marmotta

Jag blir inte irriterad över det senaste inlägget, utan rejält förbannad. Jag hör till dem som avrått från den stressiga miljön - en timme var för mig fullt tillräckligt - och istället ger förslag på andra turer i samma trakter, med rikare utsikter och mer naturkontakt. Turer som jag själv gjort vid över 60 års ålder (jag är snart 66), utan några som helst toppbestigningar, och som bör vara tillgängliga för varje frisk människa. Att redovisa erfarenheter och föreslå vandringsturer trodde jag var något som välkomnades i ett forum som faktiskt heter Fjellvandring. Istället får jag veta att jag, och andra, är over-macho och wannabes. Gäller det alla som vandrar i fjällen för att uppleva fjällnatur? Om man inte kan lämna konstruktiva och vänliga råd utan att bli förolämpad, så är det uppenbart att jag inte hör hemma på detta forum. Bra att få det beskedet, det spar tid.

Finns sådant? På rak arm erinrar jag mig Trollheimen och Hardangervidda, men att planera bort sten är inte så lätt, eftersom den inte brukar synas på kartan. Få se. Det blir en enda tur till iår, sen vet jag bättre var jag håller för. Här är iaf bilder från årets fjälltur: http://www.huthyfs.com/nor10gal/index.html Det blev väldigt många bilder på Kyrkja, men vädret inbjöd till fotografering!

Årets fjällresa (7 dagar) blev hopkommen i all hast, mkt därför att alpturen blev så lång som 19 dagar. Den började vid Bessheim i Jotunheimen och de 3.5 första etapperna gick i det området, bl a i delar jag inte besökt sen 1994 och 2002. Det var sjunde besöket och jag förstod iaf min dragning dit, ty åtminstone av de sydnorska fjällen är de helt enkelt vackrast och bäst (jag sätter Skarvheimen och Dovrefjell närmast efter). Jag hade glömt hur vackra Veodalen (fint tältläger), Visdalen och Gravdalen var. Men jag hade också glömt hur mycket sten det var på vissa håll. Fortsatte sen över Sognefjellsvegen in i Breheimen. Där mötte jag en linköpingsmatematiker, f d student till mig, vars Norge-intresse bl a inspirerats av min hemsida http://www.huthyfs.com Det är genast ett gråare och mer kaotiskt landskap. Planen var att gå via Dumdalen (tält före sjön), Bøvertun, Nørdstedalseter och Arentzbu och sedan söderut. Mellan Bøvertun och N-seter träffade jag ett tyskt par som berättade att en viss bro mellan Arentzbu och Fast var till hälften borta efter häftiga skyfall veckan innan. De hade hittat en smal planka att skarva med och balanserat sig över - det provisoriet avskräckte mig och ledde till en omläggning av turen, mot Trulsbu, bl a upp till 1800 meters höjd förbi Holåbrean och med ett par vad. Fram till Illvatnet var det fint. Turen fick en tråkig avslutning med en lång sträcka ut ur Lundadalen - som måste vara mycket vackrare att gå in i, efter Heimste Lundadalssætri - och en del vägtraskande till civilisationen i Bismo. Camping där, buss till Lillehammer, magsjuk på vandrarhemmet, tåg hem. Får nog säga att 6 dar av 7 var rätt lyckade, därtill med gott väder. Men jag hade oftast känningar i knäna efter etapperna och inser att vandring i grov blockterräng inte är så väldigt hälsosamt. Jag är snart 66 år och tänker mig att avveckla och avsluta mitt vandrarliv med lite lugnare turer i Alperna och Pyreneerna. De behöver inte ens vara 19 dagar.

7 timmar verkar stämma med Til Fots. Det finns inga hytter i Fleskedalen, och därför är det inte så många som går där. 2002 gick jag från ett ställe nära Fondsbu till Fleskedalen och mötte inte en enda människa. I Jotunheimen!

Första frågan är vägvalet mellan Fondsbu och Skogadalsbøen - är inte det en rätt lång etapp? Urdadalen, som jag aldrig gått, ser ut att vara närmast (om den inte är ohyggligt stenig). Fleskedalen är dock enligt min mening Jotunheimens vackraste dal; tyvärr blir vägen rätt trist när man sen vänder norrut. I Fleskedalen ska man f ö tälta för maximalt utbyte. Mellan Skogadalsbøen och Olavsbu finns minst två varianter (själv har jag gått tre ...). Raudalen är lättast och kanske att rekommendera i dåigt väder. Skogadalen och den höga övergången är annars intressantare, även om jag vill minnas att man blir blöt om fötterna.

För några dagar sen kom jag hem från min första kontinentala tur iår. För första gången på 17 år gick den i central/öst-alperna och snöläget tvingade till rätt sen start, 25 juni (i sydalperna börjar jag ofta kring den 15/6). Turen tog 19 dagar, från St Anton i Österrike till Val Piora i Schweiz (med 9 nätter fritt i tält). Så därmed har tiden blivit lite knapp för mitt Norge-äventyr. När jag nu tittar på kartan på afe:s turförslag så får jag inte ihop det! Det är väldigt långa sträckor på 1500 m höjd och jag ser faktiskt inga självklara lägermöjligheter efter de två, tre första dagarna (utgående från Myrdal) - det är också svårt att få ut ngt av en berättelse utan bilder. Så jag gör en enklare tur troligen. Från Bessheim upp genom Jotunheimen (delar som jag inte besökt på många år) och sen vidare i Breheimen där jag inte varit sedan 2001. Den blir på kanske 8 dagar. De andra ideerna får vängta till nästa år som mycket väl kan bli mitt sista vandringsår - jag fyller snart 66 år.

ja, jag tittade på fel ställe ...

För 8 år sen gjorde jag en fin tiodagars tur runt Jotunheimen. Jag reste heimfrån kl. 8 på morgonen, var på em i Otta (då fanns ett litet gästhus där, Sagatun). Nästa dag gick en buss vid 7 till Gjendesheim, och kl 9 kunde jag börja min vandring efter att ha blivit skjutsad över älven (den tur jag tänker på skulle istället gå mot Breheimen)- normalt börjar jag en etapp c:a 6.30 - men det var inget bekymmer. Men nu när jag letar på nor-ways hemsida hittar jag bara en variant som tar sju timmar! Det visar sig att den går via Lillehammer (!!??), så jag skulle lika gärna kunna nöja med mig med att ta tåget dit och bussen vidare nästa dag. Men kommer jag fram först vid 14-tiden är ju den dagen förlorad. Nå, under en månad på året går det ju nattåg mellan Stockholm och Oslo, det kanske skulle rädda tillställningen? Men tåget kommer 9.36 och lämplig buss i riktning Jotunheimen går 9.30 !!! Med senare buss kan jag ta mig till Tyinkrysset, men det ligger inte ens i närheten av ngn vandringsled in i området. Finns det INGA bekväma sätt att ta sig till Jotunheimen längre? Letar jag på fel bussbolag?

Nu drar det ihop sig. Om en dryg vecka reser jag på årets första kontinentala resa (ännu inte bestämt vilken av två!). Mellan de båda kontinentala turerna (den andra skulle vara i augusti-september) tänkte jag klämma in den norska turen. Jag har skissat den på mina kartor. Det enda jag funderar på nu är tillgången på riktigt bra tältplatser, ty jag är kanske kinkigare än folk i allmänhet. Jag kanalltså inte tänka mig att tälta på stenigt underlag, eller i terräng som kräver att tältet säkras med stenar (tältpinnar ska det vara), gräs och mossa krävs. Det kan ju tänkas att andra är tåligare än jag (man blir väl bekväm när man är så gammal som jag). Så jag vill bara försäkra mig om den saken.

Båda går mycket fort att läsa ...

Jag har lämnat DNT och är numera medlem i STF. Genom STF får jag rabatt på DNT-hytter som jag dock undviker under turen (jag övernattade dock på Finsehytta EFTER min senaste tur). Viktigare är dock att STF är medlem av HI, och vandrarhem använder jag iaf alltid på resa inom hemlandet. STF var billigare än DNT senast jag kollade. På fjällturer är det tält som gäller (f ö är tältet min dominerande övernattningsform även i Alperna och Pyreneerna). Förra sommaren gick jag sammanlagt 43 dagar i Skottland, Pyreneerna, Norge och Centralalperna och betalade fyra nätter för övernattning under turen, tre nätter på campingplats, en på en stuga i Spanien. Jag har inget emot att bära lite. Min senaste fjälltur var på Hardangervidda. Jag packade för 8 dar, men kortade turern till 6, p g a det ovanligt dåliga vädret. Säcken vägde vid start lite drygt 13 kg. Jag räknar med lite drygt 15 kg på ryggen för 10 dagar i fjällen eller 8 på kontinenten (där jag alltid provianterar). Jag är 65 år och klarar jag det bör de allra flesta göra det. Markeringar. Det kan aldrig vara ett självändamål för mig att lämna lederna, omgivningen är rimligen det primära. Det känns ofta som att de finaste stråken är upptagna av T-lederna. Med tält och tidiga morgonvanor slipper jag bli omkullsprungen. I Trollheimen har jag lämnat lederna för att slippa gå via Kårvatnet som har ett absurt lågt läge. I Dovre 2004 gick jag utanför T-lederna åtminstone två dagar; den andra dagen kunde jag konstatera att där inte DNT markerar gör ofta ngn annan det - i den aktuella dalen var det 2 parallella rösningar! Jag har även två gånger gått genom Reinheimen där DNT inte gjort ngt, men där det fanns en del broar och rösen ändå. Under alla omständigheter är man ju beroende av broar, och dit går förstås oftatst T-leder. Jag har ngn enstaka gång haft idéer om att gå vissa oledade partier men låtit bli, av osäkerhet om passage över vatten. I övrigt så kan väl sägas att huvudsyftet med markeringar är - eller borde vara - att ange väg, snarare än riktning - alltså det som kompassen inte gör, och som kartan ibland är för grov för att ge enkelt besked om. Det är ett fåtal ställen där jag blivit tillfälligt ställd under stigning eller nedstigning p g a ett mindre lyckat vägval - en gång fick jag gå tillbaka upp och börja om. Brant terräng kan vara förbluffande oöverskådlig. Å andra sidan har jag följt och tappat bort T-leder i dimma och varit helt hänvisad till karta och kompass.

Jag hade förut ett bildgalleri från en tur 2004 på weben, men drog in det. Här är iaf färdplanen (8 dagar i Dovre, 23/7 och 29/7 delvis utanför lederna). Oppdal-Djupvatnet, 2004 Dovrefjell: 23 juli (Oppdal, 500 m)-Risan i Drivdalen-Pershøe, 1135 m 24 juli Pershøe, 1135 m- Urdvatnet, 1350 m 25 juli Urdvatnet, 1350 m- Norr om Lesjøen, 1225 m 26 juli Norr om Lesjøen, 1225 m - Stigskilje ovanför Grøvudalen,1220 m 27 juli Stigskiljet ovanför Grøvudalen,1220 m - Håkodalstela, 1350 m 28 juli Håkodalstela, 1350 m - Förbi Miutjønnin, 1250 m 29 juli Miutjønnin, 1250 m - Gravdalen, 930 m 30 juli Gravdalen, 930 m- Bjorli (proviant, camping), 600 m Romsdalen-Reinheimen: 31 juli Bjorli, 600 m - Buabergvatnet, 1350 m Reinheimen-Tafjordfjella: 1 augusti Buabergvatnet, 1350 m - Torsbu, 1300 m - Pyttbudalen, 1080 m Tafjordfjella: 2 augusti Pyttbudalen 1080 m - Reindalsseter, 700 m - Hulderkoppen, 1000 m 3 augusti Hulderkoppen, 1000 m - Reindalsvatnet, 1200 m 4 augusti Reindalsvatnet, 1200 m - läger mellan Djupvatnet och Langvasstjønne, 975 m Här är en kortare tur: http://www.huthyfs.com/dovreingal/index.html

Jag har gjort ett fåtal vandringar på låglandet i södra Sverige. Jag har alltid försökt se till att få läger vid sjöar. Vattnet renar jag då med Micropuur-tabletter, som verkar inom 30 minuter och ger en föga påträngande, lätt förflyktigad, klorsmak. Är det missfärgat vill jag helst filtrera det. Jag gjorde en gång en tur utan tabletter och med bara filtret och när det korkade igen tog jag vattnet ur sjöarna ändå; blev lite tung i huvet, men det var allt. Sjöarna låg tillräckligt högt. Ju längre från källorna och ju lägre, desto skitigare kan vattnet vara. På själva etappen brukar jag bära en liter. Jag skulle känna mig dum om jag bar mer. Det kan krävas en del planering för att slippa detta. I fjället, eller i Alperna/Pyreneerna, är det nästintill problemfritt, men jag tar inte vatten ur slammiga glaciärbäckar, förstås. En gång i Italien, 2008, hade jag hoppats på läger i en viss dal men insåg när jag kom dit att vattnet kom från en mäktig glaciär. Det vara bara att följa dalen och hoppas på ett sidoflöde och tältvänlig mark intill - ofta fann jag det ena men inte det andra. Till sist hittade jag perfekt läger: http://www.huthyfs.com/chit08/pages/103.html Förra året var jag för första gången i SKottland. Jag renade vatten två gånger under 11 dagar när jag tyckte det var lite mycket fårskit omkring lägret. Det var vattnet för morgonmålet, en liter som jag ställer i tältet över natten. Vattnet till kvällsmålet lät jag bli att rena.

Det lutar alltmer åt det sydnorska alternativet (jag tycker inte om mygg). Kunde börja med Myrdal-Hallingskeid som 2006, och sedan gå upp mot Østerbø, T-stig, som jag inte gått förut. Därifrån går enligt kartan stig mot Norddalen (någon som vet något om stigens tillstånd?) och det borde gå att på tämligen gott underlag ta sig till Tissedalsflyane och haka på den turen som hänvisats till tidigare. Nån som har synpunkter på valet av tur? Största bekymret när man inte följer T-lederna är väl att korsa bäckar och älvar. Tid: slutet av juli, början av augusti.

Gjorde nedanstående tur förrra året. Om vädret varit bättre hade jag tagit ut svängarna mer. Och om jag inte redan gjort den biten hade jag avslutat turen på västsidan om Hrdangerjøkulen, inte öst som det nu blev. http://www.huthyfs.com/hard09gal/index.html

Nu har jag smält tipsen, tror jag. Det verkar som att jag kan lägga upp en bra tur i Børgefjell med hjälp av kartorna 1925 I-IV och de svenska AC4 (AC=Västerbottens län) och Z1 (Z=Jämtlands län). Kanske upp från Majavatn en väg och tillbaka en annan. Lyckades också identifiera och lokalisera orienteringspunkerna i ... Nordfjella. Bra att veta hur förhållandena kan vara. Jag får väl singla slant om vilken tur det blir.

För 2 år sen gick jag från Gjøra (tog buss dit från Oppdal) till Lesjaskog, sen vidare till Lordalen och Billingen, via Skarvedalen (sten! sten!! sten!!!). Jag känner nu två av varianterna mellan Vangshaugen och Rauberghytta, den nordligare är tämligen ödslig! Jag tycker etappen mellan Rauberghytta (jag tältade förstås, en bit ifrån) och Reinsvassbu är hur fin som helst, bortsett från kontakten med Kraftnorge på ett parti. Genom att jag inte gick till ända fram till hytta slapp jag ett vad som kunde ha varit besvärligt, enligt uppgift. Det är annars ett av de få ställen i Sydnorge där jag haft mygg. Passagen söderut mot Aursjøhytta är också fin, däremot ska man gå förbi själva det stället FORT, ty det är fult och bullrigt, med alla lastbilar. Redan första gången jag skulle till Dovrefjell (det har blivit tre) funderade jag på den rutt du beskriver, men jag avvisade tanken på att gå ned till havsytans nivå och sen upp igen -många timmar under trädgränsen. När jag gick i Trollheimen 2005 lade jag turen på en orösad variant för att slippa Kårvatn, 200 möh, och det gav en fin passage, men med en del utmanande överraskningar på en brant övergång ... Och det handlade också om att korsa en älv på rätt ställe (ett utlopp från en sjö).

När det gäller Nordnorge kanske jag skulle sagt varför jag inte reser till de svenska fjällen - de är långt bort och folk beställer tågresan tur och retur långt i förväg, vilket gör att tågen oftast är fulla i juli. Jag brukar boka en vecka i förväg och reser aldrig med returbiljett vilket förkarar varför Sydnorge är så lockande. Senast tog jag nattåg till Oslo och buss till Haukeliseter. Hem åkte jag från Finse, det tog c:a 13 timmar. Jag har funderat på Indre Troms, Tornehamn-Kilpisjärvi, men ta sig dit (svensk järnväg) och, värre, hem? Børgefjell ligger ju bättre till, nära järnvägen Trondheim-Bodø. Jag har kartorna 1925 I-IV, t o m med en rutt inritad (jag måste ha läst om den någonstans) mellan Majavatn och Susendalen (hur man nu tar sig ned genom skogen, när det inte finns stigar?). Terrängen får gärna vara lättgången men jag har verkligen inget mot höjdskillnader och passövergångar (det är därför jag går så mycket på kontinenten och i Jotunheimen). Men den största svårigheten måtte väl vara att korsa älvar och bäckar och bedöma dem på kartan. I andra områden försöker jag gå högt och läsa på kartan hur högt källorna ligger. Det vore värdefullt med tips på en realistisk rutt i stora drag. Kanske någon site på internet? Var anknyter man bäst till Sverige (om man vill få in lite extra dagar)?

Det finns mer än Hardangervidda, ja, t ex Jotunheimen (6 besök), Skarvheimen (4), Dovrefjell (3), Trollheimen, Tafjordfjella och Reinheimen (2 vardera). (Av Hardangervidda är väl egentligen bara den sydligaste delen och området kring Jøkulen intressanta?) Intressantast skulle vara varianter utanför lederna i något av desa områden. I Skarvheimen finns stora områden utan leder, men de ligger högt (tältmark?) och man kan ändå stöta på stora mängder vatten på hög höjd i Skarvheimen (tänk t ex på Kongshelleren). I Dovrefjell har jag nog gått allt som går att göra, och i Tafjord hade jag funderingar på att kombinera Hamsedalen och en del annat med Reinheimen för en del år sen, men blev magsjuk och bröt vid Billingen. I Reinheimen känner jag f ö bara den västra delen (Bjorli-Torsbui, Lesjaskog-Lordalen-Skarvedalen-Billingen) så där kanske finns ngt kvar av värde. De andra områdena har jag faktiskt tittat på. Kring Jostedalsbren? Jag har gått i Breheimen , öster därom, men vad finns det mer om man vill få ihop en tur på 7-10 dagar? Sunnmørsfjella - jag ser knappt en flerdagarstur på kartan! Vossafjella - kanske man får ihop tre dagar väster om Myrdal, har faktiskt studerat området på kartan också. Myrdal-Hallingskeid över Vosseskvalen är annars en mycket fin etapp.

Här syns vilka turer jag gjort i Norge: http://www.huthyfs.com "Detta är mitt liv" samt http://www.huthyfs.com/nortrek Det är en varje år 1997-2009, på sistone rätt korta, samt 1994. I Sydnorge har jag varit i istortsett alla kända områden från Hardangervidda och norrut, utom Femundsmarka (som väl är mer ett skogsområde), i Nordnorge är det bara Saltfjellet/Sulitjelma. Jag har slut på idéer! Vad jag skulle vilja pröva är turer som oftare lämnar lederna (som jag bitvis gjort i Dovre, Reinheimen och Trollheimen). Det är rätt pyssligt att leta upp sådant på kartan - höjdkurvor går ju att läsa, men kommer man över älvarna, finns tältmark, etc. (Jag undviker stugor och jag är totalt ointresserad av toppar, bästa att säga). Nån som har bra idéer? ( Som iår hoppas jag på 1) Skottland andra halvan av maj 2) Kontinental tur från 15-18/6 och 2-3 veckor framåt 3) Nordiska fjäll skiftet juli-augusti 4) Ännu en kontinental tur augusti-september)

Ja, kom jag på ngt sätt skulle jag utnyttja det. Jag bara märker efter ett ta att en del saker är onödiga. Att hålla vikten nere är nödvändigt, eftersom jag har problem med ischias och hälsenor, och även haft övergående problem med knäna. Även om jag har mycket bra benmuskler och utmärkt kondition tvingas jag nog komma ihåg att jag är 65 år. Och jag vill gå minst två år till. Den eldningssäsong du anger ligger utanför min vandringssäsong. I svenska fjällen har jag inte vandrat sen 1998. Jag har inte gjort en enda ren svensk fjälltur och den 1998 var koncentrerad till Saltfjellet och Sulitjelmafjellene. 1997 var det Syalrna. Det är allt. Jag har gått mer i Andorra än i Sverige! Tyngdpunkten ligger på kontinenten, iår blev det en 11dagars tur i Schweiz och en 15dagars i Pyreneerna. T ex i Aragon patrullerar vigilantes som kontrollerar att tältare inte gör upp eld. Jag har funnit det enklast att utgå från att det är förbjudet överallt.

jag nämnde kniv som bara ett exempel på artiklar vilkas onödighet man efterhand upptäcker. Andra sådana är handduk, särskilda skor för lägret eller för vadning, fullständigt ombyte på lägret. Går man ensam, som jag, behöver man inte ett fullständigt Trangia-set och fullständiga bestick; toppmonterat gaskök, ett kärl och en plastsked räcker. Osv. En del måste ha alkohol med. Jag behöver verkligen inte supa för att stå ut med naturen. Uppenbarligen är kniv inte oundgängligt eftersom jag klarar mig utan. Jag jagar dock inte. Ej heller fiskar jag - totalt meningslöst om man inte äter upp fisken och det gör jag bara inte. Jag tänder inte bål, vilket dessutom oftast är förbjudet. Jag ger mig inte på vegetationen, vilket även det ofta är förbjudet. Jag lagar allt med vävtejp och kiltnålar, kanske snöre och ståltråd ngn enstaka gång. Men det betyder ju inte, som du tycks tro, att jag sover på bemannade stugor. Från mitten av maj till början av september gjorde jag 43 vandringsdagsar på 4 turer. Av 39 övernattningar under tur låg jag exakt en natt i en bemannad stuga, i Spanien. Jag sov också på campingplatser, två i Skottland och en i Andorra. Det blir 35 fria övernattningar. På årets sista tur, 11 dagar i Schweiz, övernattade jag fritt i tält varje natt. Då handlar det ofta om att (efter överenskommelse) tälta på eller nära annans mark och då kan man förstås inte göra vad man vill med naturen. Vilket jag inte gör ändå.

Från Finse finns åtminstone två givande korta rundturer på tre dagar. Den ena går runt Hardangerjøkulen (den finns också avbildad på http://www.huthyfs.com Den andra går Finse-Geitrygghytta-Raggsteindalen och tillbaka genom Kyrkjedøri. Det är en del vad på båda turerna och jag vet förstås inte alls hur en hund klarar det - han kanske kan hoppa över? Jag är inte säker, men jag tror att hundar är tillåtna i Hallingskarvet Nasjonalpark. Jag hittar inga förbud på websidorna. Alternativ till Kyrkjedøri-Finse är övergången förbi Lordehytta mot antingen Haugastøl eller Ustaoset.

Det är inte jag heller, förstås. Jag vandrar för att vandra. Första stycket: efter 580 vandringsdagar i nio länder, under drygt 20 år, har jag ännu inte saknat kniv eller kommit på någon användning för en sådan.

Jag har två gånger gått korta sträckor. 2006 kom jag gående från Myrdal över Vosseskavlen mot Hallingskeid. Där var ett stycke att gå på Rallarvegen innan jag valde ut ett tältläger en bra bit vid sidan. http://www.huthyfs.com/myrgal/myrindex.html Det var inte angenämt med så mycket trafik omkring en. När jag fortsatte nästa dag i riktning mot Geitrygghetta gick jag så pass tidigt att ingen trafik störde mig på den första biten. Men att gå hela dagar på den vägen, nej det vill jag nog avråda från.