morka koldedalen?

[il Camoscio]

Det är väl nästan den enda dalen i Jotunheimen som jag inte besökt -

en del säger att den ska vara vild och vacker, andra att den är fasansfull

att ta sig igenom.

Jag har studerat den på kartan. Man passerar tre sjöar och den östligaste

av dem verkar ha rätt branta stränder. Med kvardröjande snö kan

sådant vara riktigt besvärligt. I västra änden är en lång passage

genom skogen ned mot Vetti och Ingjerdbu. Utan stig skulle

jag nog aldrig göra sådant - jag har varit med om tillräckligt hemsak

passager när jag hamnat i svår skogsterräng av misstag.

Däremot verkar det ju inte helt omöjligt att ta sig vidare norrut mot Fleskedalen

över höjden.

Någon som har erfarenhet av denna dal?

il C.

[Kjell-Erik]

Hei Il Camoscio.

Jeg har ikke gått denne dalen selv enda, men det har vært skrevet en god del om det første stykket østfra fordi dette er del av veien til Falketind. Det bratte stykket du snakker om hadde tidligere en bratt snefonn helt ned til vannet som måtte passeres. Så vidt jeg har forstått har denne vært (nesten) borte de siste snefattige sommerene.

Du kan m.a.o. se litt på de andre nettstedene (ved siden av her) når det gjelder første del av turen.

[morten]

Morka-Koldedalen kan være litt kinkig ved spesielle føreforhold. Du går en del på sva som kan bli sleipe ved vått vær, før du kommer til en "vik" hvor det ofte ligger en stor snøfonn. Som Kjell-Erik nevner har den vært bortsmeltet utpå sommeren de seneste årene, men snømengde og sommertemperatu vil her være avgjørende. Dersom denne snøfonna ligger der vil jeg anse det som uforsvarlig uten stegjern / isøks dersom snøen er hardfrossen. Er snøen myk slik at man får tråkket trinn, går det greit uten dersom man tar seg godt tid.

Men som sagt, det er ikke sikkert den er der i det hele tatt, og da er det rimelig enkelt. Videre vestover er det greit.

Il.C. har du gått Gravdalen, Stølsmaradalen, Midtmaradalen eller Maradalen? Med unntak av Midtmaradalen blir det vel stort sett blindveier?

[il Camoscio]

Morka-Koldedalen kan være litt kinkig ved spesielle føreforhold. Du går en del på sva som kan bli sleipe ved vått vær, før du kommer til en "vik" hvor det ofte ligger en stor snøfonn. Som Kjell-Erik nevner har den vært bortsmeltet utpå sommeren de seneste årene, men snømengde og sommertemperatu vil her være avgjørende. Dersom denne snøfonna ligger der vil jeg anse det som uforsvarlig uten stegjern / isøks dersom snøen er hardfrossen. Er snøen myk slik at man får tråkket trinn, går det greit uten dersom man tar seg godt tid.

Men som sagt, det er ikke sikkert den er der i det hele tatt, og da er det rimelig enkelt. Videre vestover er det greit.

Il.C. har du gått Gravdalen, Stølsmaradalen, Midtmaradalen eller Maradalen? Med unntak av Midtmaradalen blir det vel stort sett blindveier?

Jag blev uppmärksam på det här med branta stränder i Dovrefjell i somras.

Jag har glömt dalens namn, men där var en sjö vars västsida hade brant

men rätt mjuk snö - ett felsteg skulle ha gett mig vatten över huvudet.

Östsidan var flack men frusen och jag fick kämpa med stavarna för att hålla

mig kvar. Ett felsteg hade gett mig vatten till midjan. Där hade stegjärn hjälpt.

Jag har aldrig alpina hjälpmedel i fjällen! Isyxa har jag f ö aldrig övat

eller använt. Jag har inte reflexerna.

Hm, Gravdalen är väl den mellan Leirvassbu och Utladalen. Den har jag väl fått med

mig tre gånger allra minst. Skäms av en anläggningsväg. De andra uppfattar

jag som återvändsgränder. Jag är ju ren vandrare, vill gå långt, från

A till B.

Det finns många fina dalar i Jotunheimen, alla med sin egen karaktär. Jag håller

kanske Hjelldalen och Fleskedalen främst. I den senare har jag tältat två gånger.

Första gången var det på en etapp under vilken jag inte såg en enda människa.

I Jotunheimen!

il C.

[morten]

hm, Gravdalen är väl den mellan Leirvassbu och Utladalen. Den har jag väl fått med

mig tre gånger allra minst. Skäms av en anläggningsväg. De andra uppfattar

jag som återvändsgränder. Jag är ju ren vandrare, vill gå långt, från

A till B. il C.

Gravdalen ligger mellom Fardalen og Stølsmaradalen, men sikkert også en Återvändsgrend. Det er riktig at det er en mer kjent Gravdalen mellom Skogbø og Leirbu.

Du har nok gått det meste i Jotunheimen. Smådalen er nok litt kjedelig for deg.

Har du gått Veodalen - Visdalen via Trollsteinkvolven?? Det er en kjempefin tur!!

[il Camoscio]

Gravdalen ligger mellom Fardalen og Stølsmaradalen, men sikkert også en Återvändsgrend. Det er riktig at det er en mer kjent Gravdalen mellom Skogbø og Leirbu.

Du har nok gått det meste i Jotunheimen. Smådalen er nok litt kjedelig for deg.

Har du gått Veodalen - Visdalen via Trollsteinkvolven?? Det er en kjempefin tur!!

Det sista ska jag kolla. Jag har, vad jag kan minnas, endast gått markerade stigar i Jotun.

Kollade också Gravdalen i Hurrungane på kartan. De många tillflödena till

älven får mig att undra om terrängen är sumpig

Borde faktiskt gå att vika

västerut över Gravdalsbandet och runda massivet, eller gå över landsvägen in i Breheimen.

Dess södra delar känner jag inte, om de nu är något att ha.

il C.

[morten]

Det sista ska jag kolla. Jag har, vad jag kan minnas, endast gått markerade stigar i Jotun.il C.

I tidligere tider (var med i den foregående Til fots) var det merket sti gjennom Trollsteinkvolven. Det finnes fortsatt rester etter stien.

[Agnar]

Borde faktiskt gå att vika

västerut över Gravdalsbandet och runda massivet, eller gå över landsvägen in i Breheimen.

Dess södra delar känner jag inte, om de nu är något att ha.

il C.

Kva med å starte i Fortun i Luster? Gå opp Berdalen, med eit besøk på det nyrestaurerte huset på Fuglasteg. For å unngå vegen, kan du ta til høgre ved Berdalsvatnet, og så krysse vegen mellom Årdal og Turtagrø lenger sør. Herfra

inn i Austabotnen og over Gravdalsbandet, som du var inne på. Ned Gravdalen, der det kan vere verdt å besøke Avdalen, eit eldre gårdsbruk restaurert av Årdal Turlag. Vidare langs kanten av Utladalen, krysse Stølsmaradalen til Midtmaradalen.

Øverst i Brendeteigen er det fritt utsyn til Vettisfossen, med 275 m høgt fall. Herfrå kan du enten krysse dalen og ta opp Morka Koldedalen, eller gå opp Midtmaradalen, over Skagastølsbandet til Turtagrø, og inn i breheimen. Det finst fleire ruter gjennom Breheimen, som kan avsluttast i Skjåk, eller du kan ta vestover til Stryn. Det ville bli ein tung tur, med mykje opp og nedstigningar, men

du er ikkje redd for litt slit på turane dine?

[il Camoscio]

Tack, det blev många tips på en gång. Nu hittar jag inte Fortun på kartan, men

det intressanta, med tanke på att jag vill få in västra delen av Skarvheimen

någon gång,

är om det går att komma in i Berdalen från sydost, via ex.vis vetlle Frostdalen.

Sen vore det ju spännande att runda Hurrungane på ett eller annat vis,

men Skagastölsbandet ser högt ut - är det inte en glaciär i vägen?

I Breheimen har jag varit en gång, 2001, gick från Nysaetri till Sognefjellshytta och

vidare in i Jotunheimen. Vilt och vackert,

bortsett från första etappen. Den variant du föreslår skulle väl gå ut genom

Lundadalen. Men det är alltså de södra delarna som jag inte alls känner till.

il C.

[Agnar]

....är om det går att komma in i Berdalen från sydost, via ex.vis vetlle Frostdalen.

Sen vore det ju spännande att runda Hurrungane på ett eller annat vis,

men Skagastölsbandet ser högt ut - är det inte en glaciär i vägen?

il C.

Beklager, det finst Berdalen på to plassar. Den du tenkte på ligg mellom Årdal og

Lærdal. Fortun ligg på vegen mellom Skjolden og Turtagrø, mot Sognefjellet. Her går den Berdalen eg meinte, opp mot fjellovergange frå Årdal mot Turtagrø.

Skagastølsbandet ligg høgt ja, ca 1750 moh. Breen som må kryssast er på nordsida av bandet, men er ganske "snill". Det største problemet kan vere ei

breglippe øverst.

[Tom]

Her snakker vi veldig interessante og "urørte" områder. Hvor ofte hører man tale om halvøya mellom Luster- og Årdalsfjorden? Og hvor mange har vært i området mellom Øvre Årdal og Filefjell? Ikke mange.

Jeg må si det er utrolig hyggelig med vår svenske venn her, som velger å gå så mye i Norge.

[il Camoscio]

Ja, det ser intressant ut. Jag behöver statskartet, bladet närmast väster om

Hurrungane. Har lite svårt att tyda beteckningen på översikten i Til Fots.

Fyra arabiska siffror och en romers, samt kartans namn -

någon som kan ge de uppgifterna?

il C.

[Agnar]

Kartet vest for Hurrungane har nr: 1417 I Lustrafjorden.

Ellers finst det et spesialkart/turkart med namn Årdal. Det dekker det meste

av det aktuelle området sør for Turtagrø.

[il Camoscio]

Tack. Den är nu beställd. Årdal har jag, en stor del av det här området

syms av teckenförklaringarna!

Jag börjar se en möjlig tur som skulle ge mig västligaste Skarvheimen, korsa

Utladalen, runda Hurrungane in mot Breheimen, sen vidare på nya varianter, kanske till Bismo/Skjåk.

Eventuellt kunde jag starta med att runda Hardangerjökulen.

il C.

[Torodd]

Her snakker vi veldig interessante og "urørte" områder. Hvor ofte hører man tale om halvøya mellom Luster- og Årdalsfjorden?

Mine spioner forteller meg at turen fra Kinsedalen ytterst i Lustrafjorden inn til Turtagrö/Berdalen/Fuglesteg er en fantastisk tur og en av de aller beste i Norge. Ta med telt da det er en minst to dagers tur. Denne urörte halvöya er en godt bevart hemmelighet......... og et fjellvandrer paradis.

Men hysj, hysj, hysj................

[500fjell]

I Morka Koldedalen ligger ofte snøen lenger, lite sollys. Den kan være vanskelig å ta seg igjennom, mener nordsiden av dalen er lettere enn sørsiden. Folk kom jo gjennom med hest og kjerre før i tiden

[Julius]

Hva? Tror ingen har fått en kjerre gjennom der.

[500fjell]

Fra bokmål wikipedia:

Morka-Koldedalen ble brukt som en overgangsrute mellom Bygdin og Vettismorki før i tiden. Dalen er kupert, og var ikke lett å passere med hestekjerre på sommer- og vinterføre.

[morten]

Er vel tilbøyelig til å være enig med Julius at Morka-Koldedalen er på sitt mest uveisomme ikke akkurat terreng for hest og kjerre sommerstid. Til nød kløvhest.

[500fjell]

Ja ikke spør meg, jeg levde ikke på den tiden. Er helt enig at det høres høyst usannsynlig å kjøre med kjerre, i det uveisomme terrenget

[Bjarne Lindholdt]

Jeg har gått Morka - Koldedalen flerr gange fra Ingjerdbu. Stien, som ikke er merka, er lett å følge.

Begynner ca. 200m S for hytta og snor seg opp gjennem skogen. Høyere oppe, der skogen tynner ut, står noe gamle siktevarder å viser veien.

Heile løypa er på nordsida av Morka Koldedøla. På snaufjellet et det lett å ta seg fram, og en kan ikke ta feil av Andrevatnet,

med bekken som stuper ned fra Stølsnosbreen. Bratt opp på vestsida av bekken.

[marmotta]

Oj, en tre år gammal tråd, som vaknar till liv. Och jag har hunnit byta namn sen dess.

Tog fram kartorna. Undras om Ingjerdbu och området däromkring kan undvikas, t ex ser det ut att vara möjligt att

ta en genväg mellan Hjelledalen och Morka Koldelalen helt ovanför trädgränsen.

Fast iår hade jag funderingar på nordligare trakter, från Vindelfjällen över gränsen, Ranafjellene, Saltfjellet, och vad som sen kan tillkomma. Min trafikolycka, nämnd i annan tråd, kan försena mina resor, isåfall blir det nog bara Sydeuropa iår. Efter elva raka somrar med minst en norsk tur!

[Julius]

Med mindre de hadde en eller annen form for båttransport over det vanskeligste vannet kan vi nok utelukke at noen har kjørt med kjerre der, og selv det hadde vel hjulpet minimalt. Det går rett og slett ikke an å kjøre kjerre midt i en bratt steinrøys. Nå var vel ikke "trafikken" fra Bygdin til Vettismorki så stor uansett, men jeg tipper at Wikipedia er unøyaktig og at det skal være hestetransport uten kjerre.

[Bjarne Lindholdt]

Med mindre de hadde en eller annen form for båttransport over det vanskeligste vannet kan vi nok utelukke at noen har kjørt med kjerre der, og selv det hadde vel hjulpet minimalt. Det går rett og slett ikke an å kjøre kjerre midt i en bratt steinrøys. Nå var vel ikke "trafikken" fra Bygdin til Vettismorki så stor uansett, men jeg tipper at Wikipedia er unøyaktig og at det skal være hestetransport uten kjerre.

Det er kansje spørs om det var på vinterfrosne vann? Sjøl tidlig på sommeren kan de tre vann være islagt.

Slo opp i "Til Fjells i Norge" av Slingsby og leste litt om Slingsby og Drewhurst sin ferd gjennom Morka-Koldedal i 1872, en dag sist i juli,

hvor de måtte hoppe mellom isflatene på Andrevatnet

[Julius]

På den tiden slapp de å frykte Vinjerocks høyttalere, Bjarne