ruiCosta

Vapeninnehav orsakar naturligtvis i sig inte björnangrepp på människa utan att det helt riktigt är människans beteende som gör det. Inlägget ovan var skrivet med en viss ironi utifrån betraktelsen att det statistiskt sett mest är jägare (på jakt, med vapen) som rapporterats som angripna. Jag tror vi är helt eniga om att NomadElis risk för att råka ut för ett björnangrepp är mikroskopisk och att han inte behöver oroa sig. Parentetiskt kan jag nämna att under alla turer jag gjort bara skymtat björn på nära håll en gång. Då korsade en min stig några sekunder innan jag passerade. Innan den korsade hade den troligen vadat älven bredvid och det luktade starkt av blöt, varm päls. Jag stod still i "luktspåret" och lyssnade. Växtligheten var mycket tät. Jag såg den inte igen och hörde ingenting trots att den måste rört sig fort. Omkring femtio meter längre fram utefter stigen kom lukten tillbaks där den återigen korsat åt motsatt håll, ner mot älven igen.

Nej. Det finns onekligen björn i Blåfjella-Skjækerfjella och Lierne, och man kan stöta på spår/lämningar. Lierne ligger dessutom nära ett område i Sverige känt för sin björntäthet. Rätt över riksgränsen vid Holden fjellgård, i Björkede, finns lite björnhistorik skrivet på en minnessten: "Till minne av Erik Eriksson Björkersen 1825-1904. Odlade, timrade, smidde, spelade fiol, fällde 50 björnar. Hans mynningsladdare Makalausa nu på museum i Elverum. Hustrun Arsil födde barnen Erik, Anders, Anna-Lena. 2:a hustrun Ingeborg barnen Ida, Evald, Kristina, Elias, Märit. Ättlingar från Sverige, Norge, Canada, USA reste stenen 1982." Som rk säger så brukar björnattacker än i våra dagar involvera någon med vapen. Så ett tips för att slippa bekymmer är att lämna vapnet hemma

Det här blir lite off-topic för jag har inte kryssat Orkla vid Dølvadsætra. Men jag har kryssat några kilometer uppströms -- vid Orkelkroken. Där var kryssningen mycket lätt. Mellan Orkelkroken och Staesvollen såg jag ytterligare möjliga kryssningsställen. Från Orkelkroken gick det att utan större besvär nå vägen vid Dølvadsætra (via Staesvollen, lite stiglöst och sedan stig).

En sen, något off-topic kommentar till en detalj i Alexander Jensens logistikplan ovan för området norr om Børgefjell. https://hikingnorth.no/planlegging/rute/12-saltfjellet-og-junkerdal-nasjonalpark/ De flesta npl:are som kommer söderifrån väljer att skicka en depåbox till Umbukta fjellstue. Skulle det av någon anledning inte funka med Umbukta så är ett alternativ att, likt Alexander, använda sig av post-i-butik i Storforsheia. Men vill man slippa Storforsheia och E6:an så finns möjligheten att vid Krutvatnet vika in på Lapplandsleden och gå till Hemavan. Från riksgränsen till Hemavan är det ungefär 4 mil (lite väg, det mesta led). I Hemavan finns det mesta en vandrare behöver, bland annat en stor Ica-butik och en sportbutik. Det borde även gå att skicka depåbox till exempel till någon av STF:s anläggningar där om man frågar snällt. Från Hemavan kan man så fortsätta en bit på Kungsleden till Tärnasjöstugan, och därifrån följa andra väl märkta leder och återansluta till Nordlandsruta vid Virvasshytta. För mig tar det tre dagar att utan brådska gå från Hemavan till Virvasshytta. Distansen Krutvatnet <-> Virvasshytta är densamma (~13 mil) vare sig man går Nordlandsruta via Umbukta eller alternativet via Hemavan.

Jag kan lite sent bekräfta att grahams förslag ovan fungerar. Då kryssas Sanddøla säkert på Skjelbred bru. Jag har gått ungefär som beskrivs men då norrifrån -- från Skorovatn. Från dammen vid Gruvvatnet följde jag en diskret rösning mot Gaajsjaevrie. Sjön var lätt att vada på dess smalaste ställe. Från vadet gick jag över fjället strax söder om Blåmuren till ner lite förbi Stortjønna. Allt gick problemfritt men det var inte så lättgått som det ser ut på kartan. Det tog en dag. Sedan från Skardstjønnin gick jag via Gressåmomuren, Bielniehjaevrie, Snaufjellvatnet till Jävsjön (och vidare). Det här var problemfri vandring i augusti. Lycka till med turen! p.s. Jag har senare träffat några npl:are som kryssat Sanddøla vid en gammal dammkonstruktion i Otersjøens västände. Jag vet inte hur förhållandena var men deras kryssning där var obehaglig sa dom.

Det är ett Nammatj 2.

Mitt enda tält använder jag för alla mina turer, i mycket skiftande förhållanden. Det är ett tvåmans tunneltält från Hilleberg som egentligen är overkill för en enstaka sommartur på Nordlandsleden. Jag går vanligtvis långturer och ofta ansluter hustrun för att bli med under en etapp eller två. Då har vi båda tillräckligt med utrymme. När jag går själv har jag det kungligt och kan till exempel lätt hålla blöta och torra grejor separerade. Tältet är jämförelsevis tungt men för mig vägs detta upp av dess mångsidighet och pålitlighet. Jag har aldrig misslyckats med att finna tältplats utefter Nordlandsruta vare sig i Norge eller Sverige.

Enligt min enkla erfarenhet så är det inte dramatiskt att tälta utefter Nordlandsruta på sommaren. Ett fjälltält av god kvalitet är tillräckligt (själv använder jag ett tunneltält). Om det blir bra eller inte hänger mer på hur pass duktig man är på att tälta. Helt enig. De norska hyttene är typiskt mer trivsamma än åtminstone STF:s och de norska hyttesystemen är bättre. För egen del så om jag går en tälttur så tältar jag nästan uteslutande även om det råkar bli alldeles intill en hytte -- i Norge som i Sverige eller Finland.

Härlig tur och lycka till! Mina npl("light") har jag gjort på samma sätt -- tält, inga depåboxar och en del fiske. Samtidigt har jag haft full koll på alla butiker (och deras öppettider) som jag passerat utefter mina rutter. Vanligt butiksortiment kan skapa bra variation på menyn. Och en viss förutsägbarhet/säkerhet.

Utifrån bild på Alfas hemsida så är skokremen en vaxblandning www.alfa.no/nb-NO/shoe-polish-black?size=50ML . Deras Leather Wax är också en vaxblandning men med andra egenskaper än skokremen. Nästan alla stora tillverkare (Meindl, LOWA, Hanwag, ...) anbefaler vax och inte fett för underhåll av skoläder så det är inte konstigt att även Alfa gör det. Om jag får spekulera så kan det ha att göra med att lädret idag är annorlunda jämfört med hur det var "förr i världen". Till exempel så kommer skinnen idag typiskt från yngre djur och bereds till läder på ett miljövänligare sätt. Själv använder jag både vax och fett. De nio första gångerna tar jag vax och den tionde gången tar jag fett. Det har fungerat bra på mina gamla kängskaft.

Lundhags. 👍 Man kommer ibland till en punkt (särskilt på långtur) då man önskar att man hade något annat på fötterna 🙂

Javisst, men jag är inte helt enig. Man måste kunna ställa högre krav på en fjällstövels livslängd. Skalkängor som Lundhags eller Jörnkängan är bokstavligen designade för att kunna repareras. Till exempel är skaften på mina kängor nu ungefär 25 år. Originalbottendelen (gummit) böts ut efter 20 år. Sulan byter jag ut vid behov, de brukar hålla någonstans mellan 350-400 mil innan de blir obehagligt blanka. Även om kvaliteten på Lundhags kängor generellt sett har blivit sämre (enligt min uppfattning) så skall man inte behöva slänga dem efter 5-6 år. Däremot kan de behöva service.

Jag har gått ungefär den rutten. Vid Forollsjøen fortsatte jag rakt över Buhogna bort mot Meiåvollan och därifrån till Haltdalen. Det var inga problem någonstans vare sig med vad eller något annat. Meiåan passeras med båt.

🥶 Två gamla filmer från youtube. Skagmadalen och brearmen. https://www.youtube.com/watch?v=mIniYVlDP5I https://norgeskart.no/#!?project=norgeskart&layers=1003&zoom=14&lat=7461394.32&lon=554719.75&markerLat=7461325.885441418&markerLon=554750.1578140961 https://www.youtube.com/watch?v=gH5cBw9e1LM https://norgeskart.no/#!?project=norgeskart&layers=1002&zoom=12&lat=7461905.76&lon=550771.83&markerLat=7461905.762107952&markerLon=550771.8272547731

Det där är en fin sträckning. Bra packlista. Då jag går rejäla långturer som till exempel npl har jag även med några ytterligare saker (med fokus på hygien): * Tvättsvamp -- en liten för bekväm och enkel köksdisk. * Liten trasa (kjøkkenhåndkle) -- mycket praktiskt för att torka till exempel kök eller fötterna när man tvingats gå ut på natten ;-). Själv badar jag varje dag och för det har jag även med en lite större handduk. * Tvättlina (med några små klädnypor) -- för att enkelt kunna torka strumpor och annat som behöver sköljas ur efter en lång dag. * Ulltvättmedel -- en liten flaska räcker för att få bort dålig lukt i kläder och handduk. * Oparfymerad deoderant -- se förra punkten.

För Professional (och andra modeller, bland annat Jaure) hade Lundhags två olika läster -- Regular och Opti. Opti var lägre över vristen och hade bredare tåbox än Regular. Idag saluförs Professional med lästerna Regular och Wide. Mest troligt är att Wide bara är ett nytt namn på den gamla Opti men vem vet, kanske finns det någon ytterligare skillnad ¯\_(ツ)_/¯. Enklast är nog att höra med Lundhags direkt eller någon återförsäljare för att få precis info. I Norge hittar man Lundhags sortiment i Swixbutiker enligt https://lundhags.com/se/vara-aterforsaljare

Helt enig, det är också min uppfattning om Jaure II. Den kängan passar bra vid till exempel älgjakt då man skall gå en kort sträcka ut till sitt pass. Som fjällkänga är den mindre lyckad. Gummidelen tenderar helt riktigt att krympa något då kängan inte används. Till exempel kan de kännas trånga efter en kall natt i förtältet. Skoblock kan vara bra vid längre tids förvaring. Gummidelen blir så småningom något "bananformad". Mer så på Vandra än på Forest. Det är ytterligare en anledning till att, vid minsta tvekan, hellre välja en lite för stor än en som sitter perfekt i butik. För mig håller Vandra II:s sula ungefär 400 mil fjällturer innan den behöver bytas.

En varningens ord bara rörande Lundhags skalkängor. Kvaliteten på kängorna var bättre innan Lundhags bytte ägare. Nuförtiden är kvaliteten mycket varierande. Man kan få ett par som håller bra eller ett par som går sönder gång på gång. Lundhags support är i alla fall fortfarande fantastiskt bra om man skulle råka ha otur. Så vitt jag vet tillverkas alla deras fabriksgjorda kängor numera i Portugal. Men om man lägger på runt 20% på inköpspriset så kan Lundhags anpassa/tillverka skor "custom made". Anpassning och kvalitetskontroll görs då i Järpen. Går man mycket och tänker sig behålla kängorna under lång tid så kan det faktiskt vara värt det.

Bra idé. Om DNT ser att många npl:are väljer en rutt genom det obekväma området mellan Sulis och Skjomdalen så kanske det kan inspirera till att rösa upp en stig. Imponerande. Han förtjänar beröm.

Jag glömde En gränsöverskridande online kombo Norska kartverket och Svenska Lantmäteriet https://norgeskart.net/

Online-kartor... Svenska Lantmäteriet https://minkarta.lantmateriet.se/ Finska Lantmäteriet https://asiointi.maanmittauslaitos.fi/karttapaikka/?lang=sv

Jag har gått npl "light" (=ej söder om Hardangervidda och ej helt inom Norges gränser) två gånger. En gång med avslut Nordkapp och en gång med start Kirkenes. Turen från Kirkenes gick förbi två treriksrösen genom norra Finland. Turen till Nordkapp gick bland annat genom Forollhogna och sedan genom Sverige en bra bit upp till Virvatnet. Trots att båda turerna innehöll långa sträckor utanför Norge kallar jag dom npl "light" och jag håller med om detta: