il Camoscio

Hade ni 28 kg VAR eller tillsammans? Ovana fjällvandrare bär ofta mycket, alldeles för mycket, så man får vara glad att ni inte fick avsmak. På svenska utsidan.se diskuteras OFTA packning och packningsvikt; det finns då förstås UL-varianter med enväggstält eller "tarp", helt ramlös ryggsäck, osv. Själv packar jag MÅTTLIGT lätt; vilket betyder 15-16 kg för en tiodagarstur. Maten väger då kanske 7 hg om dagen. I Trollheimen senast (en vecka) hade jag mat för 8 dagar, det blev väl 14 kg. SÅhär: http://www.huthyfs.com/norpack.html il C

Det är väl lika enkelt att berätta det här, så får desto fler veta. il C.

1996 köpte jag i Spanien en goretexskjorta av märket Salewa, mycket tunn, lätt och lätt skött. Den har varit med på varenda tur sedan dess, vilket bör bli cirka 240 dagar. Den är alltid torr. Jag har en T-shirt under och på lägret tar jag av T-shirten och behåller skjortan. Ett perfekt köp.

Medhåll. Lagom snö som smälter i maj och ger porlande bäckar, men snömängder som i augusti 2005 eller 2000, vill vi INTE ha! De som skötte snöandet 2003 begrep vad de gjorde! il C

Jag har hört om en tös som för över 10 år sen tog på sig säcken efter en rast med en så häftig manöver att hon föll baklänges och landade på en klipphylla. Säcken räddade henne. il C

Då passar jag på att påminna om att Ugland IT:s turkart finns snart sagt överallt, och är i skala 1:50 000. Fann den extremt lättanvänd på min tur. il C.

Letar du så hittar på turområden du min berättelse från augusti, 7 dagar, delvis utanför lederna (och med tält). Jag tog buss från Oppdal till Festa och gick till Gjevilvasshytta (sen vidare till MInilldalen samma dag). Hem lyckades jag få skjuts till Oppdal av en äldre dam. Men jag antar att trafiken inte är så livlig i oktober! il C.

Såvitt jag förstår kommer turen att gå över Hardangervidda, Skarvheimen och Jotunheimen. Kartbehovet för Jotunheimen är vandringskartorna Jotuheimen Vest och Årdal, 1:50 000, som bör gå att få tag på i nästan vilken bokhandel som helst i Norge. Förlaget är väl numera Ugland IT. Över Skarvheimen finns en 1:100 000 som jag finner direkt svårläst. I det området har jag på mina båda turer haft med några blad av Statskartet i skala 1:100 000. Turkartet över Hardangervidda har jag för mig är i 1:100 000 med Vestvidda på ena sidan och Östvidda på den andra. Det området känner jag inte alls till. Kartan är iaf lättläst och behöver nog inte kompletteras. VIktigt att veta är hur det är med broar och när de läggs ut - vilken årstid hade du tänkt gå? Även på höga passager i Skarvheimen kan det finnas otroligt mycket vatten (t ex vid Kongshelleren). En sak att tänka på, om du går som jag tror genom södra Jotunheimen, är att vadstället över Hjelledöla kan vara *mycket* svårt vissa tider - jag har blivit tagen av älven där och rekommenderar det inte. Isåfall går man en omväg över Fremre Hjelledalen där det finns en bro vid sätern. Man kan också gå in i Hjelledalen österifrån, en stark upplevelse, men det tar längre tid. När det gäller proviant kan du köpa på dig på de ubetjente hyttene, främst i Skarvheimen. I Jotunheimen finns vad jag kan minnas ingen provianteringsmöjlighet. Jag vet inte riktigt vad du menar med utrustning för 20 dagar. Är det bränslebehovet du tänker på? Eller tvål? När jag gick Dovre+Tafjord (Oppdal-Djupvatnet) förra året, 13 dagar, hade jag med mig mat för tio dagar. Säcken vägde väl 16 kg. Det tog 8 dagar till Bjorli, där jag köpte mat för 5 dagar; så allt gick inte åt. Tydligt är att man kan klara 15 dagar med en enda påfyllnad av provianten. il C.

Ska ngn kunna råda dig måste man veta mycket mer konkret, t ex: 0) Längsta tur hittills, antal dagar, hur planerade du den? 1) Nord- eller sydnorge (om det nu är Norge det handlar om)? 2) Hur mycket kan du bära? 3) Tält hela vägen? 4) Har du tänkt proviantera - det kräver tämligen sträng planering. Eller lita till depåer - ännu mer planering. I princip kan man ju gå från södra änden av Hardangervidda (ja, ännu längre söderifrån) till nordöstra änden av Dovrefjell utan att bära mat med sig, men det blir om int eannat rätt dyrt. Kartbehovet är förstås MYCKET lättare att svara på om man vet något om din tänkta rutt. il C.

Denna sommar gav mig fler vandringsdagar än någon tidigare - 38 stycken. Skönt besked att kroppen hänger med, trots rygg- och hälbesvär (so jag gymnastiserar mot) - jag är dock 61 år. Jag har rapporterat på annat håll om 31-dagars-turen i Pyreneeerna, sagolik tur med vädret; tyvärr passerade jag fyra ställen som måste betecknas som byggarbetsplatser, och mycket tyder på att den spanska sidan framgent ska undvikas helt mellan Lescun och Gavarnie. Om jag återvänder vet jag inte; enbart denna tur tog mig utmed sågottsom hela huvudkedjan, vilket var iden. Trollheimenturen, 7 dagar, är den kortaste jag gjort i Norge, näst efter 99 års tur i Tafjordfjella (som var tänkt att bli längre - det var då jag fick diskbråck). Jag fick se nästan allt jag ville. Enda skönhetsfälcken var en tältnatt på 1100 meters höjd, där det blåste och regnade oupphörligt i femton timmar efter att jag slagit läger. Eftersom jag ställt upp tältet i vindstilla kom jag att få vinden från sidan, vilket var TÄMLIGEN obehagligrt. Tältet höll dock. Det jag har kvar är en längre tur jag skissat på, Skarvheimen, vidare utanför lederna, mot Hurrungane, Lundadalen mot Bismo (proviant) och sen några dar i Reinheimen/Tafjord, t ex Hamsedalen, utanför lederna. Tyvärr vet jag inte om den går att göra utan svårighet - ingen på ÅST verkar veta hur den är!! Man kunde tror att folk som hade nära till området gärna lämnade lederna. Eller är det bara vi utlänningar som går med tält i Sydnorge? il C.

Jag har ju nästan aldrig övernattat i byarna, så jag kan nog inte bidra så mycket. I Andorra, finns flott natur i gränsbergen, men byarna är vad jag vet inte särldes charmiga. El Serrat (i dalen upp mot Sorteny och Rialb) har många pensionat och hotell, en del rätt små, och de är som hotell är mest. Vad beträffar östligaste änden , nära Canigou så har jag två gånger övedrnattat i Villefranche, på ett hotell, långt före den egentliga säsongen. Det finns ett privat övernattningsställe intill, men det var fullt senast, och är nog fulllt för det mesta. Säkert finns också mindre hotell eller pensionat i Vernet-les-Bains 'il C.

Åtminstone turen upp från Ransoldalen borde var lätt att hitta från parkeringsplatsen - fast jag har ju själv inte gått så. Den jag beskrev förut, Rialb: Man tar bilen förbi El Serrat nästan ända till Sortenystugan. Lite före finns parkering och stigen mot Rialb går norrut. Det bör nog gå att fråga sig till var stigen viker av. Även från Camping Incles bör man kan fråga sig till sjöarna - det är populära fiskesjöar. Det finns kartor i skala 1:50 000 över istortsett hela Pyreneerna - det finns t o m rätt bra spanska kartor numera. T ex, Andorra: £8.95 Click to add to basket Availability: regular stock Andorra - Cadi Rando Editions Scale: 1:50,000 Including Andorra and the Natural Park of Cadi-Moixero Catalogue Number: 86244 Series: Rando Edition 50K Walking Maps of the Pyrenees Sheet Ref : 21 Format: Folded Map Size: 132x89cm ISBN: Du hittar fler på http://www.stanfords.co.uk klicka på Popular Regions och vidare. Jag vet inte var i Norge man kan köpa sådana kartor. Min www-sida http://www.huthyfs.com har länkar och adresser till flera karthandlar i Europa. il C.

Forumet heter förstås Fjellvandring. il C.

Dag1 Minns jag rätt är det en lite mystisk etapp, där man ibland känner sig tätt omringad av landskapet. Dag2 är lätt och fin, men kanske lite kort. Blunda när du kommer nära Leirvassbu så du slipper se bilarna. Dag3 Jag känner andra hälften, från Raudalsbandet och vidare, bitvis härlig, långt utmed sjön, men inte kjedelig, Gröndalen, vattenfall, mums. God tur il C

Om du menar 4-5 timmar fram och åter, så fortfarande i Andorra: Ransoldalen till parkeringsplaten, upp ur den till refugio Jan, och åter. Eller till Camping Incles och tur-retur Juclarsjöarna. Längre österut: utflykt från Font-Romeus utkanter till Carlitområdet; t ex "desert du Carlit", med dessa många sjöar. Allra längst i öst: tilll Marialles nära Canigou från lämplig plats efter Vernet-les-Bains. il C.

Det där var förstås västpyreneerna. I öst: kanske från El Serrat i Andorra, upp genom Rialb-dalen, över passet västerut mot Coma de Varilles och tillbaka till El Serrat. En kortare tur är kanske att gå så långt upp i Rialbdalen som du har tid till och ut samma väg igen. il C.

Vilken väg ska du in i Dovre? Du bör kunna hyra (i praktiken köpa) nyckel på Hjerkinn eller Kongsvoll, om du är medlem i DNT. Föreslår att du ringer dem. Turistkontoret i Oppdal, som samtidigt är biljettförsäljning för järnvägen vet säkert, eller kan du ringa/skriva KNT (du hittar adress och telnr på www.turistforeningen.no). Man kan också beställa per telefon från DNT i Oslo, men det blir DYRT, och tar förstås några dagar. Då räcker det också att vara medlem i ngn förening som har reciprocitetsavtal med DNT (som t ex STF i Sverige eller vad som nu kan finnas i Danmark).

Trollheimen är ett av de två sydnorska områden (Dovrefjell är det andra) jag käänner till där man är helt oberoende av sommarbroar för att genomföra en tur (utom kanske tidigt på säsongen, vad vet jag). Men, t ex Brehiemen, Jotunheimen, när dras broarna in? Samtidigt som hyttene stänger?

När jag skulle till Saltfjellet 1998 skrev jag till turistbyrån i Bodö, som bl a skickade en broschyr om Nordlandsruta, som man teoretiskt sett kan följa från Narvikfjellene till Börgefjell (där jag tror att det än idag inte finns några markerade leder eller broar). En del av leden går genom Padjelanta i Sverige. Men hur går man den leden, när det till synes inte finns enda plats på vägen att proviantera? I Sverige är det inte så ovanligt att man låter lägga ut depåer med mat genom något av helikopterbolagen. Finns sådana i Norge? Jag har varken i nord eller i syd varit medveten om någon helikoptertrafik alls. Nyfiken på hur du tänkt dig saken. il C.

De påstådda motiven behöver förstås inte vara de verkliga, och de senare behlöver kanske inte ens finnas. När jag frågade folket på Reindalsseter varför vissa stigar var nedlagda i Tafjordfjella svarade de att myndigheterna vill "samla" vandrarna, vad de nu kan mena med det. I vissa fall är ansträngningen svår att förstå. Leirungsddalen avmarkerades för en del år sen (men broarna behölls, omöjligt att gå där annars!). Det är inte, och har aldrig varit, många som går där, eftersom det är rätt långt mellan Gjendesheim och Torfinsbu. Det är och förblir mest utlänningar med tält. il C.

Det är nog människorna det handlar om. I Dovrefjell vet jag åtminstone tre leder som lagsts ned - det kan betyda att de avmarkerats (det gäller den led som går upp från Drivdalen några km söder om Oppdal, en av lederna mellan Raubergshytta och Vangshaugen, samt leden över Salshöa invid Storskrymten) eller att man helt enkelt bara inte underhåller dem. I åtminstone de båda sista fallen har det sagts mig att meningen är att leda vandrandet över på andra leder för att störa vildrenen mindre. Vad jag vet är allt sådant myndighetsbeslut. Att anlägga och markera leder kräver tillstånd - och sådana kan alltså dras in. il C.

Man borde förstås avveckla VÄGEN till Grimsdalshytta.

Det är mycket riktigt långt mellan Nedalshytta och Helagsstugorna, långt nog i EN riktning - man kan korta genom att följa vinterleden, som dock säkert är sumpig på flera ställen. Helags är en av de ytterst få toppar jag bestigit. Leden är noga markerad. "Framsidan" är ett stup, medan "baksidan" inte är ett dugg luftig alls. Det är en enkel promenad, och höjdskillanden mot stugläget är kanske 700 meter. Man går INTE över en glaciär för att komma till toppen. il C.

Jag har för tillfället två par kängor. Båda är av märket Salomon. Det ena har Goretex och stegjärnshäl och är mitt sydeuropeiska par. De har följt mig 14 dagar i Alperna (jag köpte dem under en tre veckor lång tur) och på min senaste månadslånga tur i Pyreneerna. De ser ut att hålla. Hur pass vattentäta eller vattentåliga de är kan jag inte bedöma. Tror jag gick med dem i regn en förmiddag; vadat i egentlig mening har jag gjort EN gång, annars handlar det bara om stengång. De väger mindre än mitt gamla stegjärnsfasta par, som vägde 2 kg, och kostade 180 euro eller så. JAg är mycket nöjd med detta par, hittills Det andra paret är också Salomon, utqan Goretex och t o m utan gummilist ovanför sulan, vilket inte passar så bra i våt terräng. De är ändå mitt fjällpar, ty jag vill inte slita på det kontinentala paret i Norge. De väger ungefär 1.5 kg och kostade 160 euro. Gummistövlar kan jag bara inte tänka mig. Jag har inget extra par joggingskor eller sandaler utan använder ett och samma par för vandring, vad och läger. Tanken att bära skor på ryggen är mig totalt främmande. il C

Inte så mycket folk att det störde, vilket delvisd beror på mitt vägval och på min atidiga vanor. Jag går alltid ut före sju på morgonen, så även på de vanliga lederna kan det hända att man inte möter en människa före tio. Dock kunde jag se att Gjevilvasshytta var tämligen välfylld när jag passerade. Den andra etappen träffade jag inte en enda människa. Den tredje träffade jag några tältande svenskar vid Fagerlitjönna - de hade dragit sig undan lite ty enligt dem var det rena karavanen på triangelleden. Den fjärde mötte jag ett fåtal precis vid Lontjönn, men då korsade jag ju en T-led, osv. Typiskt mötte jag få tältare - dessa svenskar, någon tysk och, faktiskt, ett norskt par i Renndalen. Men så är det väl överallt i Sydnorge, få tältare och då nästan enbart utlänningar. il C.