marmotta

Min tidiga sommatur bli iår troligen i Pyreneerna - har inte varit där sedan 2009. Augusti-september-turen blir isåfall i Aostadalen och Piemonte, precis som förra året, men på andra vägar. Återstår fjällturen, som brukar ligga sista veckan i juli och i bästa fall en bit in i augusti. Jag slits mellan en svensk tur i Vindelfjällen - jag har aldrig gjort en ren svensktur - och en norsk (som varje år sedan 1997!). Jag tänke mig en som börjar nära Stalheim (buss dit från Voss) och letar sig in mot Skarvheimen. Jag har den rätt klar för mig fram till Østerbø och funderar över fortsättningen, delvis utanför kända leder - en tänkbar variant skulle leda genom Hallingskarvet till Geilo. En annan skulle vara norrut mot Jotunheimen, om jag kan hitta nya vägar. Jag har gått Skarvheimen-Jotunheimen tre gånger tidigare, och Jotunheimen har jag besökt sju gånger förut ... Då undrar jag om nån känner till området norr om Store Øljuvatnet. Det ser rätt flackt, men högt, ut på kartan - jag är mest nyfiken på framkomligheten, sten etc.? Problem att korsa vatten? Går det att tälta nånstans där? En alternativ avslutning (som alternativ till Lordehytta) vore att gå mot Geilo norr om Hallingskarvet - kartan visar en omarkerad led invid vinterleden. Hur intressant är det att gå där? Turen är tänkt att ta 7-10 dagar. Längre än 10 dagar går jag inte utan proviantering, eftersom jag vill hålla packningsvikten nedåt 15 kg.

Jag har haft skor i 1-kg-klassen av märkena Tecnica, Merrell och Keen. Keen-skorna var väldigt sköna, men sulan slipades glatt rätt fort. Merrellskorna var också sköna, men sulorna var för mjuka och den ena sprack under pågående tur. Nu har de förbättrat den modellen med en Vibram-sula somser gedigen ut. De gör också en låg trekkingsko med Vibramsula.

På turen i Trollheimen hade jag mat för 7 dagar och säcken vägde 13 kg. På min senaste alptur hade jag mat för 6 dagar plus en del extra av sådant som är svårt att hitta på kontinenten, så i princip för drygt 7 dagar. Jag hade en hel del kartor och lite större matportioner och jag vill minnas att vikten hamnade på 14 kg. Turen varade 10 dagar. Inklusive natten före och efter tältade jag 10 nätter av 11, 6 av dess fritt, och låg i stuga en enda natt. Min avsikt är att aldrig bära mer än 15 kg, vilket räcker till en 10-dagarstur i fjällen utan proviantering. Jag avundas dem som klarar att gå i sandaler, det klarar jag knappt på stan hemma, och hur de skulle fungera på riktigt branta alpstigar törs jag inte tänka på. Bra sulor känns väsentliga.

Det var en artikel om skor i Utemagasinet för ett tag sen och där hävdades att norrmännen minsann låg före oss när det gäller bekväma och lätta skor. Det tror man inte när man läser denna tråd, för det var fasligt höga och tunga skor en del har (jag tar då för givet att viktsangivelsen för Besseggen gäller en sko). I tät skog och bröitig terräng kan jag förstå att sådana skor som de först nämnda (över 2 kg paret !!??) men annars är det kängor i 1kg-klassen som gällt för mig de senaste fyra somrarna. Och iår, när mina kängor gav upp i juli under en lång tur i Schweiz, köpte jag vad som fanns att få tag i, ett par låga trekkingskor av märket Salomon. De väger 900 gram och kostade 120 Franken vilket då var mindre än 1000 svenska kronor och ännu mindre räknat i norska (kursen är f ö på väg ned igen). Jag har nu använt dem 2+10 dagar i Alperna (juli + augusti) och 6 dagar i Trollheimen (juli) och de påminner mig om att allt viktigt finns i sulan, dess tjocklek, styvhet och mönstring. Alltså, jag är 67 år gammal, jag har mjuka fotleder och medfött dålig balans, men jag saknade aldrig det där "vriststödet" som kängor påstås erbjuda. I fjällen hade jag inga som helst halkproblem. I Alperna, speciellt augustituren, var det ibland lite värre, eftersom stigarna ofta var väldigt branta. Man ska då ha klart för sig att man inte alltid halkar mot underlaget; det kan t ex vara stenar eller mycket fint grus som kommer i rörelse mot det som finns under; liknande gäller på mycket leriga stigar. Min främsta säkerhetsåtgärd har därför i över 20 år varit att använda stavar, som ju också är skonsamma för knäna och spar benkraft på mycket banta passager uppför. Löparskor har jag bara använt på låglandsvandringar i Sverige; sulan är för glatt för alpin användning.

Läser igenom allt och ser om jag får uppslag. Regnkläder vs poncho? Min jacka väger 180 gram, byxorna 250 och regnskyddet till säcken 100, totalt 530, så en poncho på 360 gram sparar 170 gram. Byxorna är varma och duger alltså som extraplagg de kallare dagar (ofta med nysnö) som kan uppträda i augusti-september. I Trollheimen nyss fann jag dem bra att ha när jag gick i våt terräng; de är också värdefulla vid vadning. Så än så länge är jag inte beredd att ändra den detaljen. Ryggsäck: jag tror min dåliga rygg kräver ett drägligt bärsystem; jag använder numera en Osprey Exos 58 som väger 1.2 kg med regnskyddet. Den har, trots den ringa vikten, mängder med praktiska fickor. Övrigt, bo-bära-sova: madrassen, en Ridgerest, väger 330 gram, sovsäcken 650 (komfort +2; på nästa tur ska jag dock ha med en aning tyngre och varmare säck, komfort -3). Tältet är ett Hilleberg Akto, den gamla sorten (pre 2002) som väger 1.7 kg. Så Bo-bära-sova väger strax under 4 kg; man brukar ange 3 som riktmärke. Det är speciellt tältet jag skulle kunna minska ned på, t ex genom att övergå till Terra Nova Laser (jag har mött vandrare i Skottland som kan intyga att det håller för kärva förhållanden) eller ngt Tarptent. Speciellt på min senaste kontinentala tur, med startvikt på 16 kg, kändes det som att packningen kunde få vara lättare (turen började med passövergångar på nära 2800 och 2900 meter de båda första dagarna). Det som tar emot är att jag är mycket fäst vid Aktot efter nära 300 nätter; det är varmt och bekvämt. Och jag lär inte vandra särskilt många år till. Jag blir 67 om en knapp vecka. Den senaste förändringen gäller skor. I Schweiz gav mina kängor (vikt 1024 gram) upp och jag köpte vad jag kudne få tag i, ett par låga trekkingskor av märket Salomon, vikt c:a 900 gram. De har fungerat bra hittills. På min senaste fjälltur packade jag mat för 7 dagar och säcken vägde 13 kg, vilket är OK, men inte precis UL. Jag har tidigare packat lite drygt 15 kg på en 10-dagarsvandring. Tack vare lättare utrustning har jag kunnat öka matportionerna, så även idag skulle en 10-dagarstur kräva 15 kg packning. På kontinenten, där jag provianterar, och inte bivackerar alla nätter - turerna är längre, de tre senaste varade 19, 16 och 20 dagar - packar jag mat för en vecka, gas för två och kartor för tre. Jag försöker hålla packningen under 15 kg.

Före turen tältade jag vid Gjevilvasshytta och åt middag på hytta. Jag kom i trevligt samspråk med en man som talade vad jag uppfattade som danska. När jag frågade så sa han att han tillhörde den danska minoriteten i Flensburg; jag uppfattade dock aldrig om han var dansk eller tysk medborgare. Sen vi samtalat en stund om våra vandringar i Norge sa han att han brukar läsa Fjellforum och där skriver en svensk ofta om precis de turerna jag berättade om. Han kallar sig marmotta, var det möjligen jag?

Har lagt ut lite bilder från Trollheimen på http://www.huthyfs.com/troll11gal/index.html Det kom att bli c:a två nya etapper, och fyra gamla, men i motsatt riktning mot förra gången, 2005. Dimma gjorde att jag gick miste om omvägen söder om Innerdalen. Vid Kårvatn valde jag mellan Naustådalen och Neådalen, och det blev den förraö Det kan tänkas att det var min sista fjälltur. Fram till det jag slutade arbeta för fem år sedan var fjällturen avslutningen på min vandringssommar och jag försökte alltid sträcka ut den lite i tid, 10 dagar eller så. Numera gör jag också en sensommartur på kontinenten och då blir det mindre tid till fjällen. Sen får jag se hur många vandringssomrar till det blir. Jag fyller snart 67 år.

Här är en drös bilder från min senaste alpvandring, 20 dagar, mest i Schweiz. http://www.huthyfs.com/zisagal/index.html

Synpunkter på följande tur? Svårigheter, t ex vadning? Alla övernattningar i tält. Cirka 8 dagar. Buss Oppdal-Olbu, på väg till Gjevilsvasshytta, evt. lift. Gjevilsvasshytta- Fagerlitjønna-Storlia-Medskaret- vidare på älvens sydsida västerut- Tverrådalen söderut- tillbaka norrut genom Giklingdalen- Innerdalshytta- Kårvatn (möjligen via Snekkardalen för att slippa extremt branta passager) - omarkerad skogsstig söder om Kårvatn mot Neådalen- förbi Sprikltønnin- Trollheimshytta-Jøldalshytta-Gjevilsvasshytta- lift till Oppdal.

Fleskedalen connects Utladalen with Koldedalen and lies about 5 km South of Skogadalsbøen. To me it's the most beautiful valley in all of Jotunheimen, very green, and not rocky like many other valleys in Jotunheimen. The pass leading from Urdadalsvatnet into the valley is majestic. The tricky ford near Kvitevatnet (image 29) can be avoided by walking along the river and using the road instead. Hjelledalen lies 7 km further South. It is fair to point out that the passage shown as Hjelledalssmoget is extremely rough and rocky. Also, I advise against crossing the river on the T path shown on the map especially in rainy periods; I had a very frightening accident there in 2000, lost my foothold and was carried away by the river. Further West there is (or should be) a bridge at Fremre Hjelledalen. Hjelledalen is not shown on Jotunheimen Aust or Vest maps but on the Årdal map, 1:50 000, Ugland IT, Best.nr 2531. And, yes, however you choose to combine all the tips given here I agree that you should spend all ten days in Jotunheimen; less hectic, enough variety. I've been there seven times, last time in 2010. And you can manage if you're reasonably fit. I know I'm very fit for my age (almost 67) but you're much younger, I suppose.

Varför packa ned tältet? På åtminstone min säck finns remmar på sidorna att fästa tält och madrass. På ena sidan finns dessutom en ficka nedtill vilket hjälper till att hålla tältet helt stadigt på plats. Bågen och pinnarna packar jag ned, dock.

Although you intend to climb a few summits I can assure you that a strict valley walk, along streams, across passes into the next valley, etc., offers a lot of variety. To illustrate this point, these are my pictures from a 10-day hike in Jotunheimen in 2002 ( http://www.huthyfs.com/jotunheimen.html ) http://www.huthyfs.com/jotnewgal/index.html (at No. 34 you'll have to link to another gallery, "De scannade korten finns här", later there's a link back to No. 35 "Länk tillbaka till diabilderna"). Some of the best parts of Jotunheimen are often overlooked, like Fleskedalen and Hjelledalen - but then I never climb any summits. My down sleeping bag for summer use has a comfort temperature of +2. I count on a temperature difference between the outside and inside of my tent of at least 5-7 degrees in the early morning, i.e., around 5 am.

Jag gick alltså från Bjorli den 31 juli, så jag var vid Torsbui den 1 augusti; det blir ungefär en och en halv etapp i Reinheimen. Nästan alla mina Norgeturer har varit i tiden 25/7-10/8. Hur det kan se ut i början av juli är svårt att sia om; jag vet inte ens hur snöläget har varit denna vinter.

Är högst osäker. P g a det ypperliga snöläget söderut räknar jag med en lång försommartur (troligen Pyreneerna) och en ovanligt lång sensommartur (isåfall i Alperna; min längsta sensommartur var förra året, 16 dagar). Blir det tid över i slutet av juli räknar jag med antingen en förbättrad repris på min Trollheimentur (2005), eller (med mer tid) en tur som startar i svenska Vindelfjällen, letar sig över i Ranafjellene och upp i Saltfjellet, kanske ängre ändå, om jag klarar provianteringen. Saltfjellet har jag varit i, 1998, min hittills enda tur norr om Polcirkeln. Någon här som har erfarenheter av Vindelfjällen och Ranafjellene? Det här är ungefär vad jag vet om Vindelfjällen: http://www.lysator.liu.se/~nixon/lapponica/vindeldagbok.html

Variant 1 verkar vara denna: http://www.huthyfs.com/drtgal/index3.html bild 201-214 Väldigt fin fram till Buaberget, sen lite ödslig och dyster, mycket sten, men inte grov. Kvitbottelvi (1 augusti 2004) var ganska strid, jag letade en stund efter ett vadställe som verkade tryggt (jag är väldigt försiktig!). Tidigare på säsongen kanske det är vanskligt. På mitt andra besök gick jag från Lesjaskog till Ysætri, vidare utmed Lora och sen upp genom Skarvedalen (sten! sten !! åter sten !!!) och utmed Føysa till Billingen. De etapperna gick i dimmans och magsjukans tecken. På sträckan mot Skarvedalshytta (tror jag den hette) hade jag inga andra orienteringsmärken än en älv att följa och sedan vika av vid, säg, fjärde bifloden. Det var en del spänstiga vad, men det var också gott om vatten det året ! (Ser inte riktigt om det här har med någon annan av dina varianter att göra.)

Hur mycket värre är det iår än det största lämmelår jag upplevt, i Jotunheimen 1994? Den gången hände en gång på en vecka att vattnet smakade apa, så jag spottade ut det. Faktum är att enda gången jag blivit magsjuk i fjällen var år 2000 när jag blev tagen av Hjelledøla - jag drev ett stycke på rygg och fick en del vatten i mig, antagligen en smula slammigt. I övrigt har jag upplevt ett mindre lämmelår i Skarvheimen 2003 (mycket lokalt, verkade det) och enda gången jag f ö sett lämmel var i Dovrefjell för några år sen. Det här kändes hotfullt: http://www.huthyfs.com/dovreingal/images/dovrein27.jpg men jag lyckades slinka förbi ... När det gäller tabletter så vet jag inte vad urvalet är i Norge, men jag har i det förgångna använt Micro-puur som nog bör finnas över hela Europa. Den snabbare varianten verkar på 30 minuter, och lämnar en lätt klorsmak (det finns en tillsats som neutraliserar den!). Den långsammare verkar på 2 timmar och lämnar ingen smak. På Korsika 2002 provade jag en variant jag köpt på apotek i Sverige, Puri-tabs, men den smakade simhall.

Det skulle vara om man vet det själv; i mitt fall skulle det kanske gå på fjällturerna eftersom de är relativt korta. Dock, min senaste Norge-tur, som började vid Bessheim, skulle ha slutat i Gaupne, men ledde till Bismo. Och längden på mina kontinentala äventyr är mycket svår att förutse. I ett par fall har jag måst ändra startpunkten så att turen försköts med tre dagsetapper.

Snösituationen på de stationer jag följer verkar idag vara ungefär som i mitten av maj, så det finns utsikter till goda förhllanden. Om det inte blir som förra året när snön bara vräkte ned i maj och framt St. Hans. Om nu utvcklingen håller vad den lovar, och du far till Bergamo borde naturligtvis Le Orobie, Bergamaskalperna, ligga nära till hands. Jag gjorde en 8-dagars tur från Aprica till Passo San Marco 1992 och har funderingar på en tur i år också. http://www.huthyfs.com/mixgal/images/page59.html samt 60-62.

"Meld fra hvor du går" - med den regeln skulle inte mycket ha blivit gjort. Det är ngt som folk säger rutinmässigt utan att tänka på det praktiska alls. Möjligen kan det tillämpas på dagsutflykter.

Jag har alltid gått ensam, innan jag ens var van. 630 vandringsdagar, hittills.

Jag har varit flitig med min hemsida de senaste veckorna och passat på att förbättra flera berättelser. I dem som byggde på diabilder har jag bytt de gamla bilderna mot professionellt scannade sådana - dock gjorda utan UV-filter så jag har fått gno som satan för att bli av med smutsfläckar och repor. Diabilderna (2001-2005) behövde också samtliga beskäras och få bättre färg. Bilderna fr o m 2006 är digitala. Just idag lade jag in ett uppfräschat galleri från Trollheimen 2005; därmed finns nu samtliga mina vandringsresor (vilket också är alla mina utlandsresor) under åren 2001-2010, 26 stycken, dokumenterade. Det handlar om Korsika och Skottland (en resa vardera), Pyreneerna (4 ), sydnorska fjällen (10), Centralalperna (3) , samt Väst- och Sydalperna (7). Med tiden har berättelserna blivit alltmer minimalistiska, kanske en kort intro, och sen bara bilder med text. Även när det är längre berättelser finns länk direkt till galleriet. I berättelsen om Jotunheimen 2002 har jag lagt länkar både till och från dagboken, men det var kanske överambitiöst; jag gör knappast om det. Jag har också lagt in en del scannade kort (1988-200) det kan bli fler. Men i det fallet är det bara ett mycket litet urval, eftersom motiven var väl ensidiga. Adresssen är som alltid http://www.huthyfs.com/

På Cappelens kart 44 över Skarvhiemen finns en stig inritad från Kvinå vid Rallarvegen ner mot Svartsandane där den möter leden från Finse mot Rembesdalseter. Det konstiga är att jag nte hittar den stigen på andra kartor, t ex Hardangervidda 1:100 000 eller Skarvheimen/Geitrygghytta 1:50 000. Finns den? Skulle man följa den sträckningen korsar man eventuellt en älv eller bäck - nån som varit i trakten och vet om det är problematiskt att ta sig fram där?

Nyligen hittade jag en DVD med professionellt inscannade diabilder från mina turer. Det är bilder som jag själv tidigare scannat för hand, med ganska dåligt resultat - dock har jag använt smuts- och repfilter vilket affären saknade, otroligt nog. Så de senaste dagarna har jag gjort om en del av mina reseberättelser, efter att ha tvätta de nya bilderna. Reultatet finns att beskåda på http://www.huthyfs.com - bl a är där en del rätt ovana vyer från södra Jotunheimen.

Till att börja med: 3 kg? Det tyngsta kängor jag själv ägt var ett par stegjärnsfasta Kayland, c:a 2 kg. De var i ett utmärkt material för blötare förhållanden, som i fjällen, men i fjällen behöver jag inga stegjärn! I längden kändes de klumpiga. När de sprack på en tur i Frankrike råkade jag passera en by med sportaffär och köpte nya stegjärnsfasta, av märket Salomon. De vägde 1.6 kg. Det tyngsta jag hört talas om för fjällbruk är gummistövlar. Med rejäl sula kan det handla om 2.2 kg eller så. Sen den där tumregeln. Faktorn 10 har jag aldrig hört talas om, den vanligaste uppgiften brukar vara kring 5. Och det handlar då enbart om energiförbrukningen - det finns många andra aspekter på packningsvikt. Dessutom beror faktorn på gånghastigheten; nedåt 4 km/tim verkar faktorn inte vara särskilt stor alls. Detta är lite omdiskuterat eftersom de klassiska undersökningarna jämför extremer, vilket är ett vanskligt underlag om man vill härleda en lineär modell. Det står en del på http://www.fjaderlatt.se Under den senaste sommaren använde jag två par kängor. Det ena var ett par med normala fotknölshöga skaft av märket Keen, 1024 gram. Dem använde jag på två turer i Alperna, 19 resp. 16 dagar, med en startvikt på lite drygt 15 kg (däri ingck bl a tält, mat för 8 dagar, gas för två veckor och kartor för tre). 15 kg försöker jag hålla som maximum på alla turer, i fjällen räcker det till 10 dagar. På årets fjälltur, som blev 7 dagar, hade jag ett par rätt uttjänta skor av märket Meindl, c:a 1100 gram. Keenskorna kommer jag att fortsätta med på kontinenten, eftersom skaften ger drägligt skydd för mina hälsenor - ett högst personligt problem. Men icke att jag i framtiden går med läderkängor i de blöta fjällen - det vegetationen inte uträttar klarar de återkommande vaden. Jag har flera par skaftlösa skor, och några av dem har jag använt på låglandsvandringar. Ett är också av märket Keen, med samma sula som kängorna, vägandes 876 gram. Ett annat är av märket New Balance, 800 gram. Möjligen är sulan lite för glatt. Vanliga löparskor litar jag inte på, eftersom de är lätta att trampa ur (inte så festligt i ett blocklandskap!) och kanske inte håller så bra för återkommande snedtramp. Jag tror det blir de låga Keen-skorna på nästa fjälltur, om det blir någon alls.

Österrike-Schweiz, 19 dagar, 180 bilder: http://www.huthyfs.com/auch10gal/index.html Jotunheimen-Breheimen, 7 dagar, 66 bilder: http://www.huthyfs.com/nor10gal/index.html Frankrike-Schweiz-Italien-Frankrike, 16 dagar, 178 bilder: http://www.huthyfs.com/west10gal/westindex.html