Johan2000

Jag har massor av bilder från Kolsåstoppen, men ingen sådan där med lite lätt dis. Det måste jag skaffa. Värt att baxa upp spegelreflexkameran för att ta några bra biler, om ljuset är rätt.

Ser jättebra ut bortsett från den otäcka prislappen på vinterjackan. Verkar dock vara en mycket bra vinterjacka, mycket bättre än diverse Gore-TEX produkter. I alla fall om man skall anstänga sig. Gore-TEX på vintern fungerar för alipn skidåkning i liftanläggningar och som extra kläder när man kör ned efter toppturer. Men annars är dom för täta. Bra i regn dock. Och på västlandet där blötsnö/regn/torr snö och massor av vind gärna mixas på samma tur på vädligt kort tid. I sånt ***** väder fungerar ingenting egentligen bra, man får liksom välja vilka olägenheter man har minst problem med och ta dom. Marknaden har dock fått hybris på membran-kläder för vinterbruk.

Finns det inte några syntetkläder som inte är belaggda? Alltså som Norrøna anorakken, fast i polyprop eller polyester istället för bomull? Kanske Klättermusen har?

Jag gillar Pentax. K30D skulle jag starkt överväga om jag skulle köpa kamera nu. Spegelreflex, alltså. Olympusen som redan nämnts är också ett bra val. Kompaktkamera: Sony RX100.

Otroligt bra bilder. Och bra insperation før att gøra egna turer.

I Hemsedal är det sällan det finns något att flyta i, annat än slush på våren (=bästa tiden). Men även på den underlag som normalt serveras i dessa trakter så håller jag med om att ca 10 cm under foten är lagom. Vad som är ytterst viktigt är vridstyvheten. Normal i Hemsedal så har du vindpackad snö, en del knallhårt, en del vindtransporterat puder. All på samma tur, inom kanske bara 30-40 meter. Och på våren med fin sluch längst ned. Många topptur skidor är helt enkelt för mjuka och vrider sig som en kokt makaron när man försöker köra vindpackat t.ex. Så: Undvik det lättaste, det till ha stadiga saker som ger bra kant-tryck och som är mycket vridstyva. Jag rekomenderar t.ex. Black Crows Navis elle EVI fundamenatlisme för den som vill ha något lätt. 4front renegades kan gå bra också... Ny modell i år. Renegades är mycket mer lättåkta än dom ser ut. Folk tror dom är svårkörda eftersom dom är så stora

Jag brukar använda en cykeljacka jag köpt på Birk för en spottstyver. Dom säljer på Nätet också. Fungerar till att från cykel, skidor (både XC och randonee) till paragliding. Ett + är att den är väldigt gul, så man syns bra.

Ca 700, men då hade jag en del annat som gick på samma frakt. Så den fick liksom åka med i den øvriga bestællningen.

OK, nu är den här, och monterad och klar! Så här ser den ut när den kommer i posten... Storlek jämför med en orginal, standard Trangia-tång. Fan, den ser sliten ut fast den är helt ny! Jag har bortat med en roterande stålborste. Kanske är det det som får den att se ruffig ut. Från höger. En försänkt mutter gör att man slipper att gäng i alumiumen. M3 i alu håller inte för mycket. Bättre med en mutter i rostfritt. Här håller jag i en Trangia Mini kastrull. Här ligger tången på plats i köket, klar för transport.

Ikke en aning med MSR XGK. Det skall framgå av tillverkarens manual vilket drivstoff brenneren skall ha. CO kan man få med hvilket brensle som helst, det er mer avhengigt av brenneren og hvis den har ren og fin førbrenning. Detta påvirkes av typ av brennere, kokkærl och skick på brennaren. Det borde dock vara mindre risk med bensin men helt sikker kan man aldrig vara. Sørg før god ventilation

Akrylatbensin = Bensin framtällt av lättre karbonhydrater (naturgas). Det finns olika kvaliteter som skiljer främst åt vad gäller lukten. Coleman är mer luktfri än biltema. Båda brinner dock bra som fan själv. Fritidsparafin = Parafin (karbonhydrater med längre molekyler än bensin.) Diesel för bilar och Jet fuel är varianter av parafin, eller mycket närbesläktat. Det som skiljer är framför allt olika tillsatser. Fridtidsparafan har inte dessa tillsatser så det är inte lämpligt att köra din flygmotor på fritidsparafin. Tvärtom går dock bra. Bensin och parafin kräver normalt olika dysor i brännaren, men det finns dom som kan köra båda med samma dysa. Bensin dunstar lättare och har lägre flampunkt. Parafin har mer energi per vikt. Parafin är säkrare än bensin, men kan lämna fläckar om man spiller det. Båda fungerar bra på vintern, även om jag kör med bensin eftersom det dunstar vid spill.

En turkniv skall kunna brukas till allt: Vedkapning, öppna paketet med chorizos, tälja pinnar, peta naglarna etc. Lämpligt blad är 7-8 cm långt, tjockt och robust. Monsen Børgefjell menar jag är för stor och klumpig.

Varför inte fråga tillverkaren om vad tältet är beräknat för att tåla? 10-12m/s är inte mycket på högfjället, det får man räkna med. Och väderprognoserna är mest för hur vädret blir allmänt (massivt högtryck = fint väder, massivt lågtryck = dåligt. Är det något däremellan så kan vädret blir lite hur som helst till fjälls. Särskilt i områden som Jotunheimen som åtminstone på sommaren till stora delar driver sitt eget väder. Jag har själv varit med om att tälta högt med väderprognos som sagt "svaga vindar" och det har sedan blåst 20-25m/s. Men visst, jag har hilleberg tält, det håller. Men det för ett jäkla oväsen med vind som dånar som ett jetplan mellan berssidorna. Alltså: Skall du tälta högt upp på fjället så duger det inte att gå efter väderprognoserna eftersom dom inte är tillräckligt pålitliga. En 75D duk är en relativt kraftig sak. Jag har svårt att tro att den spricker. Mer troligt är att tätlstången knäcker innan duken rämnar. Men jag skulle tro att ditt tält håller utmärkt för tältnining på fjället i storm. I alla fall så länge det inte snöar samtidigt och det bygger upp en massa snö som trycker på tältet på ett ogynsamt sätt.

Problemet är väl att man ofta tillrättalägger för lite. Istället för att lägga spänger (klopper?) så låter mand et vara och man får markslitage på ett 10-15 meter brett område. I vissa fall kan tillrättaläggning vara bra, andra inte. Mindre lyckat är t.ex. att lura iväg turister på olika turer genom reklam i tursitbrocher utan att tydligt klargöra vad det är frågan om.

I sødra nordmarka finns inte mycket natur att bevara. Lika bra att bygga en stor ***** bike park av alltihop när man ändå är så gott igång.

En del hade kunnat göras bättre när det gäller nordmakra. Det finns framför altl 2 problem: Ett är att det är delat i 2 i höjd med Ringkollen i V-O riktning. Det finns egentligen bara 2 passager i nord-sydlig riktning här och det är vid ringkollen och Gjerdingen. Men det finns massor av blindvägar som slutar bara några 100-tals meter från en annan väg. Jag misstänker att man haft regler om att det inte får gå en väg från en del av marka till en annan, eftersom det skulle "ge mer trafik". Likadant är det nu när något skogsbolag vill ha en väg från Lommedalen till Sörkedalen. Som det är nu finns bara en väg över och det är "väggen" upp från Tobotn. Ett sabla drängjobb att cykla upp. Problem 2 är bristen på tvärförbindelser mellan lommedalens förlängning och sörkedalen/hægglia-området. Att det ser ut som det gör är för att regler och vägnät är anpassat skogsindustrin. Inte cyklister. Hade jag bestämt skulle man inte få dra en väg som slutar typ 500 meter från en annan väg, utan man skulle vara tvungen att fortsätta så det går att komma ut på andra sidan. En traktorväg som anslutning skulle räcka, det behöver inte vara farbart med bil. Men men, någon skall ju betala. Och cyklisterna är för få för att bekosta det hela. Spörsmål: Kan problemen med att ta sig från södra och mittre delen av nordmarka, till norra delen, vara bidragande till att den norra delen är den bästa? Nordmarka har egentligen potential att bli lika stort på sommaren, med cykling, som på vintern på skidor.

Drömmen om Mount Everest av Froste Calle finns ju. Den har jag läst. Göran Kropp fick väl ut en bok om sitt Everest-spektakel också. Har ingen titel på det. Kropp var ju där vid samma tillfälle som Rob Hall och Scott Fisher och ett gäng andra frös ihjäl. Så finns det en bok där dom går upp på nordsidan också, det var den exepdetionen där han som toppade ut tvingades övernatta på 8600 och överlevde mirakulöst genom att vägra att sätta sig ned. Han insåg att "sätter jag med ned kommer jag aldrig att kunna resa mig igen". Så han stog och gjorde åkarbrasor tills solen gick upp. Då fann han vägen ned. Han kom undan med amputerade tår. Jag har glömt hans namn.

Rondane måste väl räknas som östlandet? Sölen finns ju annars också, bara en spottloska från svenskegrensa... Är inte det östlandet vet inte jag...

Med inne och ytterduk så kanske big agnes couper spur 2 kan vara något? Annars har USA-firman REI egna telt som är mycket prisvärda. Kineiska, förståss. Vill du ha högre kvalitet (och medföljande högt pris) så har Hilleberg flera modeller som kan passa bra, t.ex. Nallo 2 GT.

Så, nu var det dax för den tur som skulle ha blivit förra söndagen, om tillräckligt många hade haft vett att boka upp sig på cykelbussen som skiföreningen har. Märkligt nog ofta tunnt med folk på hösten, som är bästa tiden, men fullt mitt i sommaren när det egentligen är på tok för varmt för långa cykel turer. Nåväl, ingen buss = tåg. Och till Grua istället för Ringkollen ger ca 25 km extra + 400 extra höjdmeter. Turen började i ett dimmigt och frostigt Grua. Lite kyligt, men så fort man kom ut i solen ca 50 meter upp så blev det varmt. Asfalt väg upp, knak och knirr i min gamla velociped. Knakande spåras till främre fästet till bakdämparen. Vilket åtgärdades på plats, snabbt och enkelt. Sjön låg om en spegel när jag kommer fram vid Mylla damm. Jag körde vidare på nordsidan för att få mer sol. Det finns en väg på sydsidan också, jag antar att den är plattare. Efter en massa uppförsbacke så stannade jag på ett ställe för att ta en bild. När jag vände mig om för att fortsätta så såg jag att ovanför vägen, liksom lite undangömt, så fanns bord och sittplats. Tydligen fler som tyckte det var bra utiskt här. Fram med köket och test av min nya Soto 4dl bränsleflaska. Man behöver inte pumpa så in i h-e med denna lilla flaskan, men luftfjädern inuti tappar snabbt trycket (liten luftvolym) så man måste ge den några tryckare då och då. Helt OK med tanke på platsen man sparar i packningen. Färden gick vidare söder ut förbi Sindersetra. Kör ut i skogen för tidigt, men hittar sedan stigen som leder mot Tversjöstallen. Fortsätter där vidare söder ut. Orkar inte köra över Ringkollen, tar det en annan gång. Gör istället en rekognosering och hamnar så småningom i Finnseter (testar ny väg till Sinnerdammen). Massor av uppförsbacke på vägen dit. Eftersom det är naturreservat mellan Finnseter och Sinnerdammen var jag tvungen att rulla ihop cykeln och stoppa ned den i ryggsäcken och gå till fots hela vägen till Sinnerdammen. Framme vid Sinnerdammen kunde jag snabbt konstatera att man huggit ned en del skog så nu lyser solen på stugan! Trevligt. Upp från Sinnerdalen mot Storflåtan. Här har jag två val. Antingen en 7-jäkla uppför från vägen söder om Hägglivattnet, eller en 7-jäkla uppför till Lövlia med option på Sörsetra + att jag får med mig den mycket fina nedkörningen från Lövlia på sydsidan. Bestämmer mig för att köra via Løvlia. Lunch i solen vid Storflåtan. Jag skulle gärna stannat här längre, men det är långt kvar hem, så jag måste fortsätta. Det är vad jag saknar på sådana här långturer: Möjligheten till långa pauser. Det går ju inte, man måste ju komma hem någon gång. Vidare till Løvlia. Stort ståhej med någon barnaktivitet. Fantastiskt fin körning ned trillestien, den bästa körningen jag gjort här någon gång. Hög fart, bra flyt. När jag svängt vänster ned till Lommedalen, så kommer jag på krönet upp till en plats där det står en karl och viftar med ett gevär (riffle) och pillar med området där man har amunitionen (kammarstycke?). Bäst att hålla sig bakom honom tänkte jag. Han hade en hund med sig, och den verkade också nervös. Handhavandet med vapnet såg inte förtroendeingivande ut och det tyckte nog inte hunden heller. Såg ut som ett vapen för älgjakt. Knasboll, det finns ju inga älgar i det där området, det vet alla som rör sig där. Det duger inte att sätta sig i bilen och åka ut i skogen en gång om året och tro att man kan skjuta älg från grusvägen. Särskilt inte i ett område som kryllar av hytter, marka-gåere, cyklister mm. Nåväl, vid korsningen Lommedalen - Kleivstua blev det Kleivstua. Jag ville få med mig stigen från Sørsetra och söder ut. Ovanligt tort där nu. Och faktiskt så är den här vägen inte dirket så mycket längre än att köra via Lommedalen, men man får en rejäl uppför till Dronningens utsikt. + några backar fram till Sørsetra. Exiten via Lommedalen är bra, men stigen söder ut från Sörsetra är bättre. Jag skippade att svänga förbi PG-landningen vid Solfjellstua, utan tog bestemor-ruta hem, dvs asfaltsvägen. Hade haft mitt av uppför den här dagen... Starten i Grua... ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Vid Mylla damm ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Kaffeplats. Tyvärr bara mobil med istället för riktig kamera. Jag kan i alla fall snobba med 4dl flaska till Soto Muka Stove, troligen den enda i Norge. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Spålen ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Lunch vid Storflåtan. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Vid Dammtjern. På plats så såg Gaustatoppen nära ut, närmare än någonsin. Ser inte riktigt så ut på denna bilden... ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- På HG-rampa vid Sundvollen/Dronningens utsikt, vy mot kongens. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Sørsertra. En favorit i repris. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Profilen på själva resan från Grua och hem.

Hmm, ser ikke ut som jag hade tänkt. Men på mitt unna så täcker inte taket innetältet helt heller, så det kanske är en "feature" som Hilleberg kör med. Jag gillar att sitta i mitta akto med dörren öppen när det regnar och och varmt, t.ex. på sommaren. Jag vill egentligen ha dörre öppen så mycket som möjligt... Även om det regnar.

För min del: Gå i ett set, byt när läger är uppe och man kommit in i tältet och fått ordning på sakerna. Detta menar jag är en bra metod, oavsett om man kör syntet eller ull. Om du skall ha ull eller syntet beror på vad du har för kropp. För en del människor fungerar ull bättre. För andra syntet. Det går inte att ge generella råd om detta eftersom folk är olika, så detta måste du prova ut själv, praktiskt, i fält, för att se vad som fungerar för dig.

Du har kansek satt upp tältet fel eller glömt den lille "hatten" som skall sitta uppepå tältet. Innertältet skall inte sticka ut utanför yttertältet (när "hatten" är på). Möjligen kanske lite, lite längst ned, men det ser inte så ut på bilderna. Har du kollat Hillebergs instruktionsvideo för tältet?

Jag var helt färsk på långrenn när jag flyttade till Norge. Det enda tips jag kan ge: Köp med stålkanter. Det har räddat mig många gånger.

I tråden där jag tappade bort ta-verktyget till mitt mini-trangia så kom ett bra länktips: http://andersj.se/tamoj-nr-2/ Billigt och lätt. Men inte så elegant. Och jag hade ingen plåt hemma. Men jag hade en stor beställning hos Shapeways på gång, så varför inte CADa en egen variant och 3D-printa? Jag gick med i Shapeways pilotprojekt för 3D-printning i aluminium (lasersintring). Inga garantier för resultetet, men mycket bättre toleranser än rostfritt om det blir bra. Och bra toleranser vill jag ha eftersom jag vill slippa att gänga utan tänkte mig en M3-skruv rakt igenom alltihop, med försänkt mutter på andra sidan. Priset var löjligt (kostar alltså betydligt mer att printa en sådan här sak än vad hela köket kostar att köpa nytt). Man man skall ju ha lite skoj också, så igår gick beställningen iväg. Se bild nedan, så ser modellen ut som skickas till printern. Dom båda delarna som verktyget består av sitter ihop med 3 "bryggor" på samma sätt som delarna till gamla plastmodeller. Detta för att Shapeways tidigare inte klarat av att hantera produkter med flera delar och man betar en avgift per modell. Alltså: 2 saker i en modell som man sedan får klippa isär när dom kommer hem. Bryggorna är bara 2 mm aluminium så man sågar enkelt av dom med en bågfil eller klipper dom med en kraftig tång. Senare kommer bilder på den färdiga produkten, om printningen går bra, men det borde den göra. Det är inte extremt tunnt gods någonstans, utan det håller sig runt 2mm eller mer. Hela verktyget blir ca 90 mm långt och vikten blir ca 20 gram.