marmotta

Om Aostadalens Alta Via 1: http://www.huthyfs.com/piaogal/piaoindex.html och http://www.huthyfs.com/westtrek.html F ö har jag nu också lagt in min sista(?) översikt över europeiska vandringsområden, Italienska Östalperna. Nackdelen med Gran Paradiso (som nog ska besökas SENT på säsongen) är att det är tältförbud, utom på campingplatser nere i dalarna. Turen 2004, från Bourg d'Oisans, ledde efter 21 dagar fram till Creseole Reale så jag har iaf sett topparna söderifrån.

Rösen och andra markeringar kan förstås vara till hjälp där karta och kompass inte räcker till. Kompassen ger en generell riktning, i bästa fall också ett ögonmärke, meningen med rösen är (eller borde vara) att underlätta vägval speciellt i svåröverskådlig terräng. Första gången jag var i Tafjordfjella gick jag ned från läger strax söder om Veltdalen mot Nysætri (Skjåk Seter) på en led vars like jag endast sett i Norge (jag har vandrat i åtta länder), nämligen en markering utan stig. Plötsligt, mitt på sluttningen, tog markeringarna slut för mig, och jag letade åt flera håll en bra stund. Här fanns det inga tvivel om riktningen: ned, söderut, jag tror rentav landsvägen syntes från sluttningen. Men vägvalet? Ja, jag lyckades forcera mig ned genom den täta vegetationen, men kul var det inte. Här skulle möjligen också en tydligare markering ha den fördelen att det efter hand bildas en stig, inte flera. Men detta var som sagt i starkt sluttande skog. GPS? Jag har aldrig satt mig in riktigt hur en sådan fungerar, än mindre köpt någon. Det kanske blir mer vildmarkskänsla med en sådan? Jag har ingen telefon heller. Att dimma är knepigt kan jag intyga, speciellt om man går en lång sträcka på steniga höjder där det inte går att ställa upp ett tält och vänta ut dimman. I somras skulle jag gå från Lordalen till Billingen via Skarvedalen. Det blev efterhand rätt dimmigt. I början var terrängen lättläst, med tydliga märken på nära håll, några sjöar, en mindre glaciär etc. På vad som jag tror är etappens högsta punkt ska man runda en större sjö, och där vart jag snudd på ställd, efersom jag inte såg hela sjön och därmed fick svårt att bedöma avstånden. Att ta kompassriktning utan att veta exakt var man är kan vara vanskligt. Nå, jag hittade efter en stund ett säkert märke, en älv som rinner upp i sjön och sen var det istortsett bara att följa den och räkna dess biflöden. Troligen (jag var dessutom magsjuk) borde jag ha stannat i Lordalen en natt extra. Karta och höjdmätare är för mig klart viktigare än kompass. Speciellt höjdmätare är ett underskattat hjälpmedel.

Jeg tviler nesten på at dette er merket av noen fra DNT. Uansett er det fullstending feil merket og ikke i henhold til DNTs merkeinstruks. jeg anbefaler en telefon til DNT Oslo og omegn eller e-post til dem så får du nok svar på hva som har skjedd her. -Einar

Haukeliseter ligger väl i sydänden av Hardangervidda?

http://www.huthyfs.com/nortrek.html Här finns en genomgång av sydnorska fjällområden och hur man kan ta sig dit.

Vem ger ut den kartan? Ugland IT? Nordland fylke? jag ska kolla om ngra dar om Kartbutiken i Stockholm har den, annars får jag väl beställa från bokhandeln i Bodø, var det Libris den hette? Den gamla är ju den där trista nedfotograferade sorten.

Tack för tips. Stelvio känner jag bara till den västra sidan av; gick från Tonalepasset över Gavia och vidare norrut öster om vägen. Minns inte så mycket detaljer; turen gick sedan vidare genom Bormio, de båda Val Viola (Italien och Schweiz), över Berninapasset och till Val Malenco, och vidare över till Schweiz. Övergången från Chiareggio till Maloja var mycket fin. Hela västra Sydtyrolen som du beskriver är en vit fläck för mig; samma gäller Gran Paradiso - annars har jag nog gjort det mesta i Italien.

Hittills har jag väl gått 300 etapper i Alperna, se http://www.huthyfs.com så jag får numera anstränga mig att hitta på nytt, där också! Jag skrev just idag en resumé över mina turer i Västalperna, se Vandringsområden en bit ned på sidan. Tanken är vl att den ena sydeuropeiska turen ska gå i Pyreneerna och den andra i Alperna. Blir den senare på sensommaren kan Östalperna bli aktuella, där har jag inte varit sen 1994! Tips är alltid välkomna.

Hjärtligt tack för svaret. Okstindan gränsar förstås till Artfjället i Sverige, som jag vet att många hyllar, för bl a floran. Så en variant vore ju Artfjället-Okstindan-Rana-Saltfjellet. Den nye Sorjushytta - är det i Norge eller Sverige? Vad jag vet har den svenska stugan (Konsul Perssons stuga) varit i eländigt skick i många år. Att gå up från Mavas, via Muorkihytta, Pieskehaure etc. upp mot Staloluokta var min plan 1998, men jag vände vid det breda vadet och bestämde mig för att dra tillbaka till Norge. En del av min utrustning höll på att falla sönder, minns att jag fick köpa nya byxor på Berg Sport i Bodø och laga skorna hos stadens skomakare. Tarradalen har jag också tänkt på, men via det "inre" Padjelanta så att jag landar en bit upp i dalen, ty flera dagar i skogen är inte så lockande. Jag vill minnas att man följer en älv som heter Hadditjåkkå och förbi Råvvejaure och vidare österut.

Jag tror ingen svarat på min bild på sid 2. Omnsvatnet, St. Pål. Den var kanske för lätt?

Börjar så smått fundera på nästa års turer. Liksom iår hade jag tänkt göra tre turer, 1) en sydeuropeisk förommartur andra halvan av juni och en bit in i juli; 2) en fjälltur kring månadsskiftet juli-augusti (men kanske inte om förhållandena är som iår) 3) En sydeuropeisk sensommartur slutet av augusti, början av september På alla turerna är det tänkt att tältet ska dominera övernattningarna; på en fjälltur ska det vara tält varje natt, även om det råkade bli en obemannad stugnatt senast. Det är förstås 2) jag tänker på här. När det gäller Sydnorge har jag gjort det mesta, verkar det: http://www.huthyfs.com/nortrek.html Egentligen fattas väl bara Hardangervidda, det skulle då vara västra delen, (börja i Finse eller på Haukeliseter) men hur intressant är den i jämförelse med ex.vis Skarvheimen och Dovre? Annars funderar jag på om jag skulle göra en nordlig tur för första gången på 10 år. Den enda jag gjort var i Saltfjellet/Sulis, 14 dagar, varav 5 i Sverige (min längsta sydnorska tur varade 13 dagar): http://www.huthyfs.com/salten.html Till det jag funderat på hör en tur som skulle börja i svenska Vindelfjällen, gå över gränsen och upp genom Ranafjellene (hur vackert är det?) Saltfjellet, och sen nån ny variant genom Sultitjelmafjellene upp åtminstone till Padjelanta och tillbaka in i Norge på någon variant. Nån som gjort liknande och har bra förslag? Ännu en variant vore Narvikfjellene eller Indre Troms (norr om hela Sverige!). Jag är väl fortfarande (63 år gammal) rustad för det mesta utom kanske vad - blev lite mycket sådant 98 och nu senast i Reinheimen.

Jag kan ju röra till det hela med att blanda in svenska också! Skicklig= engelska skillful Att"må" betyder olika på danska och norska hade jag inte tänkt på. På svenska uttrycker "må" en önskan: "ja, må han leva". Det är en av mycket få rester av presens konjunktiv i svenska språket. Det existerar inte ens i indikativ! Ord som har gemensamt ursprung kan få väldigt olika klang på olika språk. Många svenskar har rätt roligt (hoppsan, ni vet väl "rolig" är på svenska!?) åt ordet pattedyr. På svenska heter det däggdjur, djur som däggar eller, på modern svenska, diar. Pattar är ett ganska vulgärt eller lättsinnigt ord för kvinnobröst hos oss.

För några år sedan var det några jeppar i Jämtlands län som vill reglera turismen i Sylarna - tältning skulle vara tillåtet endast på vissa reglerade tältplatser, vissa dalar skulle stängas av utom för guidade turer, osv. Man talade självklart om "miljöhänsyn" men det handlade naturligtvis bara om pengar. De otäcka turisterna kommer med sina tält och med mat för hela turen och ingen i hela Jämtland tjänar ett öre på dem. Det kunde ha sagts rent ut. Och samtidigt är det ju faktiskt en rätt stor andel av turisterna som övernattar i stugor, och Storulvån, som för många är själva ingången är rena rama hotellet med a la carte, och för säkerhets skull ett stånd med lösgodis (vad det nu kan heta på norska). Mycket vill ha mer. Självklart var förslaget dödfött p g a den svenska allemansrätten. Lika dödfödd var tanken från visa herrar i Norrbottens län som ville öka tillrättaläggningen i Padjelanta, eftersom många idag är "utestängda" från den naturupplevelsen! Jisses, som om inte helikopertrafiken var nog! Sen, vad är det för skitsnack om att Finnmarksvidda är det enda ställe i världendär man rör sig gratis? Undras om lappgubben varit mer än någon mil från sitt hemvist? Jag vandrar varje år fritt, oftast med tält, i stora delar av Sydeuropas berg, och de skandinaviska fjällen ska vi bara inte tala om.

Så är det. Jag hade tur med vädret. Den etappen ska man inte göra om det finns minsta risk för dimma. Hela turen finns beskriven här: http://www.huthyfs.com/breheimen/breindex.html

Ja, det var lite snabbt, när man tänker på att det är kanske 40-50 personer som sett en bild och det först efter 14-21 dagar. Men nu har iaf sådär 40 st. sett mina båda senaste bilder. Är de verkligen så svåra? Områdena där de är tagna är inte så välbesökta som Jotunheimen, Hardangervidda och Rondane, kanske, men jag misstänker att rätt många här har en bredare repertoar än de vanlig hyttevandrarna.

Jag trodde min andra bild skulle vara lättare än den första, men den kanske bara fallit bort från uppmärksamheten? Det här är en scannad bild:

lite formlöst landskap,onekligen, men det påminner lite om övergången mellan Lesjaskog och Lordalen.

Har någon här övernattat på Geiterygghytta? Redan år 2000 hörde jag en del om folk som varit där och blivit rätt otrevligt bemötta av stugvärden. Min erfarenhet av honom är väl att han är väldigt kort i tonen och gör ett anigen ovänligt intryck. En gång när jag passerade, 2003, frågade jag honom om det fanns bra tältläger mellan Rossdalen och Kongshelleren. Han svarade svepande att det fanns hur mycket som helst. Det gjorde mig misstänksam; ty vad han inte svarade var :"jag ska visa på kartan" - det är nämligen det vanliga svaret från mera hjälpsamma. Så jag tog de säkra för det osäkra och slog läger i Rossdalen. Nästa dag kunde jag konstatera att om det fanns läger före Kongshelleren var det en bra bit norr om leden (förra året valde jag att gå genom Breibakkahalli, orösat; där fanns utmärkt läger). 2006 upptäckte jag att jag glömt en viktig karta. På hytta fanns nu en Skarvheimenkarta som han själv varit med om att ta fram och han blev fruktansvärt otålig när jag ville kontrollera om den verkligen täckte det jag behövde. "Den har alltihopa" fräste han. Pja, den räckte nästan, men jag skulle då aldrig säga att en karta som slutar strax söder om Bjordalsbu täcker hela Skarvheimen. Han har ofta djur vid hytta. 2003 var det två fjällrävsvalpar, 2006 var det ett par renkalvar. Jag läste ngn gång i Fjell og Vidde om att han hade tagit hand om en moderlös renkalv och det lät väl OK - men när det upprepas blir jag faktiskt väldigt fundersam.

inget jag sett själv, men kan det vara i Alvdal Vestfjell?

Otrevligt bemötande har jag väl bara upplevt på Spiterstulen., men det är väl inget att berätta om. Min första tur i Norge, 1994, var också min första tur utanför Alperna. Jag bar så lätt det nånsin gick och valde att gå mellan hytter. De var också första gången jag kom i kontakt med den gästvänliga atmosfären på Skogadalsbøen. Andra gången jag låg över där var 2000. Då hade jag gått med tält en knapp vecka från Finse, blivit tagen av Hjelledøla och övernattat på den stuga som Årdal Turlag hade. Skogadalsbøen var första bemannade övernattningen och jag blev häftigt magsjuk, troligen en följd av vadningsolyckan. Så jag stannade en natt extra och låg mest i sängen över dagen. Det var inte så våldsamt mycket folk så L-Å Hilde lät mig ha rummet för mig själv; en mycket omtänksam gest som jag sent glömmer. Numera går jag nästan enbart med tält. Sen 2001 har jag legat på bemannad stuga en enda natt; det var Fondsbu. Senast i reinheimen skulle jag gå från Lordalen genom Skarvedalen och cidare utmed Føysa till tältvänlig höjd. Nu var jag återigen magsjuk, och eftersom det var sten hela vägen blev jag så pass trött att jag valde att stanna på den jägarstuga som finns där och som hade öppnats bara några dagar tidigare. Jag hade helst sluppit, eftersom det är varmare i tält. Allt är enklare, mycket lättare att hålla reda på saker. Det fanns ingen tariff anslagen så jag lämnade 60 kroner i en tändsticksask och hoppas de kom i rätta händer. Tältet dominerar f ö mina turer söderut. Jag gick i år två turer i Pyreneerna, 16 och 5 dagar, och sov under tak en enda natt. I slutet av augusti gick jag 11 dagar i Frankrike och Italien och återigen sov jag under tak en enda natt. 39 dagar med fjällturen, 3 nätter under tak. Det börjar närma sig de rätta proportionerna. PS: "rart" är samma på svenska som på danska. Men vi har också rara (sällsynta) örter och ordet raritet för sällsyntheter. Men "rar" på norska betyder väl snarare "konstig" eller "lustig" (hoppsan, "konstig" kunde ju förväxlas med "kunstig" och det betyder det ju inte alls. Denna site är ett lingvistiskt minfält!)

Hardangerjøkulen.

Bilden är tagen precis efter jag passerat Vosseskavlen på etappen mellan Myrdal och Hallingskeid. Nedstigningen mot Austmanntjørni är tämligen brant. Jag trodde den andra bilden var lättare!

Hm, antingen var min bild för svår, eller bara ointressant? Den bifogade bilden är tagen en dag senare.

Detta, då?

Jag har otaliga gånger, mest på svenska siter, sett stavningen "Joutenheimen" för Jotunheimen. Jag tror jag aldrig sett den i norsk text. Är det en dialektal stavning eller ett traderat missförstånd?