringsplassene ved Gjendesheim eller Spiterstulen som nå skal være moteriktige ved å gå i fjellet. Når alt av klær og utstyr er det antatt siste hippe blir det litt latterlig. Det er nemlig helt andre koder på snaufjellet enn i alpinbakkene og i preparerte løyper. Skal man først vær kul må man bruke klær og utstyr til de faller fra hverandre. De som er mye på fjellet får i praksis en passende blanding av nytt og gammelt/velbrukt. Denne ”pakken” gir akkurat det kule og laidback imaget mange vil ha. Velbrukt utstyr oser erfaring og at man er rutinert, i tillegg til selvsikkerhet ved at man gir blaffen i hva andre måtte mene. De nye hippe enkeltdeler man måtte ha indikerer at man ikke er særing fortsatt fanget på 80-tallet. Selvfølgelig må man være såpass ofte på fjellet at klærne faller fra hverandre før de blir FOR utdaterte. Skal man gi råd om kjøp av klær og utstyr i dag ut fra forfengelighetskriterier bør man tenke på at det skal vare i mange år. Da er det greit å styre unna årets motefarger og tilfeldige sesongmerker, samt ikke ha for glorete og feite merker på klærne. De fleste merker blir passé til slutt. Jeg foretrekker nøytrale og diskré klær/utstyr uten merker, eller hvor merkene kan fjernes. Uavhengig av om man skal være kul eller ikke vil de fleste allerede ha det meste av det man trenger til sommerturer. Ellers venter man til det blir salg og ikke minst sjekk hva som selges brukt på ymse nettsteder, evt. selv legge ut en annonse her på fjellforum og på steepstone og friflyt. Man får lett et lite brukt telt til under halv pris.

Noen som har erfaringer med ytterklærne fra butikken "Prima Villmarksliv?" Gore-tex variantene der er opptil 75-80% rimeligere enn såkalt anerkjente merker. Betyr det at de også er "75-80% dårligere"?? Jeg er klar over at designen deres ikke er den kuleste, men det jeg er opptatt av er plaggenes levetid og vanntetthet.

Jag känner ju Norge mycket bättre än Sverige, men ett och annat har man ju snappat genom ex.vis bekanta. Kebnekaise och Kungsleden dit har en avskräckande egenskap: mycket folk. Sarek är inte precis folktomt, men relativt vilt, inga hytter t ex. Som Börgefjell, men med alpinare inramning. Många, som gillar vidder, dras till Padjelanta. Det finns ingångar från Norge, dels via Rago (Rako), dels via Sultijelma, Muorkihytta, leden norrut från Pieskehaure. Området väster om de stora sjöarna är mycket folktomt. Sen finns också omarkerade leder i det inre av området. Claes Grundsten har beskrivit sådana rutter i boken "Vandra Kungsleden", den grå delen, Sulitelma-Padjelanta. Nu ska jag berätta vad jag själv har gjort. 1997 gick jag 9 dagar i Jämtlandsfjällen, Sylarna/Sylan, med två etapper i Norge. Lite enformigt vissa dagar. Kan bli mycket folk men i början av juli kan det vara rätt lugnt. Området erbjuder rika möjligheter att gå på tvären mot lederna över mindre fjäll. I närheten finns Gråsjöfjällen, Bunnerfjällen etc. som är helt utan leder. Till pärlorna i Jämtland hör Härjångsdalen. Året efter gjorde jag en norsk/svensk tur. Denna: http://www.mai.liu.se/~pehac/salten.html Saltfjellet, Graddis, Mavasleden i Sverige och åter till Norge. Arjeplogsfjällen hör säkert till de minst besökta i hela Sverige och man är beroende av tält. Vidare är man beroende av båtskjuts (semafor finns) över Mavasjaure. Här finns stora variationsmöjligheter och kombinationsmöjligheter. Det är nog det första jag skulle rekommendera: plocka ihop en tur med delar från Arjeplogsfjällen, Sulitelma, Padjelanta. il C.

Hvis du holder deg unna Hardangerjøkulen 17.mai synes jeg ikke nordmenn i norske fjell er så nasjonalistiske. Olavsbu (selvbetjent) har vært overfull når jeg har vært forbi der i påsken. Leirvassbu og Glitterheim (begge betjente) har ikke vært overfulle når jeg har vært der i påsken og ligger også meget bra plassert for toppturer. Men det er en dagsmarsj inn dit, hvis man ikke kan få scootertransport. Spiterstulen (med bilvei helt frem) kan også være et alternativ, men toppturene herfra er litt lengre, siden hytta ligger 300 meter lavere enn Leirvassbu og Glitterheim.