marmotta

Ja, det här är väl vad jag hade med senast: http://www.huthyfs.com/norpack.html Nu blev inte turen 10 dagar, utan 7, p g a magsjuka, så jag kom att bära 4 dagars mat i onödan (jag åt inget på den sista etappen), nästan 3 kg. Sådant vet man aldrig. För att inte glömma: Jag tänker igenom en etapp och dess alla aktiviteter. Morgon, frukost, packa ihop, gå och navigera, slå läger, tvätta mig, tvätta kläder, äta, sova.

Hm undras om inte vandrer tänker på organiserade campingplatser? Här är en bra tältplats som jag fann efter att ha gått från Myrdal mot Hallingskeid (T-leden förstås, inte Rallarvegen): http://www.huthyfs.com/myrgal/pages/myr011.html Det kan vara någon kilometer väst om Hallingskeid.

Jodå, jag hade dessutom printat hela tråden och tagit med utskrifterna. Att jag valde denna väg berodde mest på att jag ville vänta till Nysetre med beslutet om fortsättningen - antingen gå vidare mot Skjåk och Lundadalen, sen vidare i Breheimen, eller gå upp Lordalen. Jag funderade länge på saken vid Nysetre. Jag tror jag valde rätt. Hade jag redan från början bestämt mig för det senare hade det varit naturligt att följa Grøna och gå ned i Lordalen längre västerut - då hade jag sluppit korsa Lora alls. Ännu ett alternativ jag grubblade länge på var att svänga in mot, och stryka förbi, det fjällmassiv kring Storbreen som nog är själva hjärtat i Reinheimen. Men enda fortsättningen som jag såg, med tanke på tältläger, var att gå mot Buaberget och sedan upprepa etappen till Torsbui (som jag gjorde 2004). Den lockade inte. Undras hur det gått att kryssa Kvitbotnelvi - uppenbart var älvarna överlag ovanligt stora iår. Har aldrig vadat så mycket på en sydnorsk tur förut och kan bara minnas en gång tidigare när en älv tvingat mig till omvägar. Jag misstänkte nog också att Vesle Føysa skulle vara lättare, eftersom källsjöarna ligger lägre. Under övergången i Skarvedalen var det flera tillbud; stenarna var väldigt hala, det var rentav lite nysnö på 1500-1600 meters höjd. Man ska verkligen inte gå ensam på så ödsliga stråk. Såhär mot slutet av mitt vandringsliv (jag blir snart 63) funderar jag på att överhuvudtaget ta det lite lugnare. Jag såg f ö en bro, antagligen den vid Knutsstugu (men jag såg då ingen Knutsstugu !). Dit pekade inte någon skylt.

Det jobbiga med magsjuka är att man tappar vätska och aptit och förmodligen inte tar upp näringen ordentligt av det man äter. Jag hade gått ned en del i vikt när jag kom hem och då hade jag ändå hunnit äta upp mig lite på hemresan. Bilder blir det nog framgent, men mest från Dovre. De två sista dagarna tog jag en enda bild, en rätt dålig bild av Store Føysa. Men jag hoppas presentera en bild på en riktigt aggressiv lämmel. De blåser upp sig när de är uppretade och det går skrönor om lämlar som spruckit av ilska eller rädsla. Etapperna i Dovre, om ngn undrar, var: 1) Gjøra-Vangshaugen på väg, vidare på den nordligaste T-leden mot Raubergshytta, läger vid Bollåthøa (sp?). Ödsligt, fin övergång, men väldigt stenigt på nedstigningen. 2) Vidare västerut, till Reinsvatnet, läger söder om sjön. Enstaka krockar med Kraft-Norge, annars fint. 3) Lång etapp, först mot Aursjøhytta (förvirrande, efterom leden är omlagd och inte stämmer med kartan), sen vidare till Miutjønnin. Fint, utom kring hytta, förstås. 4) T-leden till Lesjaskog och upp genom Grøndalen till strax under trädgränsen, läger i otroligt grov och tät björkskog, men det fanns faktiskt plats nära skylten med "Bru". Vad den pekar på är ovisst - det går iaf ingen synlig stig mot den påstådda bron. Fina utsikter mot Grøna och Veslegrøna,. Man borde nog ha gått den västra sidan som ngn föreslog, och kommit lite närmre. Finns det bro vid Grønfossen? Jag såg den aldrig.

Vad sägs om denna bild: http://www.huthyfs.com/ Från en 18-dagars tur som inte kostade så mycket, eftersom jag tältade fritt 11 nätter, och på camping 2. I Zermatt sätter jag inte min fot.

Jag har ju vandrat i 13 år i fjällen och 20 år i Sydeuropa, mest Västalperna och Pyreneerna, (av 500 vandringsdagar är sädår 100 i fjällen) och kan väl göra mina jämförelser. Ser man till enskildheter har fjällen kanske inte så mycket att sätta mot i färgprakt (rhododendron, ginst!) och dramatik; vad de istället har är bättre sammanhang. I Sydeuropa är det svårt att gå längre sträckor utan att hamna under trädgränsen, ofta på långa upp- och nedstigningar i skogen. En annan skillnad, dock till Sydeuropas fördel, är att övergångarna är skarpare; brant upp mot passet och brant ned igen, medan övergångar i Norge ofta håller en kvar på ogästvänliga och steniga höjder till synes i det oändliga. I vackert väder kan det vara en tjusning, som t ex i Breheimen 2001, annars kan det bli väldigt enformigt. Jag vill ha bägge! Detta sagt, och med återblick på mina senaste elva resor till Norge kan jag dock säga att det inte är någon tillfällighet att två av mina turer varit helt i Jotunheimen, och att ytterligare fyra fört mig dit. Det bästa där håller minst samma klass som det mesta i Alperna. Många har förstås bara sett en liten del, koncentrerat kring Glittertind och Galdhøpiggen. Många tror att man blir nedtrampad, men med tältets hjälp brukar jag kunna undvika människor helt de första fyra timmarna av etappen och jag har ett par gånger gått hela etapper där jag inte sett en enda människa.

Jag hade gått fyra dagar i Dovre, passerat Lesjaskog, gått uppför Loralia; sökt läger strax ovan trädgränsen, och sen sökt mig tillbaka till mer vindskyddat läge i skogen (otroligt att det gick). 29/7 Vidare mot Lordalen, fina utsikter mot Storbreen och topparna omkring. Frestad gå åt det hållet men hade ingen bra fortsättning. Ned till Nysætri och upp genom Lordalen. Fin dalvandring i vackert väder, men vegetationen gör en tämligen beroende av stig. På 1250 möh sökte jag vad tillbaka över Lora - de flesta ställen såg farliga ut, men jag hittade ett som var brett och mest stengång. Läger vid en av de många bäckar som kommer ut från Skarvedalen. 30/7 Akut magsjuka och inte precis perfekt väder men prövade ändå på övergången genom Skarvedalen. Hade nog inte väntat att det skulle bli så stenigt, faktiskt hela vägen. Uppåt 1500 möh besvärdes jag av dimman. Skarvedalsvatnet borde vara ett säkert orienteringsmärke men jag hade svårt att se min position när jag inte urskilde sjöns konturer runtom. Hittade efter en stund älven som rinner ut från sjön, sen var det bara att följa den. Nära Skarvedalshytta korsade jag en älv som var så strid att jag måste gå med båda fötterna i botten hela vägen, alltså släpa mig fram. Magsjukan och den jobbiga terrängen gjorde mig tämligen trött så jag valde att stanna på stugan. Den är egentligen bara till för renjägare, men stod öppen sedan några dagar. Jag lämnade betalnng och hoppas den inte kom bort. 31/7 Hoppades kunna följa älvens högra (norra-västra) sida ned mot Billingen, men gäckades på 1350 möh av ett sidoflöde från norr som det hade varit självmord att försöka vada. Fick gå tillbaka, hittade ett ställe där älven delade sig i två grenar och kunde stengås. Sen var det lätt. Vesle Føysa var inget problem att korsa på 1100 möh. När jag ensataka gånger måste gå uppför, för att komma bort från Store Føysas ravin, märkte jag hur seg jag var av magsjukan. Vid BIllingen var tanken att svänga upp mot Veltdalen och ta tre dagar i Tajordfjella, men jag kände mig för seg och bröt där. Otroligt nog hittade jag ingen busshållplats, men fick lift till Bismo i husbil med två tyska damer. 29/7 och 31/7 var riktigt fina, 30/7 var en sådan där dag då man undrar över meningen med det hela. I bättre väder hade jag åtminstone sett mer av topparna och dalarnas former, nu blev det mest slit.

Vadstället: http://www.huthyfs.com/jot02/images/jot29.jpg är nog knepigt vilket år som helst, efersom halva sträckan är beroende av att man hamnar rätt på vanskligt stora stenar med vanskliga avstånd. Jag tvekade länge att göra det. Som påpekas i Til Fots kan man i värsta fall ta en omväg ned till vägen och tillbaka.

Hm, från Vetti till Skogadalsbøen? Då måste man väl gå den trista stigen mellan Friken och Bøen, med mycket gegga, stenar och trän? Jag tror jag har gått den fyra gånger, och den blir bara längre för varje gång! Från Sognefjellshytta har jag gått 2001, och från Bøen till Krossbu 2006, och jag sätter plus för det första alternativet som nog är lite utsiktsrikare. Det andra har ett lite knepigt ställe, med rep i en trång ravin, dock lättare från nord än från syd.

I annan tråd diskuteras en tur som börjar i norra/västra Dovrefjell, skulle sluta i Tafjord. Ett alternativ som jag håller berett (kan bero på vädret) är att gå (från Lesjaskog) genom Reinheimen till Bismo (evt. proviantering) och genom Lundadalen in i Breheimen. Här skulle jag sedan kunna fortsätta genom områdets södra delar (alltså söder om Nørdstedalseter) mot ex.vis Gaupne. Det går ju morgonbuss hela vägen från Sogndal till Otta, så egentligen kan man gå ut ur Breheimen ungefär varsomhelst. Någon som känner till dessa sydliga delar, om de är värda att besöka? De norra delarna, från Grotli och nedåt, med ett par riktigt höga och väderkänsliga övergångar, känner jag redan, och hoppas på lite enklare tur denna gång, men också lite utsikter. PS: Jag börjar min tur den 25 juli, räknar med att vara i Lesjaskog efter fyra dagar. Till Bismo skulle bli två dagar till. Jag kommer att packa 10 dagsransoner (7 kilo) mat och säcken kommer att väga cirka 14.5 kg vid starten.

Mja, det bleve ju lite låg start, så jag har andra planer. Det gårt väl morgonbuss från Oppdal mot Sunndalsøra, som tidigare år. Jag hoppar av vid Hjelle, går över fjället till Vangshaugen och skaffar mer information (jag kanske kommer lagom att äta frukost). Antingen går jag den nordligare T-leden mot Raudbergshytta eller - vem vet något om denna led? - går jag upp mot Storsætra och på omarkerad men karterad stig genom Grynningsdalen och upp på fjället, sen söderut mot R-hytta. Damen på Aursjøhytta antydde att det skulle vara fint. Viktigt dock att det är god stig i början ty leta och forcera i skog är inget nöje. Nån här som vet ngt om den leden ????? I Reinheimen hade jag tänkt gå över till Nysætri (läger), följa Lora till källområdet eller trakten av Engelskmannsbue (läger) och försöka ta mig genom Skarvdalen nästa dag (om det är gott väder, annars finns reservplaner) och vidare genom Dør mot Torsbui. Återigen, ngn som känner till den dalen? Jag reser den 24 juli och börjar alltså vandringen på morgonen den 25. Verkar som Dovre har bättre förhållanden än ex.vis Jotunheimen just nu.

Nu har jag försökt med att ringa till KNT och ÅST. Damen på KNT visste inte mycket, utan hänvisade till DNT turinformasjon - de bruakr nu ine veta mycket mer än vad som står i Til Fots. På ÅST fick jag veta att förhållandena i Tafjord är tämligen normala för årstiden - det har varit mycket snö, men också bra avsmältning, om jag nu fattade rätt. Från just Vesteråshornet hade inga rapporter, det är inte så mycket folk som går där. Jag kanske borde testa med Reindalseter. Snömängden kan ha en viss betydelse om jag går högt och utanför lederna (vilket förstås är aktuellt i Reinheimen). Min ingång till Dovre blir nog från Gjøra eller Hjelle, Vangshaugen vidae riktning Raubergshytta (finns bra tältplatser lite innan), Reinsvassbu, sen söderut mot Lesjaskog. Ett alternativ till Tafjord kunde vara att gå ut mot Skjåk/Bismo, sen Lundadalen in i Breheimen. Nån som vet om det är något att se i södra delen av Breheimen? Följande visar vad jag redan känner till: http://www.huthyfs.com/breheimen/breindex.html http://www.huthyfs.com/breheimen/index.html

En eller två gånger hade jag funderat på att gå från Fleskedalen över höjden (utan stig) och ned mot Urdadalen, sen vidare norrut, för att slippa den hemska passagen efer Friken. men jag studsade när de på kartan stod "Storurdi" - det kan väl ine vara något. Har alltid trott att denna Urdadalen (det finns minst en till i Jheimen, och den har jag gått)var hopplöst stenig. Där har jag tydligen missat något! Mjølkedalen, från punkten 1367 ned mot Skogadalen, är förstås väldigt fin, men det är mycket vatten att korsa. http://www.huthyfs.com/skarvheimen/pages/skarv089.html (kolla även bilderna innan)

Jag tänkte komma från det hållet, ja. Stigen är tydlig på kartan, ja, men går rätt brant ett stycke och nära ett permanent snöfält, verkar det, så jag undrar om de detaljerna kan bjuda på problem. Sen är jag förstås osäker på snömängden i Dovre och Tafjord; den där interaktiva kartan som ngn länkade till var inte så där lätt att hantera.

INGEN som vet?

1996 fick jag mina första känningar i höger häl. På våren 1997 var det så illa att jag slutade med löpning. I juni 1997 prövade jag på att gå i Havsalperna, men fick avbryta. jag lyckades dock gå 9 dagr i Sylarna i juli och 12 dagar Rondane/Dovrefjell i augusti - då hade tydligen de akuta besvären lagt sig lite. Röntgen visade på exostoser (benutväxter) på hälbenet och kalkutfällningar i hälsenans fäste. I februari 1998 opererades jag vilket ledde till en rätt besvärig konvalescens. Under sådär två veckor gick jag på kryckor - under en vecka gick jag inte ut ur huset, alls! - utan att stödja på foten (när folk undrade sa jag att jag blivit sövd och rånad på 10 000 kronor av en maskerad man ...); jag fick även inflammation i det opererade området och fick ta starka tabletter (rekommenderas ej). Helt återställd var jag väl i oktober, men jag kunde vandra i Saltfjellet-Sulis 14 dagar, andra hälften av juli, och 3 dagar i Trollheimen. NUMERA avråder man HELT från denna typ av operationer. De är riskabla. I det här fallet minskade hälsenans anliggningsyta mot hälbenet med kanske hälften vilket var en allvarlig och riskabel försvagning tills ny vävnad vuxit ut. Dock är höger häl idag mycket stark, verkar det. 2002 fick jag känningar i vänster fot. Röntgen 2003 visade på en förbening, som tydligen skvare och vållar återkommande inflammationer. Mot detta har jag sedan hösten 2003 gjort s k excentriska hälövningar. jag fick också ett program för att långsamt komma igång med löpning igen, och det har gått bra till ungefär i våras. Jag har rätt lindriga besvär kommer aldirg att bli fri från dem. Var envis. Se till att fötterna röntgade. Om läkaren gillar idrott och friluftsliv kanske han fixar magnetkamera också. Se sen till att få ett bra övningsprogram av någon renommerad fysioteurapeut.

Svenska livsmedelsbutiker har ofta Knorrs Spaghetteria i olika smaker. Potetmos gör vi bättre i Sverige än i Norge. Själv köper jag ibland snabbspaghetti, 3 min (t ex Barilla) och pås-soppor, av vilka jag rör ihop en blanding (givetvis med mindre vatten än i receptet). Blåbands fjällmat hittar du nog endast i sport- och friluftsbutiker. Bli inte förvånad om du lättare (och dyrare) hittar Real turmat där.

http://www.huthyfs.com/pyreneerna01/pages/pyr050.html Nära Pla Boavi några kilometer från Tavascan i Spanien. Det här är långt under trädgränsen, där vattnen samlar sig. Jag valde bort denna bro och sökte vad - hittade till min förvåning ett vadbart ställe (man vadar annars överhuvudtaget inte i Pyreneerna) På andra sidan följde jag vägen mot Tavascan och fann några hundra meter bort en fin stabil betongbro över älven.

Bilden har inget med mina turer att göra, men en i sällskapet (han på bild) var kollega till mig (dvs. han finns fortfarande, men jag arbetar inte längre). http://www.ekolin.se/album/2003/Hardangervidda/html_normal/1403.html Ämnet tycks speciellt fascinera matematiker!

Funderar lite på en augustitur i Dovre, Reinheimen (övergång vid Lesjaskog) och Tafjord, annorlunda mot den jag gjorde 2004. Kanske 3-4 dar i Dovre, 2-3 i Reinheimen och resten i Tafjord, delvis utanför lederna (t ex Hamsedalen). Kunde också tänka mig att gå via Bismo och Lundadalen nedåt, men då kommer jag till Jotunheimen, där jag redan varit sex (6!) gånger. Tänkte mig att ta morgonbussen till Øksendal och gå in på omärkt stig från Filiphaugen mot Reinsvassbu. Nån som gått där? Svårigheter, t ex vad? Alternativet vore att gå in från Gjøra. Kring Raubergshytta är tämligen stenigt - hur är det vid sjöarna norr om hytta? Hela området norr om Raubergsdalen ser ju rätt platt ut och kunde vara värt en omväg? I Tafjord undrar jag lite över rundningen av Vesteråshornet - vansklig? Torddalen vet jag kan vara lite sumpig, men det kan väl inte vara några svårigheter att gå genom den upp mot T-leden? En annan variant skulle gå genom Vuludalen. Bekant? Melan Storkaldhusdalen och Nedre Herdalen ser det ut att vara en genväg över Holene, men också en del skog. Värd besväret?

Jag tältade i Visdalen 2002 (natten innan var jag i Gravdalen) och hade visst besvär att hitta klart vatten - vattnet i älven är tämligen grått. Jag gick så långt ned att jag började komma nära Spiterstulen, ett ställe jag inte vill besöka och helst inte se. Sen drog jag mig tillbaka och fann en plats aningen norr om Urdadalen som jag förbisett - vattnet kom då förstås från ett sidoflöde till älven. Det var fem kilometer från Spiterstulen och jag skulle ändå vidare mot Grøndalen genom Urdadalen nästa dag (kontrasten mellan Urdadalens och Grøndalen är ett pukslag!) så mig passade det. http://www.huthyfs.com/jot02/images/jot43.jpg (scannad diabild; Kyrkja i bakgrunden).

Hm, frågan om DNT är kanske besvarad? Det är inte precis lätt att proviantera på DNT-hytter heller, av samma skäl - tältet är en konkurrent. År 2003 gick jag 12 dagar, Finse-Memurubu, med mat för 11 och provianterade lite på Skogadalsbøen, och det var inte någon effektiv mat precis. Detta var dock den tionde dagen, så det betydde mindre. Man kan ju i värsta fall köpa lite på de ubetjente hyttene (jag är medlem och har nyckel) men det är ju fasligt mycket hermetikker, med kladdigt innehåll, och annat fånigt. Och DYRT. I samma anda är det mycket svårt att få information om turer och terräng, utom på T-lederna. När jag skriver, t ex till ÅST, och frågar hur det är vandra i Hamsedalen i Tafjordfjella (svåra vad, t ex?), får jag inte svar. Det gynnar inte deras verksamhet att jag går där. Men jag vet att folk som bor nära turområdena ofta har gått mycket utanför lederna. Nu blir jag, vid sidan om trådens ämne, nyfiken på dessa långa turer. 2 1/2-3 månader? Jag skulle knappast sätta min fot i fjällen före den 15 juli, och knappast efter den 15 augusti - tidigare och senare än så blir det sydeuropa. I början av säsongen måste det ligga en hel del snö, och nödvändiga broar finns väl först när hyttene öppnar. Och proviantering? Depåer? Nån gång har jag tittat efter hur det skulle vara att gå, säg, Dovre-Reinheimen-Tafjord-Breheimen-Jotunheimen-Skarvheimen till Finse men på en sådan tur ser jag inga andra provianteringsmöjligheter än i Romsdalen, samt vid vägen som skiljer Tafjord från Breheimen, återigen med föga ekonomisk mat (jag har handlat i Nysætri, inte Grotli). Och norrut, säg, utmed Nordlandsruta, ser det snarast sämre ut.

Ja, jag gick till hemsidan och förstod strax att det var ett helt system. Min stora besparing är förstås på kärl: jag har ETT, och det väger 90 gram. Alternativet till vindskydd är kanske stenar, en bit aluminiumfolie, e.d. Med mitt system skulle skillnaden vara drygt 500 gram och jag skulle alltså behöva bära sådär 4 burkar (=fyra veckor) normalt för att tjäna på byte (hur är det med skrymmet?). Jag har aldrig burit mat för mer än 12 dagar och vill helst ha en packningsvikt (=utrustning minus kläder på kroppen) av högst 15 kg. Men jag förstår att så länge som du är ute handlar det om helt andra volymer. Jag har lagat 139 frukostar och nästan lika många middagar i mitt tält.

Kanske lite OT, men iaf: jag har två gånger haft anledning att reflektera över DNT:s vägval och tyåtföljande markering i södra Jotunheimen, nämligen stigen över Hjelledøla, där vadstället kan vara mycket vanskligt (jag togs av älven år 2000, mycket obehagligt). Det står ju rätt tydligt i Til Fots att man vid högt vatten ska gå över bron vid Fremre Hjelledalen, men jag undrar om inte det rimligaste vore att upphöja den varianten till standard. Vägvalet borde isåfall ske redan här: http://www.huthyfs.com/myrgal/pages/myr078.html Egentligen skulle en vägvisare räcka, eftersom terrängen är lättorienterad. Har funderat på att skriva till DNT om saken, men mitt intryck är att brev till föreningarna bara slängs. Insändare i Fjell og Vidde? PS: När jag läser haraldn:s inlägg känner jag mig ofin som skriver på svenska ...

Betr. den senare undrar jag om det är ngn här som har gått igenom den - i östra änden verkar det vara en sjö med mycket branta stränder (trevligt om det ligger snö kvar!) och i västra änden, ned mot Vettismorki, är det väl brant och svårforcerad skog. Är faktiskt nyfiken om ngn gått igenom, och om det är speciellt angenämt. Misstänker att det finns skäl att den inte markerats. Jag har gått en del utanför lederna och kan annars konstatera att där DNT inte markerar kan andra komma på att göra det; det har t ex skett i Leirungsdalen (och den markeringen var antingen fel eller bara meningslös) och Reinheimen. I en dal i västra Dovrefjell har rentav uppståt två markerade leder på vardera sidan av bäcken/älven. Avmarkeringen av Leirungsdalen drabbade inte den branta nedstigningen mot Svartdalen, där det nog är rätt svårt att se lämplig väg ned. Egentligen är väl det på sådana platser endast som rösning är motiverat - och skulle nog uppstå ändå (i Pyreneerna, som jämförelse, bygger folk rösen precis hur som helst). I övrigt avmarkeras ju en del (på order av myndigheten - rösning kräver tillstånd) i syfte att kanalisera vandrandet till ett fåtal leder, t ex för djurlivets skull. Det var väl därför den högre leden från Lersjøtelet till Grøvudalen avmarkerades, liksom en och annan led i Tafjordfjella. När jag vänder mig till DNT och dess medlemsföreningar för att få tips om förhållandena i vissa orösade dalar får jag aldrig svar.