il Camoscio

Enan ser stor ut på bilden. Där jag korsade den 1997, på leden Blåhammaren-Storerik var den hur beskedlig som helst. Men den här bilden måste vara tagen på mycket lägre höjd, av alla träden att döma. il C.

a) Mycket bra förslag, vacker plats, vacker övergång förbi sjön, även om vägvalet vid stigningen inte är självklart. Man får anstränga sig att hålla höjd - t ex genom att en eller två gånger lämna lederna. Nu hade jag ju också velat få in Giklingdalen+Tverrådalen, men var osäker om älven gick att korsa på 600 m. Torill på Innerdalshytta sa att det skulle gå normalt, men att älven var stor efter allt regnande. När jag gick upp ur Innerdalen kunde jag konstatera att den var strid åtminstone på 500 m, kanske ännu på 600. Troligen hade det gått att följa älvens sydsida för att finna vad - jag tror faktiskt det går att vandra utmed den sidan ända upp till Medskaret!. Synd kanske att jag missade den omvägen, hade velat se Trolla. och alla sjöarna. Annars, som sagt, lättgånget., vilket märktes speciellt de båda dagar som jag inte följde några stigar. (vinterlden den 2/8 är förresten bitvis stakad). En ovanlighet för mig i Syndnorge är att det på vissa platser är mycklet mygg, Sprikltjönnin och södra änden av Tovatnet. Påtagligt också att man får tänka om när det gäller höjder, speciellt detta år när det ofta låg snö ända ned till 1200 m höjd. c) Mycket blandat, en hel del regn, men för det mesta bara på natten. Det sista lägret (1120 möh) blev en pärs, dock. Efter att jag satt upp tältet och tvättat mig började det regna starkt och ihållande, samt blåsa. Tältet råkade stå öst-väst och vinden var nordklig, vilket var mycket obehagligt. Det regnade väl 15 timmar i sträck och jag sov inget vidare den natten. På morgonen var det tillräckligt lugnt för den avslutande etappen. il C.

och vilket är området?

Förra sommaren gick jag in i Reinheimen genom Asbjörnsdalen, nära Bjorli. Mycket vackert, och man kan välja om man vill dra vidare in mot Tafjordfjella eller åt andra håll. men är inte Reinheimen överlag väldigt kargt? il C.

Dessa var mina etapper. Kommentarer i senare inlägg. 1/8: Festa- Gjevilvasshytta (frukost)-Minnilldalen 2/8: Vinterleden mot Trollheimshytta, läger i Slettådalen 3/8: T-stigen mot Vassendsetra, Folldalen upp mot Spriklintjönnin 4/8: Förbi Falbekvatnet mot Lontjönn, runt Höa på 900m, T-stig mot Medskaret, läger där. 5/8: Renndalen till Innerdalshytta, Innerdalen upp mot Innerdalsporten, läger där. 6/8: T-stig till Storli, kulturstig och T-stig till Folldalen, upp tillbaka mot Fagerlitjönna, läger där. 7/8: T-stig till Gjevilvasshytta. Som synes inte helt lätt att få en riktigt logisk och väl avrundad tur, men de fem första dagarna var riktigt bra. Desto lättare var själva gåendet, mycket lättvandrad terräng, utom stenarna vid Langvatnet och den ohyggligt branta och hala stige4n ned mot Renndalssetra. Mer senare, som sagt.

Tänkte på ngt i den riktningen också. Det ser torrt ut och verkar vara mycket renlav, vilket ringar in det en smula.

I Sverige går väg till Storulvån, från Duved eller Handöl. I Norge går väg till Nedalshytta, och - detta gillar jag - parkeringsplatsen är ett stycke från stugan - jag vill minnas att man inte ser den från gårdsplanen. il C.

jag gick i Sylarna nio dagar 1997; jag hade akuta hälsenebesvär och ville göra det enklaste som fanns! Naturligt nog gick de flesta etapperna på svenska sida. Den norska orkar knappt över trädgränsen, medan den svenska överlag ligger högt (den är dock bitvis rätt enformig). I Norge gick jag (Blåhammaren)-Storerikvollen-Nedalshytta (här stryker man tätt förbi Sylmassivet)- tillbaka till Sverige. Man kan snart den stora sjön utantill. Den finaste etappen i Sverige är nog Vålåstugan-Gåsen genom Härjångsdalen; övergången från Nedalshytta till Sylstationen är också fin. Sen finns ju grannområden utan tillrättaläggning, som Tjallingdalen, Bunnerfjället, Gråsjöfjället. Det är gott om mygg i Sylarna. il C.

för mig är det inget val - jag har ingen att vandra med, och jag tror jag aldrig skulle få tag i ngn som är lika morgonpigg som jag. F ö pratar människor för mycket. il C.

TT har bekräftat att passagerna är ofarliga, åtm. denna årstid. Min tanke är att gå Renndalen in mot Innerdalshytta, därpå T-leden söderut, runda några rel. höga toppar och gå norrut igen på omarkerad men reeellt existerande stig, så att jag även får med mig Innerdalsporten. Sen pekar det mot Vassendsetra, isåfall delvis med tillhjälp av en vinterled. Även här gav TT bra tips. De tipsade också om att det är en hle del insekter, t ex mygg. Mitt förra besök blev kort, triangeln (det var inte alls vad jag tänkt mig egentligen), och då hade jag bara mygg vid Trollheimshytta, alltså långt ner i furuskogen. Jag är ju bortskämd med Jotunheimen, Breheimen, Skarvheimen, Tafjord, som alltid varit myggfria när jag besökt dem. Eftersom jag redan gjort en vandring på 31 dagar tänkte jag att denna skulle bli lite kortare än mina andra sydnorska vandringar, kanske 7-8 dagar. Lite mindre mat att bära på och EN ENDA KARTA!! Bör utan vidare komma under 15 kg (jag tror jag hadee 15.5 med 10 dagars mat förra året) il C.

Jag utgick från stavningen på UGLAND-kartan 1:50 000, men vi talar om samma sak. Nej, rakt säderut är otänkbart. MÖJLIGEN först nästan parallellt med stigen mot den mindre sjön, sen runt dess flackare västsida och vidare. Men även det ser vanskligt ut, dvs. går det så är det inte något jag direkt kan läsa från kartan. Ditt alternativ verkar mer realistiskt, men är också en avsevärd sträcka utanför lederna, med en del inte helt självklara vägval. Jag har varit i kontakt med TT två gånger. De verkar ha fått tilbakemelding om goda förhållanden beträffande snö och vatten. De gav mig också en del tips. Mycket vänligt, ty de fattar ju att de inte kommer att tjäna ett öre på en tokig svensk som lämnar lederrna och gör sig beroende av tält.. il C.

Till er som har färska erfarenheter och kunskaper: På 50000-kartan har båda lederna mellan Innerdalshytta och Bårdsgarden ställen som är markerade som farliga - det verkar vara smala passager nära sjöar. Vad exakt handlar det om? Jag är speciellt intresserad av den led som för förbi Langvatnet (eftersom det är mindre skog, gissar att den också är mindre sumpig). Jag hittar inga kommentarar i Til Fots.

Ingen respons sen i november! Är det nån som vet AKTUELLA förhållanden på den beskrivna rutten? Vattnet är nästan alltid det svåraste när man lämnar lederna. il C.

(jag lade in detta igår men inlägget har avlägsnats av för mig obegriplig anledning) Min vandring började i Villefranche den 15 juni. Den slutade den 15 juli, i Lescun. På min första etapp strök jag förbi Pyreneernas östligaste riktiga topp, Canigou. På den sista strök jag förbi den kedja av kalkberg, i N-S riktning, som för mig betecknar västra änden av de egentliga bergen i Pyreneerna. Jag vandrade alla 31 dagarna. Turen kombinerade etapper på den teoretiska leden HRP och den genomgående markerade leden GR11 (GR=gran recorrido) som går från kust till kust, Därmed uppfylldes en dröm som jag haft i nio år. Jag sov 19 nätter i Spanien, 9 i Frankrike och 2 i Andorra. Av 30 övernattningar var 18 fria, därav 17 i tält. Jag låg på campingplats två nätter. I Espot bodde jag på hotell. Övriga nio nätter sov jag i bemannade stugor eller gites d'etape. Jag hade regn en förmiddag. Det var lite dimma två dagar, i början av etappen. Åskan kom tidigt min första dag i Andorra, men då hade jag installerat mig i en fri stuga. Man kan nog säga att av 31 dagar hade åtminstone 28, lågt räknat, bra till strålande väder. I början och i slutet var det hett. Märkligt nog hade jag trots detta INGEN åska de 11 sista dagarna. Tillochmed morgnarna var varma, och efter sista natten packade jag ned ett alldeles torrt tält. Denna sista natt var vid sjön Ibon de Acherito i Spanien. Det var också där jag sov min första natt i Pyreneerna 1995 - det var noga planlagt. Inte allt var vackert. På en etapp passerade jag skidstationen Formigal och det hade jag stått ut med om den inte varit under utbyggnad, vilket förryckte orientering och framtvingade en del landsväg. För att inte tala om oljudet. Jag hade hoppats på en bättre sträckning mellan Andorra och Aigues Tortes än GR 11 (jag har gått HRP-varianten också) men insåg att jag kanske inte skulle få maten att räcka. Jag började med 8 matportioner, c:a 700 gram var, men gick ned till ett tak på 5, men större. Mat man köper på sig under turen SKRYMMER! Säcken vägde nog aldrig över 16 kg och sällan över 15. De lyckligaste etapperna var också de tuffaste. Nr 18 ledde från sjöplatån Anglos till bäckplatån Llosas, med läger vid den branta baksidan av Aneto, Pyreneernas högsta topp. Snöfält, block, lös och brant nedstigning och tekniska passager förbi två sjöar, men ständig belöning genom vatten och utsikter. Jag tog det mycket lugnt, eftersom jag ville ha exakt de båda utvalda lägren. Nr 27 förde över det enda riktigt snöiga passet, Col de la Fache, på vars branta spanska sida jag använde stegjärn. Läger i Circo de Piedrafita, kanske den vackraste platsen i hela Pyreneerna. Jag tog en omväg (HRP) jämfört med GR11, för att undvika det mycket branta Piedrafitapasset. Efteråt fick jag veta att detta pass var snöfritt, knepigt, men troligen lättare än Col de la Fache. Vad gjorde det? Omvägen gick över den sagolikt vackra Marcadaudalen. Om jag återvänder till Pyreneerna en femte gång blir det knappast en vandringsresa av detta slag, eftersom jag gjort tre (tidigare två resor på 19 dagar). Det finns en hel del vid sidan om vattendelaren som jag skulle vilja utforska. il C

Svar på sista frågan: nej. Det är lustigt att så mågna inte tänker på, eller överväger, den naturliga lösningen som är att TA PÅ SIG kläder, dvs. regnkläder. Mina regnbyxor har en knapp och resår nedtill, jag behöver knappt knyta kring för att hålla vattnet ute, eftersom luften i byxorna håller emot. Jag skulle hävda att skorna int eblir blötare än de blir av att gå genom vide och dvärgbjörk några timmar efter regn. Och bra skor torkar fort. il C.

Jag vet inte vad du kommenterar, men min fråga beror på att det är svårt nog att ta sig över vissa vatendrag i Jotunheimen under högsäsong, ä'n värre under våren. Man är alltså på vissa ställen beroende av broar. Lite vid sidan om ämnet: man tar inte av sig skor för att vada. MÖJLIGEN byter man skor och jag har aldrig själv ens gjort det. Speciellt som jag numera inte har andra skor än kängorna. Den diskussionen kan möjligen fortsätta i en annan tråd. il C.

är broarna utlagda så tidigt?

Ja, se, stugor är inget problem; för mig är det tält som gäller, även i syd. Men, älvarna, jag har haft en olycka för mycket, och kan leta LÄNGE efter högre vadställen, eller stengång. il C

Jag har själv funderat någon gång på Börgefjell, vilket skulle bli min andra tur i Nordnorge; har sett vackra bilder på Internet. Dock har jag också funderat på hur lätt eller svårt det är med vägvalen om det är en del älvar att korsa - det är ju int eså lätt att med enbart kartasn hjälp avgöra hur strida de är (vilekt också beror på årstid och väder). Hur mågna dagar kan man få in, och låter det sig lätt kombineras med andra områden i närheten? Jag åker inte så långt för en tur på mindre än 10 dagar. il C

"uten telt"? Jag vet inte vad du menar, men onekligen kan det vara lite vanskligt med tältplatser i Reinheimen. I somras gick jag ju från Bjorli till Djupvatnet (efter åtta dagar i Dovre) och den första etappen avslutade jag på c:a 1300 meters höjd eftersom jag var osäker om tältläger före Torsbui. Det var också en ypperlig plats, vars namn jag glömt. När jag gick vidare fann jag att mitt val var klokt. Men jag ställer också krav på tältläger - grönska, fina utsikter, nära (jag menar NÄRA!) till vatten. Hittade en nederländsk berättlese på webben om en tur som började i Dombås och drog västerut. Men det såg stenigt ut, småstenigt, inte besvärligt att gå i, men tält? Nu har jag ju funderingar på en tur från Finse till Bismo (proviant!) och vidare upp i Reinheimen och den skulle nog ge mig flera dagar i Reinheimen/Tafjordfjella. Jag skulle bl a gå genom Hamsedalen och de trakter närmre Geiranger som jag ännu inte besökt. Här är de turer på 10 dagar eller mer som jag gjort i Sydnorge: 1997: Mysuseter-Kongsvoll-Dovre runt- tillbaka till Kongsvoll, 12 dagar, varav 7 i Dovre. 2001: Nysaetri (genom Breheimen)-Sognefjellsvegen- genom Jotunheimen mot Gjendebu, 10 dagar. Mycket ensamt de 6-7 första dagarna, först därför att Breheimen är så, sen därför att det var dåligt väder i Jotunheimen. 2002: Jotunheimen runt, 10 dagar . En kanontur i kanonväder, och ofta mycket ensamt med tältets hjälp. Tidiga morgonvanor lönar sig. 2003: Finse-Tyin-Hjelledalen- Memurubu, 12 dagar (alltså Skarvheimen plus Jotun igen) 2004: Oppdal-Djupvatnet, 13 dagar. En säkerligen lönande tur kunde vara Finse- västra Skarvheimen upp mot S Jotunheimen, österut mot Tyin och tillbaka till Finse. Finns även andra rundtursmöjligheter i Skarvheimen. Sen har jag ju gjort en 14-dagars tur i Nornorge, 1998: Dunderland- Lönsstua-Graddis- fem dagar i Sverige (Mavasleden, Sulitelma) och så in i Norge igen och via Storengdalen till Junkerdalen. man kan nog göra en fin och lugn tur i svenska Vindefljällen+Ranafjellene+ Saltfjellet. il C.

Min tur från Finse till Jotunheimen (12 dagar) 2003 slutade vid Memurubu. Jag hade hoppats tälta i dalen lite före hytta, men vattnet var ju alldeles grått, och jag hittade inga ordetnliga sidoflöden. Så det blev tältplatsen på området, tyvärr, 50 kroner. il C.

Tack, alltsammans är bra att veta., detta är precis de delar jag hade i åtanke. il C.

Oj, jag borde ha sagt att det handlar om en sommartur. Jag borde kanske ha varit beredd på missförstånd så här nära påsken! Jag är tidigt ute med min planering. Jag har en gång gått genom Tafjordfjella till Nysaetri mellan Grotli och Billingen. Tanken var att fortsätta söderut genom Breheimen mot Jotunheimen, men jag fick diskbråck. Två år senare startade jag min första Breheimentur där Tafjordturen slutade. Så man kan säga att jag känner till den övergången, som ju är på fjällhöjd, nästan. F ö är etappen mellan Grotli/Nysaetri och Skridlaupbu bitvis tråkig, speciellt sträckan utmed sjön i Raudalen. Alltså vill jag något annat denna gång. Och jag vill verkligen ta med mig mera av Reinheimen/Tafjord utanför T-lederna, därav valet av punkt att korsa vägen. Dels är det en del bitar öster om Torsbui, dels också den omarkerade Hamsedalen i södra Tafjordfjella. Jag har tidigare (2004) gått Bjorli-Torsbui genom Asbjörnsdalen, ensamt och fint. ÅST:s område känner jag nog rätt väl efter två besök, det är inte stort, precis. il C.

undrar mest om det är praktiskt att kombinera dem på en tur, med övergång i Bismo eller Skjåk. Höjd över havet? Finns bra camping? Och hur är det med matbutiker? il C

Det har alltid förvånat mig att man kan hitta så ensliga områden så nära civilisationen, som i Sydnorge. Mest av allt kanske Dovrefjell, som är så lätt att nå med järnvägen, från ex.vis Kongsvoll eller Bjorli. Senaste turen var en ren tälttur och jag passade på att pröva varianter utanför lederna. T ex den avmarkerade varianten från Drivdalen in mot området, och dalöen norrut mot Eikesdalen (glömt namnet). Det verkar som att nästan all trafik är begränsad till Snöhetta och närliggande hytter, Åmotsdalen och Reinheim. Bara vid det första stället träffade jag pånorska vandrare. Sen var det en bonde som letade efter en kalv, ett holländskt par, flera fiskare med egen hytte på fjället, folket på sätern i Grövudalen. Reinheimen var en ny bekantskap för iår, Bjorli till Torsbui, genom Asbjörnsdalen. Såg inte en människa förrän strax före Torsbui (fiskare förstås), en lördag-söndag. FIna utsikter, jag tror bergen hette Digerkampen och Trollkyrkja (finns nog två toppar med det namnet). Jag har sett bilder från den östligaste delen, verkar stenigt och kargt och man går överlag högt för att vara säker på att komma fram. Har funderingar på en tur från Finse, förbi Hurrungane, genom Breheimen mot Bismo/Skjåk och vidare upp i Reinheimen igen. Flera omarkerade partier. Se annan tråd (Morka Koldedalen, det blev snart en annan diskussion). Breheimen (Nysaetri-Sognefjellshytta) är nog det ensammaste T-märkta område jag gått genom. Återigen höga karga övergångar, men med ett otroligt ljus (om solne tittar fram). Under de båda första etapperna såg jag dygnsgamla fotspår men men mötte ingen. På Fondsbu fick jag veta att någon gått precis ett dygn före mig, tydligen exakt samma rutt. il C.