Hvor sprek må man være for å klare 28kg sekk i 7 1/2 time over 9,44km?

[springsteen]

Joggesko? Det er bare en vanesak.

[Lompa]

Det är inte jag heller, förstås. Jag vandrar för att vandra.

Första stycket: efter 580 vandringsdagar i nio länder, under drygt 20 år, har jag ännu inte saknat kniv eller kommit på någon användning för en sådan.

Jeg har nok ikke en like vitenskapelig tilnærming til fjellivet som deg. Aner ikke hvor mange dager jeg har vært ute, men jeg vil tro at kniven har har vært brukt på hver eneste tur jeg har hatt. Jeg skjærer brød med den, smører pålegg, sløyer og fileterer fisk, reparerer ting, skjærer opptenningsved, lager teltplugger (som var gjenglemt) osv.. Har til og med utført et lite kirurgisk inngrep i fingeren til en turkamerat som hadde fått en fæl betennelse som måtte åpnes.

[MH]

En kniv er et uunværlig redskap på tur. Selvfølgelig, om du ikke fyrer bål, aldri lager annet en turmatposer på gassbluss, ikke fisker, ikke jakter, ikke benytter noen form for trevirke til noen ting(som f.eks. teltplugger) men bare går mellom hytter som er betjente eller som har alt du trenger på hytta og du aldri har hatt behov for å foreta deg noen andre reparasjoner enn med tape... Da kan det være at man klarer seg fint uten. Er absolutt ikke alle turer det er nødvendig med en stor slirekniv. På noen turer kan en fint klare seg med en lommekniv men om man lar den ligge hjemme står man plutselig der en dag og skulle ønske man hadde en. Med en kniv kan man fort spare litt vekt også for de som er ekstra strenge på slikt. Om man beveger seg i terreng hvor en har tilgang på vegetasjon er det utrolig hva en kan lage ut av hva man finner bare ved hjelp av en kniv! Og dermed slipper man å bære på det..

[Vidvandre73]

Mi tyngste bæring, men avgjort ikke den lengste, var nedturen fra Roasten til Femunden - langs Røa. to mann med en Ally kano i sprutregn. Vi gikk nedturen med tilsammen 1/2 times pause fordelt på 3 - 4 stopp. Vi padlet ikke. Jeg var i god form før turen, men hadde mistet ca 5 kilo kroppsvekt etter en svært strabasiøs uke i iskaldt nordavindsvær i området og elendig søvn. Vi overnattet siste natta på neset der elva fra Litlsjøen kommer ned i Roasten, brøt leir i titida neste morgen i grisevær og karet oss nedover langs land. Husker dårlig bruken av tid, men far min som da var midt i femtiåra hadde hastverk fordi han ville nå siste ferga hjem på Sunnmørskysten.

Vil anslå at min søkkvåte sekk kunne ligge mellom 30 - 35 kilo, i tillegg hadde vi noen kilo fisk i kanoen, div utstyr (5kg) og en god skvett regnvann under matta. Kanoen var 4 manns ca. 22? kg. Far min sin sekk var noe lettere enn min. Jeg endte opp med å surre fast kanoen rundt skuldera fordi jeg mistet følelsen / styrke i fingrene. Husker lite av den siste delen av turen ned. Selv om det var strabasiøst, tenker jeg tilbake på opplevelsen med glede.

[marmotta]

En kniv er et uunværlig redskap på tur. Selvfølgelig, om du ikke fyrer bål, aldri lager annet en turmatposer på gassbluss, ikke fisker, ikke jakter, ikke benytter noen form for trevirke til noen ting(som f.eks. teltplugger) men bare går mellom hytter som er betjente eller som har alt du trenger på hytta og du aldri har hatt behov for å foreta deg noen andre reparasjoner enn med tape... Da kan det være at man klarer seg fint uten. Er absolutt ikke alle turer det er nødvendig med en stor slirekniv. På noen turer kan en fint klare seg med en lommekniv men om man lar den ligge hjemme står man plutselig der en dag og skulle ønske man hadde en. Med en kniv kan man fort spare litt vekt også for de som er ekstra strenge på slikt. Om man beveger seg i terreng hvor en har tilgang på vegetasjon er det utrolig hva en kan lage ut av hva man finner bare ved hjelp av en kniv! Og dermed slipper man å bære på det..

jag nämnde kniv som bara ett exempel på artiklar vilkas onödighet man efterhand upptäcker. Andra sådana är handduk, särskilda skor för lägret eller för vadning, fullständigt ombyte på lägret. Går man ensam, som jag, behöver man inte ett fullständigt Trangia-set och fullständiga bestick; toppmonterat gaskök, ett kärl och en plastsked räcker. Osv. En del måste ha alkohol med. Jag behöver verkligen inte supa för att stå ut med naturen.

Uppenbarligen är kniv inte oundgängligt eftersom jag klarar mig utan. Jag jagar dock inte. Ej heller fiskar jag - totalt meningslöst om man inte äter upp fisken och det gör jag bara inte.

Jag tänder inte bål, vilket dessutom oftast är förbjudet. Jag ger mig inte på vegetationen, vilket även det ofta är förbjudet. Jag lagar allt med vävtejp och kiltnålar, kanske snöre och ståltråd ngn enstaka gång. Men det betyder ju inte, som du tycks tro, att jag sover på bemannade stugor.

Från mitten av maj till början av september gjorde jag 43 vandringsdagsar på 4 turer. Av 39 övernattningar under tur låg jag exakt en natt i en bemannad stuga, i Spanien. Jag sov också på campingplatser, två i Skottland och en i Andorra. Det blir 35 fria övernattningar. På årets sista tur, 11 dagar i Schweiz, övernattade jag fritt i tält varje natt. Då handlar det ofta om att (efter överenskommelse) tälta på eller nära annans mark

och då kan man förstås inte göra vad man vill med naturen. Vilket jag inte gör ändå.

[MH]

Joda, å kalle en kniv uunnværlig er å ta det litt langt. Jeg motsier jo på det punktet tross alt meg selv litt lengre ned. Jeg vil fremdeles fremheve knivens fortreffelighet som turkamerat. Et knippe eksempler på bruksområde har jeg nevnt over. Knivens posisjon blant turfolk, både nybegynnere og garvede fjell og skogsfolk, burde i grunn tale for seg. Om man telter på privat eiendom med egne regler/normer kan det selvfølgelig være at den mister sin verdi som verktøy til å forme og nyttigjøre natur en har rundt seg. Den kan fremdeles ha sin misjon som verktøy for reparasjon og matlaging. Matlagingsbiten kan selvfølgelig også forenkles til mat i en slik form at den blir overflødig har nevnt dette og andre tilfeller hvor kniv vil bli unnværlig. På turer jeg er på har jeg så godt som alltid brukt kniv til noe som ville vært vanskelig/umulig å få til uten. Noen ganger har det bare vært en overhengende fare/mulighet for at den vil bli nødvendig, kanskje også særs nødvendig. Det kan virke som at vi har litt forskjellige interesser hva angår type turer og turområder og dette er antagelig forklaringen på våre forskjellige oppfatninger av nyttigheten til kniven. Det er allikevel mitt inntrykk av at du er opptatt av vekt på sekken og i mange tilfeller burde jo en kniv kunne bidra til vektreduksjon ved at den kan brukes til å lage ting du dermed kan legge igjen? Kniven trenger ikke være stor. En kniv er, som nevnt tidligere i tråden, også et betydelig hjelpemiddel i forhold til sikkerhet når en vandrer i villmark.

Følgende er en bare en digresjon og ikke et forsøk på å kverulere:

Du nevner at bålfyring sjelden er tillatt. I Norge er det tillatt fra 15/9 til 15/4 og den lovlige tiden er altså en ganske betydelig del av året. I Sverige mente jeg at lovgivningen er enda "snillere"? (Jeg tar utgangspunkt i at du er fra Sverige pga skriftspråket.)

[marmotta]

Ja, kom jag på ngt sätt skulle jag utnyttja det. Jag bara märker efter ett ta att en del saker är onödiga. Att hålla vikten nere är nödvändigt, eftersom jag har problem med ischias och hälsenor, och även haft övergående problem med knäna. Även om jag har mycket bra benmuskler och utmärkt kondition

tvingas jag nog komma ihåg att jag är 65 år. Och jag vill gå minst två år till.

Den eldningssäsong du anger ligger utanför min vandringssäsong. I svenska fjällen har jag inte vandrat sen 1998. Jag har inte gjort en enda ren svensk fjälltur och den 1998 var koncentrerad till Saltfjellet och Sulitjelmafjellene. 1997 var det Syalrna. Det är allt. Jag har gått mer i Andorra än i Sverige!

Tyngdpunkten ligger på kontinenten, iår blev det en 11dagars tur i Schweiz och en 15dagars i Pyreneerna. T ex i Aragon patrullerar vigilantes som kontrollerar att tältare inte gör upp eld. Jag har funnit det enklast att

utgå från att det är förbjudet överallt.

[MH]

Den eldningssäsong du anger ligger utanför min vandringssäsong. I svenska fjällen har jag inte vandrat sen 1998. Jag har inte gjort en enda ren svensk fjälltur och den 1998 var koncentrerad till Saltfjellet och Sulitjelmafjellene. 1997 var det Syalrna. Det är allt. Jag har gått mer i Andorra än i Sverige!

Tyngdpunkten ligger på kontinenten, iår blev det en 11dagars tur i Schweiz och en 15dagars i Pyreneerna. T ex i Aragon patrullerar vigilantes som kontrollerar att tältare inte gör upp eld. Jag har funnit det enklast att

utgå från att det är förbjudet överallt.

Ja da kan jeg godt forstå at du avstår fra bålbruk