Då har jag begått Vidda-debut.
Fem dagar, vandring mellan Tinnhølen - Sandhaug - Lågaros - Rauhelleren - Tinnhølen.
Mest regn i olika former, jag inser nu att jag aldrig riktigt förstått vad "regna i sidled" betyder förrän nu.
Mycket snö kvar på sina ställen, och det i kombination med allt regn gav mycket vatten i drag och på stigar. Vaden över Geitvassbekken var ganska tuffa, speciellt för ena hunden som inte tycker om att bada.
Det var dessutom den hunden som föll från sommarbron vid Langebuåne och for med forsen 30-40 meter. Hon klarade sig fint, men jag visste inte man kunde löpa så raskt med tjugo kilos säck på.
Första natten blev på annexet på Sandhaug, jag ville inte starta vandringen med allt vått. Resten blev i tält, vid Elsjåen (fint fiske!), vid Muran i Geitvassdalen och slutligen vid Midtstrandnuten väster om Rauhelleren.
Fisket höll vad det lovade, stekte en fin ørret vid stenbuen Muran och fick dessutom tre runt kilot med mig hem. En och annan gång när jag stod och skiftade snö att kyla dem med den sista, varma dagen undrade jag vad jag egentligen höll på med... Säcken skulle ju bli lättare efterhand?
Det är en sjuka man drabbats av, när jag stod här hemma igår afton, öm i kroppen och trött i huvudet, och hängde upp allt vått utstyr tänkte jag att jag kan inte vänta tills nästa gång. Hardangervidda satte sig i hjärtat på mig, jag vill tillbaka snart igen!